Jag minns Anders Bengtsson,1937-2024. Det har gått över ett år sedan min gamle chef och självförtroendeboostare vandrade vidare. Jag har velat skriva om denne man under lång tid, men det har inte blivit av förrns nu. Jag vill lyfta en varm och go människa som jag tappade kontakten med alldeles för tidigt. Ge honom liv och offentlighet på min blogg.
Sist vi sågs Anders och jag var på Per Evert Iverstrands begravning i Kvikkjokks kyrka den 8 september 2023. Anders hade själv kört bil från Uppsala till Kvikkjokk för att kunna närvara vid begravningen. Han var ganska medtagen efter den ansträngningen. Jag besökte honom i hans stuga i Lappviken nära Kvikkjokk. Just då var han inte hemma, men det var hans son Tor. Jag sa till Tor att jag skulle återkomma senare. Så blev det inte tyvärr. Det var någonting annat som skulle hastas till. Sist vi sågs var i kyrkan där vi bytte några ord. Samma Anders med sina subtila finurliga och humoristiska manér. Samma skånska som han aldrig lagt sig av med trots lång tid som rektor och lärare i Jokkmokk.
Jag minns Anders Bengtsson när jag kom gående hemåt från en jakt och träffade på honom och hans fru Kerstin. De satt vid stigen nära kvarnen väster om Kvikkjokk med en ung finnspets. Det blev ett kärt återseende och näst sista gången vi sågs. Just där Kvarnbäcken rinner ut rundar bäcken en liten ö. Ett utsnitt i naturen som jag med kameran försökt ge rättvisa under många år, utan att lyckas. Ett utsnitt som Anders också fastnat för. En plats som han återkom till många gånger.
– Det är som en japansk trädgård, sa han lyrisk.
Jag höll med honom. Allt går dock inte återge med en tvådimensionell apparat.
När jag började skriva denna text sökte jag information på nätet om Anders, med ganska skralt resultat. På Facebook fanns dock en tråd som Anders granne i Lappviken Britt Gasiun startat. Fina ord om min gamle vän.
Jag minns Anders Bengtsson när han inför ett sällskap i en lokal som jag just anlänt till yttrade:
– När du kommer in i ett rum tar du över hela rummet bara med din blotta närvaro.
Jag fattade ingenting.
Eller när han yttrade sig om alla mina texter som jag publicerade i olika tidskrifter med egna bilder:
– Du skriver så bra. Du är en riktig stilist.
Alltså…
Eller när denna tidigare militär erbjöd mig tjänst som hemvärnschef för en hela den jokkmokkska regionen, som också sträckte sig över andra regioner. Jag nobbade. Ett vägval som jag ibland ångrat, men som skulle har tystat min samhällskritik och aktivism. Det var nog så jag tänkte. Men jag blev hedrad av att Anders ställde frågan.
Jag minns Anders Bengtsson i första hand för att han handplockade mig som ansvarig fjällförare på Vildmarkslägerskolan i Kvikkjokk/Årrenjarka. Min uppgift var att undervisa framför allt skolelever från hela Sverige om hur man reder sig på vandringar och övernattningar i naturen. Hur man handskas med ett spritkök, vadar, gör upp eld, förebygger skavsår, tältar och allt som hör utelivet till. Jag spred också kunskap om vår kultur och historia och om skogen, deltats och fjällets ekologi. Det var ett givande och roligt jobb som gav urbaniserade unga människor perspektiv som de inte visste fanns. Jag minns ord som Anders överförde till mig.
– Det bästa sättet att undvika en storm på fjället är att inte vara där.
Typiskt Anders. Klokt och pang på rödbetan. Han hade självklart rätt, men för att undvika stormen eller annat skitväder när man är extra utsatt på fjället måste man veta att ovädret kommer. Det varnar framför allt molnen för. Ett faktum som jag bätttre fick lära mig senare, då jag jobbade som väderobservatör i Kvikkjokk tillsammans med min dåvarande fru Carina.
Det blev mängder med grupper och enskilda som kom till Kvikkjokk och Årrenjarka, som logerade i Pellevas, Kvikkjokks turistservice eller Årrenjarka semesterby. Människor som jag lärde upp och guidade. Jag kommer att beskriva några av dem på bloggen senare. En tjuvtitt får ni med denna bild när jag spelar bas i Kvikkjokks servicehus tillsammans med biträdande socialministern Bengt Lindqvist (S). Trots att han var blind gick han upp på fjället Sjnjierák efter den oerhört steniga stigen.
