Igår guidade jag direktören Anders Kompass och utredarna Anna Jacobson och Linde Lindkvist från Institutet för mänskliga rättigheter, lokaliserade i Lund. De ville till Gállok och ville veta allt. Så jag berättade och de frågade.
Vi började på Udden i Randijaur, där man har god utsikt över sjön Ráddnávrre, berget Átjek och hela berglandet Roavvoajvve med sin taggiga gammelskogssiluett. Jag beskrev skillnaden på skog och plantage. Att gammelskogen ger ett mörkare intryck till skillnad för plantagens jämngröna yta. Berättade att det i den riktiga skogen finns hög biologisk mångfald, vilken ju är utplånad i plantagen. Alla berg i området ger samma intryck. Mörk skog på topparna med taggig siluett på topparna och grönmassa nedanför. Dynamik och enfald.
På väg till Björkholmen och Gállok stannade vi på platsen för den gruvdamm som planeras. En 20 meter hög dammkonstruktion just väster om Randijaur. Berättade om detta fasansfulla hot som alla kommande släkter måste ansvara för. Vi fortsatte till masten i Gállok, parkerade bilarna och besökte lämningen av tjärdalen. Berättade om Tjäruborgaren och hans land. Sedan gick vi på det gamla kalhygget mot sjöns nordöstra spets. Har har skogsbruket lämnat en stubbe med spår från en praktfull samisk barktäkt där tallbarken skars i denna månad, biehttsemanno – tallmånaden juni, för kanske 500-600 år sedan. Det här hygget avverkades troligen på 1960-talet. Om avverkningen hade skett idag, då kalhyggen verkligen ska vara kala, så hade stubben rykt. Jag berättade om att det här i skogslandet är de vanligaste spåren från samiskt naturbruk. Den äldsta daterade barktäkten i Sábme är 2700 år gammal. Men barktäkterna hittar man endast i de riktiga skogarna.
Jag visade lämningen från en av de två timmerkåtor jag hittade 2012. Berättade om vem som troligen bodde i dem och om det liv de här samerna då levde med intensiv renskötsel, jakt och fiske. Att skinnskatten övergick till animalie dito. Att Sverige tvingade på samerna denna skatt för att de skulle få bruka de områden de levt på långt innan Sverige överhuvudtaget fanns till, att valutan bestod av skinn, torrkött och torrgädda, att Gállok låg i centrum av det så kallade TJÄRUBORGARENS LAND (klicka på länken för att läsa mer).
På detta så kallade lappskatteland fanns det troligen hundratals fällor för hermelin, mård och tjäder. De gamla samerna var alltså tvungna att lägga ner så mycket tid och arbete för att fånga vilt som man för eget bruk inte använde, eller alls behövde. Och jaga ekorre med klumppil och båge eller armborst endast för att kunna betala skatten. Berättade om Gunilla Påhlsdotter, Christina Groth och Petrus Alstadius. Om dådkraftiga kvinnor och dalkusar till män.
Vi gick genom gammelskogen och rundade sjön. Jag berättade om det här skogsekosystemet som härstammar från de första växterna som koloniserade landet efter att isen dragit sig tillbaka för cirka 9000 år sedan. Att mänskliga rättigheter för samer är det samma som intakt oskövlad natur, där det finns slöjdämnen, ved, hänglav för renarna att beta och spår som berättar vår historia. Där fåglar, däggdjur och växter kan leva som de alltid har gjort.
Vi gick förbi platsen för lägret och protesterna 2013, då Gállok och gruvhotet fick stor uppmärksamhet och kom att bli den främsta symbolen för samfälld kamp och samiska rättigheter på den svenska sidan av Sábme. Jag berättade om dagbrottet och de enorma berg av sprängsten, deponier, som kommer att ta större delen av gammelskogens plats. En skog som är planerad att bli naturreservat men efter den eventuella gruvexploateringen blir så förstörd att inga arter längre kan leva där. Berättade om hotet mot dricksvattnet för 100 000 invånare i Boden och Luleå.
Vi avslutade turen vid masten där det blev wokat renkött och grönsaker med kokkaffe som avslutning. Intistutet för mänskliga rättigheter drog vidare till Jukkasjärvi vid åttatiden på kvällen. Det var ett roligt och givande möte med Anders, Anna och Linde.
Den svenska staten är en märklig konstruktion. Dels vill man verka för att Gállok sprängs sönder och förgiftas, dels vill man värna mänskliga rättigheter. Med Institutet för mänskliga rättigheter gäller det nu också rättigheter innanför landets gränser. Anders Kompass och hans team tjänar som remissinstans i de frågor de ansvarar för, men skriver också egna rapporter. Rapporten om Gállok blir deras första större insats. Hoppas regeringen på allvar tar hänsyn till rapporten och river upp beslutet om bearbetningskoncession för den engelska mineralprospektören. Det finns ingen annan rimlig väg att gå. Kritiken är redan hård mot regeringens obefintliga MR-politik. Desto mer hyllas socialdemokraternas engagemang för andra urfolk världen runt. Det är bra och välförtjänt, men kräver ingenting annat än ord. Nu måste det till handling!
Andelen allierade för vår kamp mot gruvor i Jokkmokk blir bara fler och fler. Motståndet växer och kommer att fortsätta växa.
Swisha 0702300955 för att hjälpa till med att stödja mitt arbete. Tack 🙂
Views: 204
