Replik på Hanne Kjöllers ledartext i DN idag den 19 oktober.
Kjöller målar upp en osmaklig och historielös hotbild
Åsa Lindstrand bemöter Hanne Kjöllers hatgödsel:
”Ja, det är så att de flesta som idag ingår i samebyarna har fötts in i den gemenskapen och möjligheten. Och, ja, det stämmer att det är ett ovanligt fenomen i Sverige 2023. Men exakt där går också gränsen för när Hanne Kjöllers text på DN:s ledarsida den 19 oktober övergår från fakta och relevans till något bland det mest okunniga, ovederhäftiga och historielösa som har publicerats på den här sidan det senaste sekelskiftet.
Hanne Kjöller inleder med att hänvisa till Sametingets styrelseordförande Håkan Jonsson som menar att om en kultur ska leva, så borde man vilja att så många som möjligt ska utöva den. Så att vi ska tro, att Hanne Kjöller, hand i hand med Sametingets styrelseordförande, vurmar för att fler samer får tillgång till de möjligheter som medlemskap i samebyarna idag innebär. Men med Jonsson som trampolin studsar Kjöller sedan ut i något som för oss, som lever i den samiska världen, ter sig som yttre rymden, där hon måste ha landat på något ufo med en tidigare amerikansk president som kapten.
Vi betar oss igenom det här nu. Efter hänvisningen till Håkan Jonsson och inledningen om att många ska kunna utöva den samiska kulturen, skriver Kjöller: ”Med den samiska kulturen har man gjort precis tvärtom” och menar då att kulturutövningen har begränsats till renägande samer. Vem, Kjöller, vem är ”man” här? Vem är det som har gjort så att det samiska folket klövs i två delar, där en del av folket tvingades bort från sitt samiska ursprung, in i den svenska kylan för att utan valmöjlighet assimileras, eftersom de plötsligt stod utan tillgång till markerna och rättigheterna för sin försörjning? Lagstiftaren, Kjöller. Och jag lovar dig, att den samiska befolkningen inte styr Sveriges riksdag. Så långt hoppas jag att inte konspirationsteorierna sträcker sig ens på rymdskeppet Donald.
Att situationen har lett till att olika samiska grupperingar idag slåss inbördes för sin existens över de smulor till kulturella och ekonomiska överlevnadsmöjligheter de har, är både sant och för många samer tragiskt. Medan många känner en stor sorg och nedärvd smärta över att inte kunna tillämpa sin kultur på grund av att man hamnat på fel sida om stängslet, så värnar andra sina rättigheter hårt med argumentet att resurserna i betesmarkerna inte räcker till fler. Att det finns upplevelser av orättvisa inom det samiska folket är solklart. Men även om den verkligheten finns, så är det en situation och en debatt som den svenska kolonialstaten har tvingat på det samiska folket.
Det här är en debatt som förs ständigt bland de förtroendevalda i Sametinget och som nu är en del av renmarkskommitténs uppdrag. Det är ingen lätt nöt att knäcka, men det skulle gå lättare om det samiska folket i lugn och ro fick börja någonstans och arbeta sig framåt. Men istället tvingas man se på när marker ständigt krymper till följd av intrång. Tvingas slåss varje dag för sin existens på marker som Sverige stulit, konfiskerat, koloniserat. Och när markerna krymper gör de det inte bara för renägarna, utan också för den jagande, fiskande, samlande och slöjdande samen. I detta har faktiskt inte en ignorant ledarskribent med oklara syften på DN någonting att bidra med.
Åsa Lindstrand bemöter Hanne Kjöllers hatgödsel
Det finns två ofantligt tröttsamma argument som alltid kommer från majoritetssamhällets företrädare när det kommer till renskötsel. Det ena handlar om renskötselns lönsamhet, och då heter det så klart rennäring i enligt med intentionerna i – just det – den av riksdagen antagna rennäringslagen från 1971, då lönsamhet och storskalighet enligt samma mönster som för jordbruket skulle bankas in i renskötseln. Renskötseln som kulturyttring och som småskalig försörjning och självhushållning var trams som det socialdemokratiskt präglade industrilandet Sverige inte kunde tåla. Jag vågar påstå att ingen, eller i alla fall väldigt få, samer gick omkring och tänkte sedan lagen trätt i kraft att oh, vad skönt, nu ska vi få vara en del av den västerländska kapitalismens lönsamhetsideal.