Jag minns Anders Bengtsson också som socialdemokrat. Jag pratade med honom om hans partitillhörighet och hur illa sossarna betett sig när de förstörde Kvikkjokk med en mängd tunga exploateringar vilka skedde över kvikkjokkbornas huvuden, med start 1979. Fruktansvärda insatser under ledning av kommunalrådet Karl-Axel Nilsson. Anders höll med om övergreppen och yttrade om sitt partimedlemsskap:
– Det bästa sättet till att påverka är inifrån.
Anders engagemang och driv fick till början gehör från Jokkmokks kommunledning som fullt ut stöttade lägerskolan i Kvikkjokk, med mig som ansvarig på plats. Detta trots att jag inte tillhörde socialdemokraterna. Jag blev gruppledare för Miljöpartiet de Gröna i Jokkmokks fullmäktige och stödet för lägerskolan klingade av. Om jag själv hade marknadsfört skolan Sverige runt och fått fler grupper kanske den hade fortsatt. Eller om Anders Bengtsson gjort det. Men han tappade gehör från jokkmokkssossarna om sina idéer och blev istället folkpartist.
Polar Zoo ville Anders Bengtsson anlägga på och norr om berget Ruovddevárre vid Jokkmokk. Djurparken skulle bli gigantisk och hysa många av de djur som finns över hela det cirkumpolära området. Bland andra sibirisk tiger, vilken Anders talade sig särskilt varm för.
– Den här tigern har svartbjörn på matlistan.
Anders Bengtsson fick inget stöd för Polar Zoo vare sig lokalt eller på regionen och landshövding Curt Boström. Själv tyckte jag heller inte om planerna, men jag nämnde aldrig det inte för Anders, fegt nog. Mina erfarenheter från Kolmården vilken jag som tolvåring gråtit mig igenom satte djupa spår. Gillar inte fängslade djur. Förvisso skulle Polar Zoo fungera mer som nuvarande Nordens Ark, men med ännu större inhängnader. Om det ska finnas djurparker överhuvudtaget så är det Anders modell som endast borde tillämpas.
En annan antipati jag hade, som jag heller aldrig konfronterade Anders om, var namnet Vildmarkslägerskolan. Jag ville väl inte hämma hans entusiasm. Var heller inte så långt gången i min personliga dekolonisering under denna tid, men tankarna fanns där i alla fall. Någon vildmark finns inte i Sverige. Inte en i de mest avlägsna delarna av Badjelánnda eller Sarek. Vildmarksbegreppet är en kolonial konstruktion av ett i detta fall samiskt urgammalt kulturlandskap. Kvikkjokks lägerskola hade varit ett mer passande namn. En lägerskola som nu borde startas om i de här extrema tiderna av naturfjärmning. En lägerskola som med Anders Bengtssons koncept som grund. Nu är det perfekt läge för det*.
Jag minns Anders Bengtsson. Jag gör verkligen det. Jag saknar honom och förbannar mig själv för att jag inte talade med honom om att det som varit. Att han kanske trodde att jag inte gillade honom på grund av att jag aldrig tog kontakt. Jag hade ju kunnat ringa honom i Uppsala. Besökt honom i Lappviken när jag hört att han var uppe. När han var yngre. När han var frisk. Men det blev inte. Det blev det här. En text med opublicerade bilder.
Tack Anders för ditt gehör, ditt driv, din humor, dina kunskaper.
Du är saknad ❤️
Jag är tacksam om du vill stödja mitt bloggskrivande med ett belopp på Swish 0702300955
Du kan också skanna QR-koden för ditt bidrag.
Många varma tack på förhand 💚
*Jag besökte kommunalrådet Karl-Axel Nilsson 1987 på hans tjänsterum på kommunalkontoret efter att han besökt servicehuset i Kvikkjokk med Anders Bengtsson och Curt Boström. Jag ville erbjuda mina tjänster som fotograf. För så var det på den tiden. Kommunalrådet bestämde allt. Karl-Axel Nilsson tittade intensivt i sina superviktiga handlingar som han hade liggande på bordet framför sig. Han tittade inte ens upp när han svarade att kommunen inte var intresserad. Maken till arrogans och otrevlig attityd har jag aldrig upplevt. Det hade nog gått bättre om jag varit med i det socialdemokratiska arbetarepartiet. När maktpersoner agerar som Nilsson kan de sabotera unga människors entreprenörsanda. Min egen blev hämmad, självklart, och Nilssons efterträdare Kent Ögren sabbade mitt partipolitiska engagemang.
*Jokkmokks styrs numera av det lokala partiet Framtid i Jokkmokk och Miljöpartiet de Gröna. En återstart av en uppdaterad lägerskola kan därmed kunna bli verklighet, men då krävs en Anders Bengtsson.
.
#kvikkjokk #vildmarkslägerskolan #lägerskola #polarzoo
.
Visningar: 115
