Det började med böcker om nybyggar- och jägarliv, sen kom den stora Timmerhästens bok som gjorde honom till en legend i förlagsvärlden. Så drabbades han av den samiska kulturen. Hundratals sidor anteckningar och åtskilliga färdigskrivna stycken i datorn. Halvgjorda texter som väntade på att fyllas på eftersom med mer material, alltid mer.
Halvmessyrer existerade inte, det skulle vara fylliga heltäckande redogörelser där precis allt var uttömt. Och de lät honom hållas gubbarna, intervjuoffren. Förstod det stora i att just de var de sista som visste. Förstod storheten av den tjurige, envetna glasögonprydde mannen med alla sina frågor. Som i tid och otid dök upp med påsar nybakat från Citykonditoriet, som kunde sitta i timmar vid kaffebordet och rannsaka varenda liten detalj av detaljer. Dag ut och dag in. Samma intresse, samma lust, samma ivriga engagemang.
Jakt, rovdjur, snö, hur man vadar, eldar eller går eller åker skidor. Hur man gör skidor, eller kåtor, eller armborst, eller pilbåge. Hur man klär sig, äter, dricker. All information blev böcker eller artiklar. Varför fjällgåsen tog slut från ett år till ett annat? När gamla myter slogs hål på var han speciellt lycklig. Åtskilliga är de telefonsamtal där vännen extatiskt berättade om en ny sak han fått sig till livs från någon av gubbarna. Senast gällde det fåglar. Vi skulle äntligen göra en bok tillsammans. En ny myt skulle elimineras, den som slog fast att det fanns så få ord för fågelarter på lulesamiska. Han ringde då och då och undrade hur det gick med fotograferandet. När jag senast berättade att det gick trögt, men att jag skickat in ett antal dior för skanning, då blev han glad. Han pushade på mig friskt. Sörjde granen som blåste ner utanför stugan i Kvikkjokk lika mycket som jag själv. På granens skägglavsbemängda kvistar hade jag lyckats fånga många bevingade motiv. Han hade sett bilderna och blivit glad.
Vi var på samma våglängd i det mesta, men när jag ville ta hans porträtt till en utställning mot gruvor i Jokkmokk under vintermarknaden sa han stopp. Varför görs det inga kampanjer mot det storskaliga skogsbruket istället, som förstör så mycket mer, resonerade han. Sist vi hördes av var för knappt två veckor sedan. Naturligtvis avhandlades fåglar och nya namn han fått rätt på. Lycklig berättade han att antalet arter nu var över 80. Naturligtvis fanns många fler i språkbruket för kring hundra år sen, men det är en bedrift att han ändå lyckades gräva fram så många namn nu när klockan egentligen har klämtat för de gamla orden och kunskaperna.
Under hela dagen har jag gått i ett vakuum. Min fågelmatning är inte lika rolig längre. Stenknäcken har troligen inget namn på lulesamiska, det är den för ovanlig för (men vem vet?), däremot bejbusj finns det mycket av – bofinken.
Min gode vän Yngve Ryd dog i natt. Cancern den jävulen tog också honom till slut. Det känns så fruktansvärt hemskt. Så tomt. Vi har haft så mycket roligt tillsammans och upplevt många spännande saker. Han var en verklig vän som verkligen brydde sig. Som sporrade en och kom med kluriga lösningar. Han tyckte att jag var en så god skribent och krävde nästan att också jag skulle ge ut böcker. Jag saknar Yngve oerhört mycket, hans humor, skrattet, hans fundamentalism. Tror aldrig jag skrattat så liderligt galet tillsammans med någon annan än Yngve Ryd. Jag trodde inte jag skulle orka skriva det här, men det gick. Är väl ett sätt att bearbeta det hemska. Det är en enorm förlust för Jokkmokks kultur och för det samiska samhället att Yngve är borta. Mina tankar finns hos Yngves son Arvid och hos Isse.
Visningar: 58
Yngve var fantastisk og har gjort et enestående arbeid. Hans arbeider er utrolig viktige og dokumenterer kunnskap vi både trenger fremover og som har vært helt avgjørende i tiden bak oss.
Tack Yngve för de spännande,lärorika historierna du grävt fram hos gubbarna o gummorna. Såg fram emot en ny bok. Nu blir det ingen. Känns enormt ledsamt.
Ta hand om dej Yngve!mvh/ Martin
Sitter idag och letar efter en ny bok av Yngve Ryd och får istället detta tråkiga besked. Älskar hans böcker och försöker få tag på så många som möjligt!
Har alltid pratat gott om och rekommenderat Yngve´s böcker till familj, vänner och arbetskamrater.
Undrade med en spänd förväntan på vad nästa bok skulle handla om, nu blir det tyvärr inga fler böcker.
Vila i frid Yngve.
Mvh Patrik
Mycket vackert skrivet. Det är verkligen en stor förlust både för alla de som kände Yngve som person och för alla oss andra som har känt honom endast genom hans böcker. Hans arbete är en sann skatt, helt ovärderligt. Tack Yngve för det arv du har lämnat till oss alla och tack till dig Tor och alla andra som vill fortsätta i hans spår.
Hej Tor
Hörde med bestörtning att Yngve är död.
Visste inte ens att han var sjuk !
Han gick Ekologilinjen året innan mej men kom på elevhemmet och
fikade på kvällarna och vi var ute rätt mycket den vintern.
Upp med bussen fre-em och åter måndag morgon hyrde hos Elise P
låg i stugorna eller lånade Din uppe i Änok.
Tarradalen på skidor Muddus eller Pärlälven på cyckel med sovsäck
Jokkmokk var tidigt 80-tal något av ett centrum för naturintresserade.
Alla gå dom ifrån oss
Tack för Dina rader
Verkligen sorgligt att en till av Jokkmokks profiler gått ur tiden.
Har hela tiden sett framemot nya välskrivna och lärorika böcker av honom,jag hoppas att någon fortsätter med hans arbete,så länge det finns nån kvar som kan berätta hur det var.
Vila i frid!
Yngves röst kommer att höras ännu ett bra tag. Hade hade ett antal mer eller mindre färdiga böcker i sin dator. Böcker som ska ges ut!
Min fru läste just DN och sa att Yngve gått ur tiden, svårt att ta in det, har i vår tänkt att jag borde ta kontakt med honom och höra lite hur det går. Jag kommer ihåg när Yngve började sin studie av hur hästen används i skogen och när han bestämde sig för att göra något större av arbetet – svårt att förstå att det redan är slut – har köpt och läst böckerna och även träffat Yngve efter tiden i Jokkmokk. Sanna som också blev kvar där uppe gick bort alldeles för tidigt i höstas av samma orsak.
En god kamrat och en god man, tung är tiden när tanken slocknat och man står med sorgen.
Eller som man också kan säga till vardags, ” Fan också!”
Tack Tor för dina ord och dina bilder.
Yngve som sov över på golvet när han läste biologi i Umeå inte kunde låta bli att föra intensiva diskussioner med min inneboende på den tiden, Erik Isaksson. Långa ingående diskussioner om varför gamla skidor är bevarade, jo därför att man förvarade skidorna i myren för att inte brättet ska fördärvas och en effekt var att det syrefattiga vattnet inte påverkade träet därför finns Kalvträskskidan bevarad! Erik med sitt liv på Grönland och kännedom om Innuiternas kunskap i diskussion med Yngve och hans kunskap om livet i övre Norrland. Jag känner en stark saknad att Yngves röst har tystnad för alltid i dessa diskussioner.
Jag kom ihåg Yngve när vi på natten lämnade hans promovering på Umeå universitet och Yngve konstaterade att festmåltiden var för sofistikerad och näringsfattig och han beslutade att avslutade sin fantasktiska högtidskväll med att beställa nattvickning på Stora hotellet där han bodde med Isse och Arvid. På något sätt typiskt Yngve.
Mina tankar är med Isse och Arvid och saknaden är stor // Mats-Rune
Härligt att läsa berättelsen om Yngve och alla fantastiska kommentarer. Jag och Yngve gick på strålbehandling samtidigt – och vi skrattade då också, varje dag.
Ja man blir verkligen tagen av alla fina kommentarer. Roligt ändå i bedrövelsen att du fick lära känna Yngve och hans humor. Hoppas den stärkt dig och fortsätter stärka och hjälpa dig att kämpa. Lycka till!
Sören Löfvenhaft,25 maj, kl 10.
Tack Tor för fina minnesord och bilder – Yngve Ryd var verkligen en på många sätt imponerande person som man aldrig glömmer. Intervjuade honom i samband med utgivningen av “Timmerhästens bok” och “Snö”. Han satt på vedlåren i timmerhuset vid sjön
och berättade med sin trygga basstämma om sin arbetsmetod som var väsensskild från många hastverk inom journalistiken.
Det gladde mycket när han utnämndes till hedersdoktor för sina grundliga
dokumentationer om människors kunskaper och livserfarenheter i norr.
Hans författarinsats är bestående och mycket värdefull.
Yngve var mycket glad över din text om honom, tack för dina ord.
Tack för en fin skildring av Yngve Ryd. Som sörlänning från Lindesberg har jag aldrig träffat Yngve, men råkade för några år sedan snubbla över “Jägarliv”, vilket blev inledning till att jag kom att läsa alla hans böcker. De tillhör mitt livs största läsupplevelser och jag kan när som helst ta fram någon av dom och bara hemfalla åt njutningen en stund. Jag hade planer på att försöka ta mig till Jokkmokk för att försöka få träffa denne man. Förstår nu att jag jag borde medfört bullpåse. Nu rann tiden dock för fort ser jag.
