Åsa, Nils och jag tog färjan över Gullmarsfjorden och besökte Europas först dokumenterade hällristning i Backa, Brastad – Skomakaren, som beskrevs redan år 1627.
Otroligt spännande!
Frågan är dock hur många ristningar som försvunnit på grund av den rätt så omfattande brytningen av sten som skett på platsen och hur många ristningar som döljs under hällarnas lav och mossa?
Onekligen finns många fler kvar att upptäcka. Jag hade för mig att ristningarna knappt var skönjbara på klipporna. Att de ofta bara gick att upptäcka i släpljus innan solnedgången eller i ficklampans sken på natten. Men det skiljer sig kanske mellan de epoker när ristarna var i farten och typen av hällar. Om de dominerades av hård kvarts blev ristningarna grundare än om underlaget var sandsten.
Under sten- och bronsålder bör ristarna använt en slagsten som slogs på en bit flinta eller kvarts. På järnåldern torde järn ha används.
De ristningar i Backa som inte var ifyllda med röd färg var ändå ganska lätta att se. Något som sporrar mig att söka ristningar också i våra hemtrakter, Randijaur och Kvikkjokk. Sábme/Norra Sverige är en vit fläck vad gäller hällristningar. De enda ristningar jag hört talas om i Jokkmokks kommun var vid Porsiforsen, Vuollerim. Dessa sprängde Vattenfall sönder och dämde över resterna… Dock finns en par hällmålningar upphittade i kommunen.
Views: 20
Undersök och skriv om hällristningar i Padjelanta och bli förbluffad.