Anita Gimvall har sina rötter i Storuman långt innan Sverige blev till som land. Långt innan Sverige utvecklades till kolonialmakt som tvingade samerna betala skatt för sina skatteland. Skatteland som den svenska staten sedan stal och idag själva exploaterar sönder och samman, eller låter andra exploatera, med skogsbruk, vattenkraft, gruvor och vindkraftsparker. Långt innan Luspie blev döpt till Storuman av inflyttade svenskar. Anita Gimvall tillhör samerna, den Europeiska Unionens enda erkända urfolk, men det spelade ingen roll när statens tjänstemän tände tändstickan.
Anita Gimvalls förfäder har mött många svenska fogdar genom tiderna. Först gruvfogdar som tvingade samerna utvinna och transportera malm till smältverken, sedan lappfogdar – vilka styrde och ställde med järnhand, sedan kronofogdarna. Nu har fogdarna bränt ner Anita Gimvalls kåta som stått vid Stenträsket, Storuman, i ett uråldrigt samiskt kulturlandskap. Tidigare brände svenska myndighetspersoner samer och samiska trummor. Ibland brändes de tillsammans.
Vid tolvtiden en solig onsdag den 11 april 2018 kommer att gå till historien som en skammens dag. En dag i eld och maktarrogans då den moderna kolonialismen mot urfolket samerna gjordes tydligare än någonsin. En dag då minister Kuhnke kände sorg och vrede men i övrigt total tystnad från kolonialmakten Sveriges regering och riksdag. En dag då övergreppen mot samerna, vare sig de tillhör någon sameby eller står utanför, fortsätter. En dag då samerna i åratal måste kämpa via domstolar eller andra myndigheter för att få sina rättmätiga mänskliga rättigheter som urfolk tillgodosedda.
För det lär inte bli någon förändring trots detta kolonialmaktens brutala och vidriga tilltag. Kanske ”samefrågan” på nytt begravs i oändliga utredningar, men det är väl allt. De rasistiska lagar ”samefrågan” vilar på lär inte ändras i en stavelse. Lagar vilka kolonialmakten Sverige skapat över samernas huvuden för att effektivt kunna kolonisera Sápmi, Sábme, Saepmie.
Frågan om samiska rättigheter lär nu flamma upp likväl som kåtabränningen. Så falnar den in i mörkret och intetheten. Det är så det tyvärr brukar bli…
Jag kommer att uppföra en ersättningsbyggnad på min morfars gamla kåtaplats inne i gammelskogen i världsarvet Laponia, inne i det så kallade Kvikkjokk-Kabla fjällurskogs naturreservat och nära gränsen till Sareks nationalpark. Då får kronofogdar och poliser ännu mer att göra. Hoppas dock att Norrbottens myndigheter inte är lika galna som Västerbottens. Ett tips om ni ändå vill följa Västerbottens exempel: Ta med er fotogen istället för T-sprit – som umefogdarna använde. Då går det lättare att få elden att ta fart.
Här bränner den svenska staten ner Anita Gimvalls kåta.
Polisen handräcker under bränningen.
Minister som känner sorg och vrede.
En mycket bra tidningsartikel.
Views: 85
