Det var många år sen jag sist, mer på allvar, besökte Rijmagåbbå. Då var jag medlem i Naturskyddsföreningens skogsgrupp Steget Före och fotodokumenterade de artrika urskogarna innan de avverkades.
Lyckligtvis höggs inte så stora arealer av den grandominerade skogen, men ändå var det ett stort ingrepp i ett landskap helt orört från modernt skogsbruk. Ringde till länsstyrelsens så kallade naturvårdsexpert Hans Furmark, om att länsstyrelsen skulle inrätta ett naturreservat. Detta eftersom situationen var desperat. Men det var kalla handen, avverkningen genomfördes.
Jag, sambo Åsa, vår sex månader gamle son Nils och dotter Astrid travade iväg över myren strax innan vägslutet.
Lika fantastiska gammelgranar rikt draperade av garnlav som jag minns, men många granar hade toppbrott vilket vittnar om att vintern varit särskilt snörik just här.
En fin stund med familjen, vi stekte suovas bierggo och kokade kaffe, fotograferade och Astrid lekte på myren för att hålla sig varm.
Visningar: 11
