Ordet sandmagasin låter fint och får nästan tankarna att löpa till typ solning på vackra stränder i typ Västindien.
En ny drive gruvbolaget Boliden kan ägna sig åt för dra in mera pengar kan vara att tillgängliggöra exempelvis sandmagasinet i Aitik för solturister. Utveckla gruvturismen liksom. På magasinets 5,5 kilometer långa och 3 kilometers breda yta ryms väldigt många turister. Turisterna har då över 50 meter sand under sig. Mäktigt! Placerar man sig på mitten av sandmagasinet på sin hopfällbara solstol, sluter ögonen och suggererar sig, kan man under en solig varm dag tro att man är i Saharaöknen. Om det inte är för blött där ute så att man sjunker vill säga, kanske säkrast att hålla sig vid kanterna. Jag har inte varit där mitt på så jag vet inte hur bärkraftigt det är där.
Om det blåser litegrann så blir det ännu mer saharaaktigt. Då virvlar spännande sandmoln kring huvudet, som om en sandstorm nalkas. Häftigt! Tyvärr lär man bli en aning störd av de helikoptrar som vattenbombar magasinet under såna här heta dagar. Men de kommer ju bara då och då. Det är inte så farligt.
Efter den så kallade Vildmarksvägen i västra Västerbotten har Boliden iordningställt en fin uppställningsplats för husbilar och husvagnar på sitt nedlagda gruvområde i Stihkenjohke/Stekenjokk. Tyvärr är sandmagasinet väldigt blött. Men det går att sola och beundra utsikten från parkeringen i alla fall. Och så kan man bada.
Bada kunde man dock inte göra i Svartträskgruvans magasin. Vattnet såg för smutsigt ut. Här bröt Scanmining AB zinkmalm under nio månader 2006 till 2007. Sedan blev metalläckagen så stora att skattebetalarna fick gå in och sponsra rening av vattnet med bra mycket mer än 100 miljoner kronor. Men idag bör det kunna gå att att leka i vattnet 🙂
Nä nu måste jag sluta med ironin och svamlet. Gruvornas sandmagasin är det jävligaste som finns när det gäller gruvor. Det är här som alla restprodukter deponeras. En cocktail med kvicksilver, kadmium och arsenik plus ett flertal andra giftiga tungmetaller. Här lagras gifterna för evinnerliga tider. Samliga framtida generationer måste ansvara för sandmagasinets dammanläggningarn för att undgå ekologiska katastrofer. Som Bolidens enorma dammhaveri i Spanien. En katastof som Boliden krävs på miljardbelopp för. Haveriet inträffade 1998. Två år senare var det dags igen. Nu i Bolidens Aitikgruva.
Med oanade framtida vattenflöden kommer tyvärr allt fler dammhaverier att bli verklighet. Risker som framför allt framtida släkter får leva med. Nuvarande gruvbolag och regeringar skiter i vad de lämnar över. Det primära är att ta tillvara på alla kända malmkroppar. Göra dubbelspår, flytta städer, öppna nya gruvor i hysterisk takt. Våra barnbarn, och deras barn, får istället för egna malmkroppar processa redan uppbrutet berg och återvinna tidigare generationers metaller.
Views: 118
