Kvinnor och kamp i Naturfotograferna/N

naturfotograferna
Annette Seldén vid Gamájåhkå, Kvikkjokk. För första gången hade Naturfotograferna sitt årsmöte i denna landsända.

På rekommendation blev jag 1990 invald i föreningen Naturfotograferna/N. Det var en mäktig känsla av att få tillhöra denna anrika förening med landets främsta naturfotografer. Sven Gillsäter, Göran Hansson, Ingmar Holmåsen, Lars Jarnemo och många fler grymt duktiga fotografer. Det var Göran Hansson från Gisselby, en av Naturfotografernas grundare, som blev min mentor och lärde upp mig och ledsagade mig in i föreningen. 1984 då jag träffade Göran och hans fru Meta för första gången skjutsade jag runt dem på skoter vid Kvikkjokk, och senare på sommaren då Göran kom ensam och fotograferade som ett jehu till en bok han och Olov Isaksson gjorde, fattade jag noll om kameror, objektiv, svartvit framkallning, zon-system med mera. Men Göran gav mig kunskaper på distans och efter några år sökte jag medlemsskap, först en gång, innan jag kom med. Det var hårda krav på att ens bilder skulle hålla hög kvalité. Man skulle också vara engagerad i naturvården och man skulle ha publicerat sig med sina bilder. Idag är dock kraven för de fotografer som söker medlemsskap betydligt hårdare och föreningen har tagit tydligare ställning mot allsköns exploateringar av naturen.

Efter att jag blivit invald tillkom bland andra giganterna Staffan Widstrand, Anders Geidemark och Tomas Jågas, men också Krister Berg, Magnus Martinsson och Annette Seldén. De tre sistnämnda fotograferna var jag om att rekommendera för inval till föreningen, vilket ju visade sig bli en verklig boost för Naturfotograferna.

Naturfotograferna/N startade 1966 mest på grund av alla falsarier och utnyttjanden av djur som förekom på den tiden. Folk utrustade med kamera kunde gå hur långt som helst bara för att få ”häftiga” och säljbara bilder med djur inblandade. /N blev en motvikt till detta fusk och det hämningslösa utnyttjandet av det vilda. Naturfotograferna/N tog som sin uppgift att avslöja oseriös fotografi och tjäna som förebild om hur man ska bete sig med kamera i naturen. Läs /N:s historik.

Naturfotografernas hederskodex lyder, från /N:s hemsida:

”Föreningen Naturfotograferna vill

• försvara vårt gemensamma naturarv,
• svara för äkthet, ärlighet och transparens inom naturfotografin, och
• stå upp för professionalism och kvalitet inom naturfotografin.

Försvara vårt gemensamma naturarv
Naturengagemanget är tillsammans med skaparlusten vår främsta drivkraft. Det är oss främmande att störa eller skada naturen. Synen på vad som är att störa varierar från person till person. Olika arter är också olika känsliga, och känsligheten kan dessutom variera mellan årstider och från plats till plats. Samtidigt vet Naturfotograferna att det finns gränser som inte får passeras. Ingen bild är värd en ödelagd fågelhäckning, övergivna djurungar eller nedtrampade orkidéängar. Att orsaka djurs lidande är aldrig försvarbart. Naturens väl är viktigare än bilden. En bra måttstock är att man ska kunna stå för vad man gör även om man blir sedd av andra. Naturfotografernas styrelse bistår vid behov medlemmarna med bedömningar av vad som är acceptabelt uppträdande från naturvårdssynpunkt.

Svara för äkthet, ärlighet och transparens
Naturfotograferna ska enligt sina stadgar verka för ”en sund och ärlig naturfotografering som gagnar naturskyddet”. Här finns plats för många sorters bildberättelser och ett brett kreativt skapande. Det behövs såväl helt dokumentära som helt fritt skapade bilder och mycket däremellan. Bilder från fotografering av döda djur och djur i fångenskap bör märkas för att undvika att bilder är vilseledande. Varje fotograf är fri att välja sitt eget arbetssätt, så länge det inte står i strid med de ovan nämnda grundreglerna för naturhänsyn. Men, för att även tillgodose kravet på ärlighet är Naturfotografernas ståndpunkt att vi alltid är beredda och måna om att berätta sanningen om hur våra bilder kommit till. Detta gäller både hur det gick till vid fototillfället och vad som gjorts i efterbehandlingen av bilden (digitalt och analogt).

Naturfotograferna ska stå upp för professionalism och kvalitet
Naturfotograferna vill främja den professionella sidan av naturfotografin. Det betyder inte att alla våra medlemmar är eller ens vill vara yrkesfotografer på heltid. Men det betyder att vi alla känner respekt för den yrkesmässiga dimensionen. Det handlar också om kvalitetsambitioner och om att respektera vår egen yrkesroll.

En medlem i Naturfotograferna följer självfallet gällande lagar och bestämmelser, och utverkar tillstånd när sådana behövs. Det är därför en hederssak att noga hålla sig orienterad om det regelverk som berör vår verksamhet. Vår affärsmoral är hög, vi utövar en ärlig konkurrens och försvårar inte för kollegernas arbete.

Till professionalismen hör också att ta marknadsmässigt betalt för sina bilder och sitt arbete. Detta hindrar inte medlemmar från att stödja exempelvis naturvårdsföreningar med subventionerade bilder eller presentationer vid ideella engagemang. Vi strävar alltid efter att leverera arbeten av hög kvalitet.”

När Naturfotograferna bildades 1966 var föreningen en utpräglad herrklubb. Detsamma gällde 1990 när jag valdes in. Idag har vi tolv kvinnliga medlemmar. En suverän och nödvändig utveckling! Och inte nog med det. Vår föreningens ordförande heter idag Annette Seldén. Första kvinnan någonsin på denna viktiga post! En ordförande som mer än någon annan tagit ställning mot den rådande exploateringsvurmen. Bland annat har Annette som dykare gett oss insikter under vattenytan, hur skogs- och jordbruk bidragit till hur vattendrag och hav ser ut. Hennes bilder är chockerande hemska. Borde ge ramaskrin och snabba ändringar av systemet, men inget händer…

Vår nya ordförande är inte rädd för att ta bladet från munnen. Hon är en modig och värdefull trendsättare. En naturfotografins Jeanne D’arc som använder kameran som vapen. Som inser hur föreningen Naturfotograferna i sig kan tjäna som en tung påverkansfaktor. Och om alla medlemmar skulle använda sina stillbilds- och filmkameror på samma sätt som Annette, och dessutom skriva några rader i sina presentationer, kan det göras verklig skillnad.

Jag gör det. Det är det enda vapen jag har i kampen mot gruvor och rådande vansinniga skogspolitik, mot galna vindkraftsparker och så kallad grön omställning, för samiska rättigheter, levande kulturlanskap och rent vatten.

Tack för att du finns Annette och att du har tagit på dig att leda Naturfotograferna i våra bistra tider.

2019 plåtar Annette tusenårstallen norr om Kvikkjokk. 35 år tidigare skjutsade jag runt Göran och Meta vid denna plats.



Views: 138

Ett svar på ”Kvinnor och kamp i Naturfotograferna/N”

  1. Väntar ännu på den som kan fota en skogsmassaker, så att den verkligen känns som den massaker den är.
    Hittills har jag hittat en akvarell av Lars Lerin som klarar det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *