Jokkmokk enligt Filip Hultblad. Filip Hultblads doktorsavhandling Övergång från nomadism till agrar bosättning i Jokkmokks socken är en bibel för de som forskar om lulesamiska släkter och förhållanden. Hultbland (1907-1970) levde sorgligt nog endast två år efter hans doktorsavhandling var klar. Tyvärr kan jag inte hitta någon biografi eller wikipediasida om denna makalösa forskare på nätet. Det kanske beror på hans forskningsfält?
Umeå universitet har glödjande nog digitaliserat doktorsavhandlingen. Den finns att ladda ner som pdf här.
Nedan har jag för första gången med min swappieiphone läst in Hultblads redogörelse om Jokkmokk. Vilken fantastisk teknik! Telefonen funkar nästan bättre än att kopiera direkt från pdf:en. Dock måste man i alla lägen vara vaksam på att korrigera texten, för å kan bli ä och o 0.
Jokkmokk enligt Filip Hultblad
”Jokkmokks kyrkby bl. 21 h 18. Orten är identisk med Jokkmokksbyns gamla vinterviste och marknadsplats, använd i denna egenskap längt före 1606, då den av Karl IX:s kommissarie Daniel Hjort utsågs tili huvudort för den då bildade Jokkmokks församling. Daniel Hjort uppger nämligen i sin berättelse 28/4 1606 (tryckt i Handl, till Skandinaviens historia XXXIX s.191), att vid det ting han då nyligen hållit Iappar från alla byar i Lule Iappmark flyttat samman till Jokkmokks marknadsplats och där bildat Iiksom en stad. Givetvis är det fråga om en tältstad, och uttrycket syftar på det i jämförelse med alla tidigare Iappting stora antalet närvarande.
Att man av de fyra byvintervistena valde just Jokkmokks, har en rimlig förklaring däri, att det var det centralast belägna och hade de bästa odlingsmöjligheterna, nödvändiga för den tilltänkta prästgården. Icke lika fördelaktig synes platsen vara i fråga om fiskevatten och renbeten; av Daniel Hjorts redogörelse framgår, att han vid valet av marknads- och kyrkplatser åtminstone i de sydligare lappmarkerna bla. fäst sig just vid tillgången på ängar, ”mulebet, renebet och fiskevatten” (ibid.). — Daniel Hjort berättar
vidare, att vid hans besök 1606 timmer framförts till Jokkmokks marknadsplats till en kyrka och en kronans tullbod.
I juli 1607 rapporterades från annat håll (BYGDÉN II s. 27), att kyrkan var nästan färdig och prästgården under byggnad, och 15/4 s.å. bekräftade Karl IX utnämningen av kyrkoherden i den nya församlingen, Christofer Nicolai (Karl IX:s registratur). Före denne skola ha funnits två kyrkoherdar. Ingen bosatte sig dock i lappmarken (BYGDÉN1.c.). Sedan församlingens självständighet upphävts 1617 (se sid. 160), dröjde det till 1643, innan en särskild präst tillsattes för Jokkmokk.
Den förste av dessa s.k. lappredikanter som med visshet bott i J:s prästgård var Anders Petri Lundius (nr 1175), som verkade här 1652-65. Vid tinget 1669 (dmb) krävde nämligen hans änka Margareta, att lappallmogen skulle ersätta henne för de kostnader hennes avlidne make nedlagt på prästgårdshusen.
1673 blev församlingen åter självständig, och från d.å. eller några år senare bodde kyrkoherden ständigt vid Jokkmokks kyrka. Han hette Andreas Marci Grubb (nr 1171) och verkade i församlingen från 1673 till sin död 1695. Han efterträddes av Matthias Jonae Groth (nr 1174), kyrkoherde 1694—1710, från 1696 dock placerad i Kvikkjokk, som nu för 100 år blev socknens huvudort. Under denna tid bodde emellertid komministrarna i
J., och snart blev det praxis, att även kyrkoherdarna bodde där vintertid (BYGDÉN II s. 26).
Ifrågavarande komministrar voro Petrus Hägg (1696—1721; nr 1172), Hans Hellman (1722-30; nr 1399), Lars Anders Löfstadius (1730; nr 1376), som dock av döden hindrades att tillträda sin tjänst, Erik Wallinder (1730-32; nr 1378), Jonas Högling (1732-63; nr 1425), Teofilus Gran (1765-68; nr 1478), den i socknen och Jokkmokks lappby födde Nils Eriksson Sundelin (1768-75; nr 1380) och Natanael Fjellström (1775-96; nr 1479).
1796 blev J. åter socknens huvudort och säte för kyrkoherden, varvid komministertjänsten förlades till Kvikkjokk. Kyrkoherdarna i J. äro från nämnda år Natanael Fjellström (1796—1803; se ovan), Daniel Engelmark (1804—25; nr 1480), Lars Salomon Engelmark (1828-31; nr 1482), Johan Ullenius (1835-47; nr 1493), Gustav Westerlund (1849-66; nr 1545), Johan Laestadius (1870—95; nr 1500) och David Ahlfort (1897— ; f. 1859 i Blåvik, Österg.1.). — Sedan 1903 finnes åter en komministratur i J.; dess förste innehavare var Henrik Teodor Berlin (1903-14).
– År 1732 tillkom på platsen en lappskola (i funktion från 1734; dmb 1853
§ 47) med en prästvigd skolmästare. De första innehavarna av denna tjänst voro Lars Malming (1733-43; nr 1379a), Carl Lund (1744—49; nr 1379b), Jonas Hollsten (1749—57; nr 1379) och Teofilus Gran (1757-67; se ovan).
1765-96 var skolmästartjänsten förenad med komministraturen, 1796—1847 med kyrkoherdetjänsten och 1855—79 med komministraturen i Kvikkjokk, varefter den åter flyttades till J. och fick egen föreståndare (BYGDÉN II
s. 27; prästlängderna enligt samma källa). Till skolan hörde ett skolbord, vars ägor dock ännu 1853 icke voro skilda från prästbordets (dmb 1853 § 47); om dess odlingshistoria uppger samma källa bl.a. följande: Malming hade röjt skogen och odlat 2 skälsland samt byggt fähus m.m., Hollsten hade rensat bort stora stenar från mangården, utvidgat åkern och satt upp hägnader, Gran hade upptagit nya åkrar och täppor, Sundelin hade odlat ytterligare ett tunnland åker samt ängar för 2 à 3 kor.
— Tydligen ha i regel åtminstone vintertid två prästfamiljer funnits på platsen, boende på var sin gård. Ännu vid 1800-talets mitt var kyrkbyns befolkning ej större. Vid kyrkan, vars gamla byggnad 1753 ersattes med en ny (BYGDÉN II s. 26), hade emellertid alltsedan 1660-talet framväxt en hel liten by av borgarbodar och kyrkstugor. Karl IX hade 1605 befallt, att birkarlarna skulle ”varje två” upphugga en bod och en stuga på marknadsstället (POIGNANT 1872 S. 7).
Av den engelske resanden WHEELWRICHT (1864 s. 62),som besökte orten 1862, skildras ifrågavarande bebyggelse på följande sätt:
”A cluster of little, low wooden houses stuck up here and there without any regularity, and half the village seemed to consist of empty sheds for the Laps when they come down from their distant homes to the church three or four times in the year.”
Sju år senare skriver en annan engelsman följande:
”Jokkmokk was the most curious place we had seen as yet — containing about thirty inhabitants and three hundred houses. The greater number of the latter, were huts; these were for the accomodation of the Lapps and their reindeer in winter, and were empty, as the Lapps had gone to the mountains – – – Most of these little shanties were of the rudest construction, with nothing but holes for windows, and dotted about in the most promiscuous manner, only a few being arranged in the way of streets, with grassy paths leading up to them” (HUTCHINSON 1870 s. 103).
DU CHAILLU iakttog. 1871, att husen voro täckta med gräsbevuxen torv, och HARTUNG & DULK (1877 s. 272) funno utom kyrkan och de hoptals liggande, ofta förfallna kyrkstugorna ”sechs oder sieben zerstreut liegende, rothangestrichene Häuser, was gleichbedeutend mit eben so viel Haushaltungen als Einwohnerschaft ist” (sex eller sju spridda, rödmålade hus, vilket är synonymt med lika många hushåll som invånare. reds. översättning).
1867 års mtl upptar för J. utom kyrkoherden bl.a. två handlande, två postanställda och fyra skogsuppsyningsmän samt arbetare, inhysingar och några ogifta yrkesutövare. Skogshushållningen samt förvaltningens och kommunikationsväsendets utbyggnad åstadkommo under 1800-talets fyra sista decennier en betydande tillväxt av i synnerhet den obesuttna befolkningen i socknens självklara och även efter Gällivares avskiljande idealiskt belägna huvudort J., som sålunda vid århundradets slut utvecklade sig till dess första tätort.
Även nya hemman tillkommo. Redan 1788 hade på präst- och skolborden anlagts skolmästarstället Notudden, som dock låg 3 km från J., 1879 avsattes genom kungl. brev inom J. Komministerbostället”, och vid avvittringen tillkommo i eller nära J. nybyggena Älvsborg”, Stenstorp”, Kvarnbo, Bäckaskog”, Notviken, Nyborg, Björksta”, Forsnäs och Herrgården*.”
Imponerande historiskt arbete av Filip Hultblad! Fördjupa er gärna i den länkade digitala boken om tillägg och extra förklaringar om Jokkmokk.
Jokkmokk enligt Filip HultbladJag fick en rak fråga från en vän nyligen om varför jag skriver så mycket om historia på bloggen. Mitt svar var, ”därför att ingen annan gör det. I denna historielösa, rotlösa och faktaresistenta tid tycker jag det är viktigt att göra”.
Jag kommer fortsätta mina historiska skildringar med ökad frenesi. Dels citera bland Hultblads texter, men också historikern Lennart Lundmarks.
Mer om Hultblad på denna blogg.
Donera gärna till min research och mina texter på denna oberoende och reklamfria plattform. Det kostar en hel del pengar att driva bloggen med utrymme på webhotell, att bibehålla namnet kvikkjokk.nu, SEO-optimera inläggen och att VPN-skydda hela alltet som tyvärr behövs i våra dagar för att minska risken för attacker från illasinnade troll.
Stora tack på förhand för ditt stöd ♥️
#jokkmokk #jåhkåmåhkke #dálvvadis #historia #samer #sábme #hultblad
Visningar: 269
