Vid Kvikkjokk 2011 klubbade förre landshövdingen i Norrbotten Per-Ola Eriksson igenom Kamajokks naturreservat. Detta med skog som staten konfiskerat av privata markägare. Skog som för övrigt under den 40-åriga silverbruksepoken 1662-1702 var kalavverkad. Skog som saknar kontinuitet. Skog som är artfattig.
Per-Ola Eriksson lovade mig och övriga delägare ”full kompensation” för vår omkullblåsta skog.
Men denne svenska statens högste representant i Norrbotten ljög. Efter tio års långbänk fick vi 50 kronor per kubikmeter för vindfällena – inte ens ett relevant pris för ved. Timret hade nu hunnit bli otjänligt att såga.
250-300 kronor per kubik hade varit närmare sanningen, om man går till det värde skogen hade 2001. Det priset hade gett full kompensation – dock inga pengar för efterkommande som i många generationer aldrig kommer att kunna gå i området (se bilden) eller pengar för det bortfall av jakt, bärplockning, rekreation med mera som reservatet bidrar till.
Detta är ett exempel av många hur Sverige misshandlar den befolkning som råkar äga mark. Minerallagen, med rötterna i 1500-talet, är ett annat jättesjukt exempel.
Tyvärr lär det inte bli några större förändringar med nuvarande regering och Bucht som landsbygdsminister.
Mitt inlägg säger ingenting om vad jag tycker om naturreservat generellt. Jag tycker det är bra och nödvändigt att skog skyddas. Ju med desto bättre. Det är suveränt att regeringen nu ger mer pengar till naturreservat och nationalparker, trots att det sorgligt nog är för sent.
http://www.regeringen.se/sb/d/19328/a/248330
Dock måste berörda markägare kompenseras fullt ut, helst också deras efterkommande. Och fort ska det gå.
Visningar: 10