Det andra argumentet som vid det här laget står en upp i halsen är det om majoritet mot minoritet. Det om hur många, på hur stor yta. Hanne Kjöller skriver: ”För det är förstås skillnad på en protest som samlar en majoritet och en som engagerar en familj. Men när en sameby invänder mot en planerad vindkraftpark, mineralbrytning, bygget av en tågstation eller Svenska Turistföreningens fjällanläggningar rapporteras sällan om hur många människor (eller renar) som eventuellt kan påverkas. För att förstå proportionerna: det finns samebyar som består av en handfull gruppansvariga renskötare. Och samebyar med makt över större ytor än fyra Gotland.” Då var vi där igen: Majoritetens diktatur. Och jag påminner med en dåres envishet: Det samiska folket kan faktiskt inte rå för att det är i minoritet i Sverige, bland svenskar. Om Sverige hade hållit sina långa fjäderpennefingrar borta från sáme ednam, så törs jag lova att samerna hade varit i majoritet. Det är, återigen, historiska övergrepp som försatt samerna i minoritetsläge.
Och så klart handlar allt i Hanne Kjöllers värld om att tjäna pengar. Det är det som också samebyarna är ute efter. Nu råkar jag veta att det inte är så. Jag vet i vilken ekonomiskt trängd problemvärld många renskötare lever. Men om det vore så att pengar var ett incitament för samebyarnas agerande, så kan jag lova Hanne Kjöller att de behövs, i en tid när samebyarna tvingas till domstolsförhandlingar för att hävda sin rätt. Det är en dyr väg, som politiken hade kunnat bygga både billigare och långt tidigare.
Att hävda att Girjasdomen handlar om rätten att kränga naturen är faktiskt absurt. Ja, inkomster från försålda jaktkort går nu till Girjas, när samebyn via dom i Högsta domstolen har fått rätten att sälja dem. Men då rekommenderar jag Hanne Kjöller att ta reda på hur många jaktkort som har sålts, sedan Girjas återfick den rätt som samerna i området bestulits på, i jämförelse med när länsstyrelsen gjorde det. Hur ser inkomsterna från småviltsjakten i Girjasområdet ut nu, jämfört med före domen? Så vitt jag vet har antalet sålda kort minskat och eftersom priserna är desamma som före domen, så har intäkterna från småviltsjakten också sjunkit.
Jag vet inte vad eller vilka som ligger bakom Hanne Kjöllers inlägg. Vem som så skickligt lyckas gräva upp och marknadsföra den sunkiga gamla bilden av samer, och särskilt i vår samtid renskötande samer, som de som står i vägen för utveckling. Men kanske får vi en liten ledtråd när vi läser vidare: ”När LKAB i januari berättade om det gigantiska fyndet av sällsynta jordartsmineraler i Kiruna fick vi veta vad som låg i ena vågskålen: en möjlighet för hela Europa – inte bara Sverige – att slippa beroendet av Kina för den gröna omställningen. Men vad låg i den andra?” Ja, vad låg i den andra? Som om de samiska rättigheter som alltid har förpassats till den politiska flugviktsklassen någonsin hade kunnat mäta sig med tungviktarna inom industrin eller för den delen jägarlobbyn.
Till sist: När Hanne Kjöller på X gör pr för det som tydligen – ve och fasa – ska bli en artikelserie, skriver hon att den rör ”den lilla samiska elit på mindre än 4000 personer som snart kan kontrollera halva Sveriges yta”. Jag vet inte hur Kjöller har kunnat missa det, men vi kan väl bara tillrättalägga det hela här och nu: Det är kolonialstaterna Sverige, Norge, Finland och Ryssland som tillsammans kontrollerar hundra procent av samernas land. Att piska upp en sån här fullständigt orimlig och verklighetsfrånvänd hotbild i en tid när blodiga konflikter rasar runt omkring oss är bara direkt osmakligt. Jag hoppas att ufot kraschlandar eller helst aldrig landar alls.”
Åsa Lindstrand, chefredaktör och ansvarig utgivare för tidningen Samefolket.
Fördjupningar i ämnet:
Se hotet från ledarsidorna
SD:s kulturkanon fortsätter osynliggöra samerna
För Sverige i tiden
Visningar: 1095
