I slutet på 2020, vill jag minnas, tog en åklagare tog upp mitt, och mina två kumpaners, symboliska ockupation av Sveaskogs huvudkontor i Stockholm den 6 november 2020. Vi misstänktes för olaga intrång, men åtalet lades ner.
Nära 18 månader senare väckte en annan åklagare åtal mot oss. Vi väntade här i början på november på kallelse och datum för rättegång. Jag hade inte rätt till offentlig försvarare, men skulle ändå försöka få en genom en skrivelse till tingsrätten, som jag inte hunnit skicka. Om inte skulle jag ha anlitat en advokat privat. Lämplig kompetens är kontaktad.
Men nu låg i postlådan ett brev om att åtelet ännu en gång är nedlagt. Denna gång på grund av att preskribtionstiden löpt ut. Ärendet kan dock överklagas innan den 8 december, så ännu är det inte klart. Maken till tjorvande och inkompetens får man leta efter.
Började skriva en plädering, typ, eller åtminstone ett inlägg på denna blogg:
”Jag hade visst hade rätt att besöka kontoret när Sveaskog och dess föregångare i över 150 år olovligt har trängt in i och skövlat traditionellt brukade samiska marker. Som skövlat hela urskogslandskap som mina förfäder i tusentals år har brukat utan att förstöra, som den svenska staten ansåg att mina anförvanter ägde och därför också tvingades skatta för, men som samma stat från 1886 fram till 1905 stal i namn av Avvittringen kalavverkade, plöjde, markberedde och besprutade till oigenkänlighet. Som ägnat sig åt storskaligt häleri. Som ägnat sig åt omfattande skövlingar vilka gett upphov till läckage av tungmetaller och gödningsämnen till vattendragen och Bottenviken och bidragit till ofantliga mängder växthusgaser. Som förstört nio tusen år gamla skogsekosystem. Som förintat spår och arkeologiska lämningar från mina förfäder och förmödrar. Som varit den yttersta spjutspetsen för ett massivt kulturellt folkmord.
Den som verkligen är kriminell är Sveaskog, och alla svenska regeringar som låtit detta förbannade bolag härja på.”
Views: 186
