Mysstund 1964. Då fanns inga tecken på någon cancer.
Har skannat några gamla bilder i en flatbäddsskanner som självterapi. De flesta har min älskade far Lennart Lundberg tagit, men det finns också några av honom själv, också med mig. Jag har många ljusa minnen av honom, men också mörka. De ljusa minns jag bättre än de mörka. De mörka minns jag egentligen knappt alls – när han var som allra sjukast.
Jag och min far 1966 på Åkervägen i Öjebyn. Markarbeten, krattning och gräsmattssådd varhelst vi flyttade.
Efter att pappa målat detta hus vi bodde i på Åkervägen i Öjebyn föll huden av på hans händer och blev extremt tunn och känslig. Här började cancerhelvetet få grepp om honom. Min mor Maj-Britt syns på bron bakom Renaulten. Renault var pappas favoritmärke.
1970. Gärdesgatan, Djupviken, Piteå. Pappa instruerar mig med troligen om hur man låser upp och knyter ihop en ballong? Här hade sjukdomen blommat ut mera.
Jag och faderskapet 1973. Rejält sjuk med ständiga bilresor ensam till Umeå för strålbehandling. Han hade också operaret bort en tumör mellan lungorna som var stor som en melon, vilken läkarna missat. Ärret syns svagt…
Lennart Lundberg hösten 1973. Nu hade han kring ett år kvar att leva. Metastaserna spred sig i hela kroppen. Det är stor sorg att inse att han troligen hade levt om cancern upptäckts i tid eller om han hade fått skiten några år senare. Idag överlever nära nog alla som fått diagnosen Hodgkins lymfom.
Jättefint inlägg, sorgligt men fint! Cancern tog min mamma också. Beskedet om hennes hjärntumör kom 4:e Januari 2012. 26:e Januari 2012 somnade hon in.
Jättefint skrivet och härliga bilder. Renault var favoritmärket, men den röda Saaben är ju underbar!
Tack bästa svägerska
Jo Saaben var fin, rena kultbilen.
Jättefint inlägg, sorgligt men fint! Cancern tog min mamma också. Beskedet om hennes hjärntumör kom 4:e Januari 2012. 26:e Januari 2012 somnade hon in.
Cancern kan dra dit pepparn växer!!
Tack Pierre! Sorgligt också med din mor och alla som plågas ihjäl av denna jävulska sjukdom…