Sveaskog straffar kritiker och tystar samer

Lisa Röstlund på DN gör åter igen en grymt bra insats (klicka här för att läsa) där hon beskriver Sveaskogs fortsatta härjningar. Hur Sveaskog kräver samebyars tystnad från de så kallade samråden, hur Sveaskog hämnats på älgjägare som varit kritiska till skogsbolagets skogsmissbruk, hur Sveaskogs hämningslösa planer ser ut för att fortsätta skövla artrika skogar som aldrig tidigare har varit kalavverkade, och mycket mer.

Skattebetalarnas skogsbolag fortsätter att bete sig som mobbare i en sandlåda. De senaste månadernas massiva kritik har inte haft någon som helst betydelse. All kritik mot Sveaskog har runnit av dem som en smörklick i en het stekpanna. Eftersom Sveaskog har stöd från en överväldigande majoritet av riksdagens ledamöter kan de fortsätta att bete sig som maktfullkomliga mobbare. Det är förbanne mig horribelt!

Här följer Lisa Röstlunds text från DN den 17 juli 2021:

”Statliga Sveaskog har planer på att avverka stora skogsområden som tidigare aldrig kalhuggits. Det är skog som EU vill skydda. I Norrbotten och Västerbotten möter DN jägare som protesterar – och samer som vägrar skriva under ett kontrakt med krav på tystnad.
– Många mår dåligt, säger Henrik Andersson.”
Lisa Röstlund Text
Beatrice Lundborg Foto

”Många tiger. De är rädda att bli av med rätten att jaga. Eller fiska. Eller för att bli utfrysta eller trakasserade av skogsbolagen – som han själv blivit, säger Henrik Andersson. Men han är inte skapt på det viset.
– Jag föddes utan den där genen som gör att man är brydd över repressalier, säger han vid köksbordet där han sitter med sambon Louise Karlsson under lampkronan gjord av renhorn.

Han är styrelsemedlem i Gällivare skogssameby, och berättar att hans egen farfar på 1960-talet blev lurad av företrädare för pappersmassajätten SCA att sälja sin skog för några tusen kronor. När familjen några år därpå ville köpa tillbaka hemmanet var miljonprislappen oöverkomlig. I dag går renarna på bolagens mark utan tillräckligt med mat, när de gamla lavskogarna avverkas. Han är en av många som måste köpa in pellets på vintrarna.
– De håller på att ta allt nu, i snabb takt. Jag ser det som att vi inte har något val. Det vi gör är inte aktivism, det är en skyddshandling.

Henrik Andersson är kanske den mest stridbara av alla motståndare till det moderna skogsbruket i Sverige i dag. För två år sedan såg han ett tv-inslag om organisationen Extinction Rebellion som med fredlig civil olydnad protesterar mot miljöförstöring. De stoppade tunnelbanan, lyckades stoppa hela London.
– Jag blev så imponerad över hur de organiserat sig och tog kontakt.

I april huserade över tjugo aktivister i huset vi sitter i, i Tallberg tio mil norr om Luleå. Tillsammans stoppade de temporärt Sveaskogs avverkningar av gammal skog vid samiska kulturlämningar. DN rapporterade om hur de klättrade upp i träd och kedjade fast sig i skogsmaskiner. Personalen kände sig hotad, enligt Sveaskogs ledning som samtidigt presenterade sin nya framtidsstrategi: bättre samarbete med samerna och större miljöhänsyn.

DN har gått igenom Sveaskogs avverkningsanmälningar till Skogsstyrelsen mellan 2016 och juni i år. Under perioden har en yta stor som Öland avverkats. Bolaget understryker att det bara rör sig om en procent av den skog som inte är avsatt för miljöhänsyn. Enligt EU:s nya skogsstrategi ska kalavverkningar som inte är ”vederbörligen motiverade” för miljön och klimatet undvikas – av klimat- och miljöskäl. En fjärdedel av den avverkningsanmälda arealen utgörs av hyggen som är större än 20 hektar – så kallade megahyggen. Enligt bolaget har hyggena blivit större på grund av skador från brand, vilt, svamp och insekter.

