I flera hundra år har flera olika uppställningar av Sveriges riksdagar beslutar om vilka lagar medborgarna måste följa. Lagar som ska gälla lika för alla, men som mest tjänat som verktyg för staten att försvara kolonisation och exploatera naturresurser på samiskt territorium.
Samerna har aldrig getts något reellt inflytande om lagarnas utformning. Som minerallagen, vilken inte tar någon som helst hänsyn till landets urfolk, deras liv och uråldriga sedvänjor. Eller knivlagen, som torde tillkommit på grund av ökade knivvåld i storstäderna. En lag som dock går helt på tvärs med den samiska kulturen där kniv alltid finns i bältet både hos barn som gammal. Och det borde väl vara bättre att bära kniv öppet än dolt? Och knivöverfall är framför allt ett urbant problem, inte glesbygdens.
Men som sagt, det ska vara lika för alla, i sann socialdemokratisk anda. Också folket i periferin ska solidariskt ställa sig bakom alla påfund oavsett hur galna de är. Dessutom kallas lagstiftandet för demokrati.
Men vad är det för slags demokrati när en samling riksdagsledamöter som saknar kunskaper om norra Sveriges förhållanden klubbar igenom lag på lag som de inte har en susning om vilka effekter de ger?
Själv bryter jag flitigt mot många lagar. Knivlagen oftast. Och hösten 2013 i Gállok vägrade jag flytta på mig på polisens befallning. Jag satte mig för en gångs skull mitt på vägen för att hindra lycksökarbolaget från England att transportera bort provbruten malm och blev bortburen av två uniformerade handräckare.
I lagens ögon är jag således en lagbrytare, men vems lag är jag brottslig emot?
Den värsta skurken i Borrbottens, förlåt, Norrbottens län är alla kategorier den svenska staten självt. En stat som skövlar malm, skog och vatten på mark som de inte har lagfart på. Som upplåter luftrummet över landets två nordligaste län som Europas största övningsområde för flera länders stridsflyg. Som med tre pennstreck ser till att gränserna för FMV:s vapentestområde utökas till dubbel storlek. Som lik jätten Glufs-Glufs bara tar och tar. Detta på mark som staten stulit av samiska skattelandsägare. För övrigt den svenska historiens största ouppklarade stöld. Onekligen en ful men effektiv kolonial maktstrategi.
Dessutom har denna fabulösa stat i en lag från 1928 bestämt att endast samer medlemmar i en sameby exempelvis får hugga björkved på den statsstulna marken. Innan detta märkesår av jävelskap i Sábme hade alla samer denna självklara rättighet. Därför köper jag pellets som jag eldar i en pelletspanna. För lagen om olaga avverkning, eller vad de nu kallar den, den kan man ju inte bryta mot…
Vem är kriminell, egentligen?
Views: 64
När jag var väldigt liten lärde min morfar mig att kasta björnkniven. Den var lika stor som min älskade samedocka Inger-Anna, ca 30cm lång och nästan fem cm på det tjockaste stället på bladet. Väldigt tung tyckte jag, men det var roligt att lyckas. Jag tror att jag var bara fyra år. Jag var tvungen att orka kasta den så att bladet fastnade på ett speciellt sätt i stocken framför mig. När jag var sju år lärde han mig att skjuta med bössan. Han lärde mig också att jag aldrig fick använda dessa vapen mot en annan människa- Jag skulle leva mitt liv, så att jag aldrig behövde använda vapen mot en människa. Det var hela filosofin i mina förfäders sätt att tänka och leva, fick jag veta. Viktigt var det att freda sig mot vissa rovdjur och att se till så att vi aldrig behövde svälta, så länge älgarna och rådjuren fanns i vår närhet. Fisken skulle vi leverera till närmaste rökeri, när vi ätit det vi själva behövde. När jag var liten förstod jag aldrig varför jag skulle kunna detta med en Björnkniv och geväret, men jag lärde även mina barn att kasta Björnkniv. Något som är bra att kunna om man älskar att vandra eller skida i fjällen, tänkte jag. På den vägen är det. Vi lär våra barn och barnbarn det vi tror är nyttigt och roligt, att kunna. Tycker att samiskan vore lika viktig att lära sig lite av, som de andra nordiska språken, som man får lära sig i de svenska skolorna, men detta finns det inget av i den svenska läroplanen. Skamligt, tycker jag att detta är.
Underbar inställning 🙂
Visst vore samiskan viktig att lära sig för dem som så vill. Tyvärr tycker kolonialmakten, fortfarande inte, att något samiskt är nog viktigt.