Envis skogsbiolog skyddar mer än tusen hektar skog i Jokkmokk

I slutet av 1980-talet lärde jag känna entusiasmerande och kunnige Mats Karström, den hyllade skogsbiologen som 1986 flyttade från Stockholm till Vuollerim och som startade Naturskyddsföreningens skogsgrupp Steget Före. Mats höll kurser varje vecka i den inventeringsmetodik som han hade uppfunnit. Hur bland annat pyttesmå knappnålslavar och tickor och kärlväxter kunde berätta om den skog de växte i. Hur knutna och beroende de var av just den gamla kontinuitetsskogen. Att många arter krävde obrutna, av skogsbruk befriade, hela landskap för att kunna överleva.

Mats konstruerade värdepyramider, där arter högst upp i pyramiden indikerade hög artikedom, höga naturvärden och obruten kontinuitet. En sådan skog hade allt sedan de första växterna vandrade in sedan isen drog dig tillbaks för nio tusen år sedan aldrig skövlats. Kontinuiteten och skogsekosystemet var intakt. Hittade man exempelvis doftticka som fanns i toppen på värdepyramiden när det gällde grandominerade skogar, var det mycket stora chanser att också hitta exempelvis lappticka, gränsticka och rosenticka.

Med förståelse för skogsekologi och kunskap om ett antal indikatorarter i värdepyramiderna för tickor, lavar, mossor, för gran- eller tallskogar, kunde vem som helst inventera skogar och visa på deras potential för att få ett skydd mot skogsbruket. Arterna blev ett vapen för den ideella naturvården. Steget Före-metodiken upphöjdes till en världsberömd strategi för att skydda gammelskogar. I Sverige blev den standard hos de ideella skogsgrupperna, men också hos skogsbolagen, skogsvårdsstyrelserna och länstyrelserna. En helt fantastisk utveckling som Mats Karström och Steget Före är upphov till.

Redan när Mats kom till Vuollerim för att börja jobba som lärare och for ut i skogarna förstod han att de utbredningskartor flororna uppvisade inte var med sanningen överensstämmande. Knappt några fynd av spännande och ovanliga arter skulle finnas vid Vuollerim och i resten av Jokkmokks kommun. Det var vitt på kartorna. Här fanns tydligen endast triviala arter. Mats såg dock ganska snart att ”Det glömda landet” istället kryllade av hotade och sällsynta arter. Många av dem med sina sista växtplatser i just Jokkmokks kommun. Vissa också endemiska.

Mats Karströms revolutionerande gärning saknar motstycke. Om inte Mats kommit till Vuollerim skulle skogslandskapen i Jokkmokk, men också i övriga Sverige, ha blivit ännu värre sargade än vad de redan är.

I somras blev Jelka-Rimakåbbå naturreservat, efter en nära 40 år lång kamp. Nu har också de skyddsvärda SCA-skogar som Mats Karström kämpat för ända sedan slutet av 1980-talet fått ett långsiktigt skydd. 1114 hektar! Läs här. Otroligt glädjande!

Framtida släkter kommer bättre förstå hur stort det här är. Tack till Mats, till SCA, Länsstyrelsen i Norrbotten och Naturvårdsverket från oss, och från skogens alla djur och växter.

Views: 213