Skogar som inte har varit kalavverkade, så kallad kontinuitetsskog, minskar. 40 procent av Sveaskogs avverkningsanmälningar ligger på områden som av Naturvårdsverkets bedöms vara kontinuitetsskog. Ingen på Sveaskog har inför denna artikel velat ge en intervju. I ett mejl till DN uppger bolaget att kartläggningen endast ger en indikation. Om en bedömning på plats visar att det är kontinuitetsskog så avverkas den inte, skriver Peter Bergman, bolagets naturvårdschef.

Inger-Ann Omma, ordförande i Vapstens skogssameby som har mest renbete i Storumans kommun, har nyss fått runt hundra avverkningsanmälningar från Sveaskog på bordet – skog som byn enligt henne redan nekat till att avverka.
– Jag skulle säga att det mesta är kontinuitetsskog. Man får ju inte avverka skog som är äldre än 70 år – och då finns ju knappt någon annan kvar att välja på. Och det vi ser nu är en större takt än någonsin av avverkningsplaner. Man undrar om det är för hotet från EU.

Företrädare från olika samebyar som DN varit i kontakt med beskriver samråden med Sveaskog, som byarna har rätt till enligt lag och hållbarhetscertifieringen FSC, som en chimär. Att Sveaskog hugger gammal skyddsvärd skog trots samernas nej. ”Det känner vi inte igen oss i”, skriver Jenny Stenberg, planeringschef för Sveaskogs marknadsområde Nord, i ett mejl och fortsätter: ”Tvärtom, skyddsvärda skogsområden med höga naturvärden identifieras i olika delar av vår arbetskedja och sparas. Dessutom är en viktig del av samråden just att Sveaskog ska verka för att genomföra anpassningar som på olika sätt gynnar rennäringen och möjligheten till samexistens”.

Förslag till avtal om samråd som Sveaskog skickat ut till samebyar – med kravet att de inte får berätta om Sveaskogs planer för utomstående.

I juni skickade Sveaskog ut ett avtal, som DN tagit del av, som samebyar uppmanades skriva under. Enligt avtalet ska information om Sveaskogs planer inte få delas med utomstående. Många DN talat med ser det som ett försök till att tysta, att inte gå ut till media och larma om avverkningar.
– Det är skrivet som om samråden inte var vår rätt som ursprungsfolk, utan som om vi vore två jämbördiga industriparter i en affärsuppgörelse, säger Inger-Ann Omma, som även är jurist.

Hon har aldrig sett något liknande avtal. Jenny Stenberg på Sveaskog skriver till DN att det åligger både samebyn och Sveaskog att dela information om sin respektive verksamhet – och att materialet bör hanteras inom ramen för samrådet. ”Det är en naturlig del av en gemensam dialog och process som många säkert känner igen sig i, inte ett sätt att tysta kritik”.

Svenska samernas riksförbund, SSR, uppmanar alla medlemmar att inte skriva under avtalet. I en öppen vädjan till regeringen beskriver förbundet att Sveaskogs skogsbruk ”helt håller på att slå undan förutsättningarna för en naturbetesbaserad renskötsel i Sverige” och frågar: ”Hur ser regeringen på att ett statligt bolag genom sekretessklausuler försöker undvika granskning?”

Enligt Jenny Wik Karlsson, SSR:s förbundsjurist, beskriver medlemmarna att Sveaskog är ”värst i klassen”.
– Det är ju paradoxalt. De förvaltar alla svenska medborgares skogar och borde vara ett föredöme. Men i förhållande till rennäringen följer de inte ens sina egna riktlinjer. SSR utreder just nu möjligheten att dra staten inför rätta, och kräva skadestånd.

—

På ett av Sveaskogs stora hyggen utanför Lycksele möter vi delar av ett forna jaktlag. Greger Thorsson, hans sambo Berit Andersson och svärdottern Maria Johansson med barnbarnet Nathalie, 5 månader, i bärsele på magen. Jaktlaget arrenderade sedan 1970-talet mark i Jovan, en av Sveaskogs ekoparker, där bolaget beskriver hur ”dofttickan sprider sin anisdoft från gamla sälgar, den lysande gula varglaven växer på myrtallar och i hänglavsrika granar har lavskrikan sitt bo”.

Skogsbruk i ekopark ska ske med särskild miljöhänsyn.

