Astrid Tuorda jojkar och sjunger i Saltoluokta. Tillsammans med sin bror Nils och mig som chaufför anländer vi i tid till båten Langas i Gäbnásj. Men båten var fullsatt och gick iväg utan oss och ett tiotal andra resenärer. En lastbil backades ner mot bryggan och mängder med proviant rullades ut och ner mot passagerarfartyget Langas. Det tog sin tid innan vi kunde ta oss över och att Astrid kunde göra sig klar inför sitt framträdande.
Inledningsframträdandet för hela musikfestivalen Saltofolk 2025 står Astrid Tuorda för. För första gången besöker hon Salto som artist. I en uppvikt tältkåta modell större gör hon soundcheck en kvart före 13.00 då hela alltet drar igång. Den proffsiga ljudteknikern, som rattat ljudet under många tidigare saltofestivaler, får fort till ljudbilden. Scenen står alldeles vid ingången till Saloluokta fjällstation, så folk kan uppleva konserten även om de är utanför kåtan.
Astrid inleder med en tolkning av John Kuoljoks jojk Gavnok Saddje, sedan gör hon ännu en av Johns jojkar och en av Jovva Spik, varvat med ett par egna jojkar och Norrlåtars visa med översatt text av diktaren Paulus Utsi, Strandlös strand. De här fyra verken var speciellt passande att Astrid gjorde just här, i de trakter där både John Kuoljok, Jovva Spik och Paulus Utsi varit verksamma som renskötare i Sirges sameby.
Den 22 åriga jojkaren hade fylliga och avspända mellansnack för att presentera jojkarna, vem som ursprungligen gjort dem, och hur de kommit till. Som Gamájåhkå, min favorit, där hon jojkar den vackra men också farliga forsen vid Kvikkjokk och återberättar en av mina upplevelser med en 12-årig pojke som drunknade. Tänker på Unnaviellja där hon jojkar sin bror Nils, också han 12. Också denna jojk framförde hon i Saltoluokta. Jag spelade in några av hennes låtar på telefonen, men det blåste för mycket. Skulle ha spelat in direkt från mixern, men det får bli en annan gång… En annan av Astrids jojkar är Luonndo, naturen, som är den inspiration Astrid ofta utgår ifrån.
En låt som Astrid aldrig tidigare framfört live, Berusta, som hon och Ailo Thomassen har gjort tillsammans, tjänade som avslutning. Har försökt EQ:a bort det mesta vindljudet. Det lyckades sisådär…
Astrid Tuorda är, vad jag vet, den nu endaste unga samiska förmågan i det jokkmokkssamiska området som skapar och framför sina egna jojkar. Som jojkar naturen, ofta med en prägling av hur det kunde låta gammalt tillbaks. Jojken bygger på känslor, spontanitet och perception. Jojkaren hänger sig till att jojka en älv, ekorre eller en människa genom att bli det bejojkade objektet. Man jojar inte om vinden, man jojkar vinden.
Någonting som stärker Astrids storhet som jojkare (jag vet att jag är partisk eftersom jag är hennes far, men ändå…) är att hon fort, i stunden, hittar jojkliga uttryck och improviserar fram jojkslingor. Inte minst blev detta tydligt efter Berusta, då hon fick ihållande applåder. Istället för att dra fram ett extranummer som hon hade i lager, men som hon jojkat så många gånger att hon nästan blivit less, improviserade hon och jojkade den aktuella stunden. Salto, oss alla. Det var stort.
.
#jojk #lulesamer #sábme #vuolle #saltoluokta @astridtuorda @tuordaa
.
Visningar: 121
