Avvittringen, vad är det?

Lantmätarna drar linjer mellan ägolotterna som går över byar, nyodlingar, fodervallar, ladugårdar, samiska mjölkvallar, renhagar, lappskatteland, fångstområden med mängder av fällor, över sjöar och skogar. Linjer blir upphuggna till rågångar genom skogarna. I hörnen på de rektangulära markbitarna travas rösen. Allt ritas in på kartor. Inga naturliga gränser som bäckar, älvar, myrkanter, fjäll och berg nyttjas. Gränserna måste vara spikraka också i Sveriges koloniala mastodontprojekt i Sábme.

800 hektar per hemman

Varenda yta på de nya ägolotterna blir karterade och värdesatta utifrån agrara kriterier. Ju större möjligheter som den och den ytan har för att försörja kreatur desto högre framtida skatt för småbrukaren. En stenig holme blir impediment och benämns som oduglig, likväl som myrar, sjöar, berg och blockterräng. Varje nytt hemman som tillkommer efter avvittringens så kallade Laga skifte tilldelas i snitt 800 hektar skogsmark.

Under åren 1890 till 1905 genomförs avvittringen (uppdelning av mark) i Jokkmokks socken. En av de mest omvälvande statliga insatser som någonsin förekommit i Sverige. Ett brutalt övergrepp på både samer och svenskar oavsett om man ägnade sig åt småbruk, jakt, fiske eller renskötsel. Den i särklass största stöld som någonsin genomförts i det här landet där samtliga så kallade lappskatteland, vilka samer betalat skatt för till svenska kungar i hundratals år, abrupt upphörde att existera.

Kongl. Maj:ts nådiga Stadga (1873:26) om avvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

1 §   Genom allmän avvittring skola från Kronans marker nödiga områden tilldelas så väl de i lappmarken förut varande, icke behörigen avvittrade hemman och nybyggen, som ock de nybyggen, vilka kunna vid avvittringen i laga ordning tillkomma.

Vid avvittringen skall ock en gräns bestämmas emellan de delar av lappmarken, som äro tjänliga för odling, och den mark, där nybyggesanläggningar icke vidare må tillåtas.

200 år gamla timrade hus som stod vid välgödslade vallar som brukats i generationer revs och flyttades till det nya skiftet som ägaren fått sig tilldelat av lantmätaren. Skiftet var skogsbeklätt, så ägaren tvingades avverka skogen, bryta stubbar och anlägga ny vall, bygga ny ladugård och nytt stall för att kunna försörja sig. Men det var också ett krav för att få behålla hemmanet.

Kronoöverloppsmark, en konstruktion

På den nya fastigheten Kvikkjokk 4:1, som min morfars far Erik Olof Nilsson fick sig tilldelad, fanns två långa timringar vilket lantmätarens nya gräns klöv på mitten (se kartan ovan). Jag känner inte till om också Erik Olof tvingades till att riva byggnaderna, men det är mycket troligt. Varför inte följa bäcken som går en bit väster om? Bäckar och andra naturliga gränser var annars vanliga att använda för de samiska skatteland som fanns vid Kvikkjokk och i övriga Sáme ednam. Skatteland som efter avvittringen övergick i mark som staten sade sig äga. Ett ägarskap som Sverige raskt konstruerade ett ord för: Kronoöverloppsmark.

Raka skulle gränserna vara, som i mellansvenska odlingslandskap, eller mellan afrikanska länder. Den koloniala stukturen i tilltaget kan inte bli tydligare.

Avvittringen bäddade för storskaliga exploateringar

I och med att staten roffade åt sig det mesta av all mark och lät samerna endast behålla brukningsrätten för jakt, fiske, renskötsel, med mera, banades väg för nationalromantiskt vildmarksbegrepp och storskaliga exploateringar. Avvittringen skedde samtidigt som alla vattenfall kartlades och planerna på gruvdrift i Ruovddevárre norr om Kvikkjokk var levande. Skogsbruket började också tugga sig fram allt mer med hästdrivningar, flottning och ångdrivna kustsågverk.

Nybyggare av både samisk och svensk härkomst visste sin plats. Det var ju nybyggare som Sverige, också det i en nationalromantisk vurm, ville att alla (helst) i Sábme också skulle bli.

När all mark – utom nybyggarnas avvittrade – kom att betraktas som orörd vildmark, kunde den lättare exploateras. Sanningen är att det inte finns någon vildmark i Sverige. Hela Sáme ädnam är ett kulturlandskap som brukats sedan urgammal tid. Långt innan Sverige blev Sverige.

---

Frilansare och aktivist

Jag har arbetat som skribent och fotograf på frilansbasis sedan slutet av 1980-talet. På senare år har det dock blivit allt svårare att publicera sig i riksmedia. Troligen beror det på att denna del av landet – Norrbottens läns inland och fjällnära trakter norr om Polcirkeln – är en vit fläck på kartan. Om en person dödas av björn ringer riksmedia och vill ha mina tjänster, men inte annars. Det måste hända något dramatiskt men människor inblandade, annars är det noll intresse. Inga reportage om det hysteriska och alltjämt pågående skövlarskogsbruket, där jag och andra skulle kunna göra en insats, med mera, med mera. Det kan också vara ett skäl för det obefintliga intresset. Jag är för insyltad och aktivistisk.

Det finns hur mycket som helst att skildra från denna del av landet. Spännande människoöden, historia, så kallade gröna satsningar.

Sedan början av 00-talet har jag börjat göra filmer och har sålt ett par filmer till SVT. När Filminstitutet gick ut med att de var intresserade av att satsa på filmskapare som presenterade aldrig tidigare berättade berättelser, gjorde jag just det. Ville göra en film om skogssamerna i Sverige. Presenterade idén för ett par konsulenter från SFI med de fattade ingenting. Ville inte fatta. Min projektbeskrivning var för abstrakt kanske. Skämmigt för Sverige?

Så är det numera alltid när man ska försöka sälja in en idé från de här trakterna. Noll intresse. Men jag kan i alla fall skildra saker på min egen blogg. Därför är jag tacksam om du har möjlighet att donera en summa på Swish så att jag kan fortsätta skildra stort och smått, gammalt och nytt, känt och okänt. 0702300955
Tack på förhand 😀

/Tor

Views: 218