Miljöengagerade jägarna Greger Thorsson och Christer Klintefelt i laget protesterade mot planer på avverkningar av gammal skog med höga naturvärden i parken.
– Det är hela tiden misstag. Om det finns avverkningsplanering på ett ställe där det står urskog, säger de: ”Oj, det var inte bra.” Och har de redan avverkat: ”Oj.” De skyller alltid på mänskliga faktorn, så har det varit i 20 år, det är ingen skillnad, säger Christer Klintefelt, som beskriver en växande sorg.
– Jag har vistats i skogen norr om Lycksele ända sedan jag var barn. Gamla, stora, fina tallskogar – höga pelarsalar – man tänkte: så här ser en skog ut. Men nu är allt borta, 99 procent i alla fall. Efter att jägarna medverkat i Sveriges Radios Kaliber 2017 om avverkningarna, var även jakten slut.
– Vi fick veta av Sveaskog att vi sköt för lite älg. Vi blev av med arrendet, säger Greger Thorsson. ”Vart ska alla djuren ta vägen?” undrar jägaren Berit Andersson, på ett av Sveaskogs hyggen.

Bredvid står Greger Thorsson och Maria Johansson med dottern Nathalie. ”Vart ska alla djuren ta vägen?” undrar jägaren Berit Andersson, på ett av Sveaskogs hyggen.

Andra jaktlag i området sköt färre älgar än de. Jägarna skrev mejl, brev och ringde lokala chefer, ledningen och styrelsen i det statliga bolaget, utan att få svar på den egentliga anledningen till varför de sades upp.
– Det är bara så sorgligt, säger Maria Johansson. Vissa medlemmar i jaktlaget vågar inte uttala sig. De upplever sig trakasserade – flera har blivit bannlysta från andra jaktlag som ska ha varnats att de skulle ”få problem” om någon från jaktlaget i Jovan togs upp. ”Jag är väldigt besviken på Sveaskogs agerande”, säger jägaren Maria Johansson, med dottern Nathalie på magen.

Enligt Sveaskog har avhysningen av jaktlaget inget med kritiken av skogsbruket att göra. ”Bakgrunden är att de inte har följt våra riktlinjer för jakt; de punkter som står i våra styrdokument för hur man agerar som jaktledare och jaktlagsmedlem, samt vilka förväntningar vi har på våra jägare”, skriver Mikael Lundberg, skogsvårdschef i marknadsområde Nord i ett mejl.

Tillbaka i Norrbotten springer 500 renar i ett hägn i en flera hundra år gammal skog full av hänglav som hotas av avverkning. ”Min medicin är att vara i skogen” säger Henrik Andersson.

Över myren full av ängsull intill lyser midnattssolen och Henrik Andersson ser in i elden han nyss gjort upp. Han vill ägna sig åt renarna men känner sig tvingad till oändliga möten med exploatörer – skogsindustrin, gruvnäringen, vindkraftsbolag och andra som vill avverka. Rättegångar i mark- och miljödomstolen. Pressen stor från många håll. Fingrarna räcker inte till för att räkna vännerna inom rennäringen som tagit bort sig själva, som han uttrycker det.
– Många mår dåligt. Min medicin är att vara i skogen. Men man mår ju sämre av att se allt försvinna. För två år sedan deltog han i Arctic Week i Paris, dit urfolk bjudits in från Arktis i hela världen: Kanada, Grönland, Ryssland och Norden. Det slog honom att alla upplevde samma sak – det storskaliga som kväver det småskaliga och den snabba förlusten av liv.

Henrik Andersson påpekar att vi i Stockholm inte märker av så direkt vad som händer – konsekvenserna av klimat- och biologiska mångfaldskrisen.

Den närmsta framtiden ser han mörkt på. Det som ger honom hopp är den nya Greta-generationen.
– De verkar ju ha förstått. De ser att hon säger som det är, och att det är okej att säga som hon till världsledare. Jag tror att de kommer förändra, när de tar makten om sådär 20 år. Om det inte är försent då.


Fakta. Sveaskog Ägs av staten och äger 14 procent av Sveriges skogsmark – vilket gör bolaget till landets största skogsägare. Sveaskog bildades 1999, och växte fram ur Assi Domän – en fusion mellan Domänverket och Assi, Aktiebolaget statens sågverksindustrier, Assi, som förvaltade såväl skogsproduktion som industrier som sågverk. Omsatte 6,6 miljarder kronor 2020, och gjorde 1,1 miljard kronor i vinst. Källa: Sveaskog.”

Views: 157