För den evinnerliga samiska rättskampen
Anders Sunnas brutala berättelse på Moderna museet i Malmö där chefredaktören på tidningen Samefolket Åsa Lindstrand engagerades som moderator på ett seminarium vilket livesändes tillsammans med Moderna museet i Stockholm. Fyra kompetenta samiska konstnärer fick visa och berätta om sin konst: Carola Grahn, Katarina Pirak Sikku, Linnea Axelsson och Anders Sunna. Jag är storligen imponerad av dem alla, som gör stordåd inte bara med sina verk, utan också för den evinnerliga samiska rättskampen.
Jag har som fotograf tillsammans med Åsa besökt Anders hem och dokumenterat hans far, mor, farbröder och familjens ”olagliga” djur och deras gerillarenskötsel, som Anders Sunna kallar den. Läs här Åsas omfattande text i Samefolket om familjen Sunnas långvariga kamp för sin existens som renskötare.
Mobbning De Luxe
En kamp som har tagit sin tribut, med hot, renstölder, självmord, dråp, och en i övrigt häpnadsväckande kolonial, brutal, känslokall och historielös behandling av familjen från tjänstemän på Länsstyrelsen i Norrbotten, polismakten, med flera. Och hur svenska och finska markägare/bönder agerat mot Sunnas med myndighetens goda minne. Det tar alla rekord. Mobbning De Luxe.
Ingen journalist kommer ens i närheten
Alla rekord tar också Åsas analys av de ofta komplicerade turerna i Sunnas rättskamp. Ingen journalist kommer ens i närheten av det jobb som Åsa har lagt ner för att sätta sig in i och beskriva alla historiska vindlingar, strukurera upp dem och göra dem förståeliga, även om tiden ännu inte räckt till för att göra allt hon hade hoppats kunna göra. Men kan det vara så att allt skitsnack om Sunnas som florerat på länsmyndigheterna spillt över till journalistkretsar i svensk media? Kriminella, rättshaverister, inget att ödsla tid på?
Familjen Sunna blev paria
Att familjen Sunna blev paria finns det tidigare anställda på länsstyrelsen som har vittnat om, även om de inte vill framträda ens anonymt i medierna. Ingen tordes ta i konfliken i Sattajärvi koncessionssameby. Inte heller Sametinget har gjort något för att hjälpa familjen Sunna, som vistats på samma renbetesmarker i långeliga tider. Istället var det tjänstemän på myndigheten Sametinget, som likt någon form av svensk gisslan, som avregistrerade Lars-Göran Sunnas renmärke. Det sista av familjens märke som enligt Sverige var lagligt.
Jag undrar om de tjänstemän som figurerar på Anders bilder själva förstår vilket helvete de har ställt till med?
Sametinget borde gå en kurs i kolonialismen och dess strukturer och avkolonisera sig själv. Detta måste göras om de i fortsättningen ska kunna göra ett bra jobb för hela det samiska folket. Till att börja med kan de, och andra, i efterhand se och lyssna på Anders Sunna när han på seminariet i Malmö guidar och berättar om sina sex verk i sin 20 meter långa mäktiga installation ”Illegal Spirits of Sápmi”. Ord som är lätta att förstå. Ord som beskriver en livskamp. Ord som tjänar som exempel på hur långt staten är villiga att gå när den vill få sin vilja fram med hjälp av sina övernitiska tjänstemän. Jag undrar om de tjänstemän som figurerar på Anders bilder själva förstår vilket helvete de har ställt till med?
Prestige och rasism besudlar beslutsfattanden
Anders Sunnas konst tydliggör hur prestige och rasism besudlar beslutsfattanden och vilka konsekvenser besluten får. Beslut ofta fattade i bastun, vilket också skildras på en av bilderna.
Anders Sunna gjorde sitt mastodontverk specifikt för Venedigbiennalen förra året och den finns nu på Moderna museet i Malmö. Moderna Museet har köpt in verket, som dock kommer att vandra över världen på olika utställningar.
Mellan de stora målningarna inramade av bakved från hemmamarkerna vid Kieksiäisvaara finns fack med pärmar och tusentals dokument om anmälningar av Sunnas, utredningar, expertutlåtanden, rapporter, alla möjliga papper som rör familjens rättskamp. Besökare kan dra ut pärmarna och fördjupa sig om vad som hänt under de senaste sex decennierna.
Anders Sunnas brutala berättelse på Moderna museet, rena maffiametoder
En av Anders Sunnas bilder skildrar den mest fasansfulla myndighetsutövning jag har hört talas om. Anders farfar Erik ligger på sjukhus efter en hjärtinfarkt och tjänstemän från länsstyrelsen tränger sig in i sjukrummet för att visa handlingar om att de har beslutat att avföra alla renmärken för honom och hans familj. Erik Sunna dog kort därefter. Jag kan inte kalla den psykopatiska handlingen för annat än dråp eller vållande till annans död. Alla medel tycks ha varit tillåtna för att tysta familjen. Också rena maffiametoder.
Det enda som gjort att kampen fått luft under vingarna är Anders Sunnas konst
Familjen Sunna har gjort otaliga skrivelser till myndigheterna genom åren, men några resultat för att få tillbaks sina rättigheter har skrivelserna aldrig gett. Det enda som gjort att kampen fått luft under vingarna är Anders Sunnas konst. Detta för att den är så direkt, sann och osminkad. Sunnabilderna går inte att freda sig ifrån. De går in, med ständigt nya detaljer att upptäcka. Som det makalöst starka och drivna verk som Anders Sunna ställt ut på Umeå konsthall. Se hela bilden!
Mer på bloggen:
Torne lappmark
Views: 406