Frid över denne store man som givit så oförglömliga upplevelser. Kanske bildas det ett YngveRydsällskap? Där vill jag vara med.
Per Zetterlund, Lindesberg
Det var en bra idé! Ett sällskap i Yngves anda som kanske också sporrar andra skribenter.
Väldigt fina ord, Tor. Ja, tråkigt att han inte finns mer. Jag är glad att jag fick träffa honom ett par gånger. Han har onekligen gjort en stor gärning, jag tänker på alla fina böcker, men framförallt den uppskattning och uppmärksamhet han ägnade åt all den kunskap hos folk i hans omgivning och såna han sökte upp. Jag kände honom inte men märkte att han hade som en frågande närvaro även och den gjorde att folk ville dela med sig. En gång minns jag då han var i Såmmarlappa och vi pratade om brandteori. Han var entusiastisk och fick igång alla i ett samtal som blev väldigt intressant där en brandingenjör från Luleå kom till tals… Jag föreställer mig att detta sökande efter kunskap har gjort många människor glada för att ha känt sig uppskattade och hörda. /Mats
Exakt, han fick människor att känna sig uppskattade, hörda och intressanta. Framför allt de mer eller mindre marginaliserade som inte trodde att de hade något vettigt att komma med.
Tor
Fint skrivet och riktigt bra bilder på Yngve. Det kändes som om han kom och sa hej. Och så sorgligt eftersom han hade så mycket oskrivet, osagt och oberättat… Men få har ändå gjort ett så gott dagsverke.
Christina Falkengård
Ja han hade mycket oskrivet, men det finns också en hel opublicerat material. Fler böcker från Yngve kommer.
Tor, du har fångat Yngves personlighet på ett rakt och enkelt sätt, vi känner alla igen bilden du målar! Yngve hade en fantastisk förmåga att förmedla kunskaper och engagera oss, så att hans passion för kulturen i norr också blev vår! När jag läser alla kommentarerna börjar tårarna att rinna. Vårt samhälle har förlorat en av de viktigaste rösterna som förmedlar en gemensam identitet… och jag är tacksam att böckerna finns kvar, så att vi kan återvända till dem om och om igen!
Tack Tor!
Din träffande beskrivning får tårarna att rinna. Jag minns Yngves härliga monologer vid lägerelden med fågelgånget på fredagskvällarna i maj. Vem ska nu med så fullständigt engagemang ondgöra sig över hur Erik Rosenberg beskrev svartsnäppans läte?
Tomrummet är stort.
Ola
Tråkigt att höra/läsa att Yngve är död. Men jag är i alla fall glad åt att i någon mån ha lyckats bidra till att han utnämndes till hedersdoktor i Umeå.
Varför inte skicka din text och en av bilderna till familj@dn.se? Vi är många som träffat Yngve, som inte längre bor kvar i Jokkmokk…
Ja.. herre gud. Stora tårar rinner.
En stor man har lämnat oss , jag var ej personlig vän med honom utan en som beundrade det han gjorde och stod för.
En kommunvän saknar honom och tankarna går till alla som sörjer Yngve Ryd.
Anne Maj Kuoljok Albinsson
Tackar dig Tor för den fina sida.
Med stor bestörtelse nås jag av detta bud. Det sista jag pratade med Yngve var om fågelnamn. I sitt brinnande intresse gjorde han samtidigt ett stort arbete för det lulesamiska språket genom böckerna, Snö, Eld, och Ren och varg. Ett arbete som kommer att vara till glädje för det lulesamiska långt fram i tiden.
Han sa till mig en gång, att det finns så mycket att skriva om, till exempel vad är renskötsel, han utvecklade tankarna och jag tänkte, vilken bok!
En person med stor och bred kunskap om vår kultur i norr än nu borta.
Vuojnnasta ráfen / Vila i frid
Britt-Inger Tuorda
Tack Britt-Inger. Fågelboken kommer att ges ut med över 80 lulesamiska namn på fåglar.
Våra vägar korsades ibland i olika sammanhang. Korta möten med dig var utan oväsentligt “prat”, du hade alltid något spännande att berätta. Jag hör din alldeles speciella kloka röst i huvudet när jag tänker på dig.
Tack Yngve för det du förmedlat av kunskap! Och tack Tor för den fina bild av Yngve du tecknat!
Hej Tor Lundberg
Vi känner inte varandra men hade en gemensam vän i Yngve. Jag vill bara härmed tacka dig för en värdig och känslofull beskrivning av denna genuina människa. Sådana exemplar är väldigt “rara” i dagens samhälle.
Med utmärkt högaktning: Mats Gärling
Mitt i prick Tor! det är ännu svårt att fatta att Yngve inte finns med oss. Ynve undvek att bli fotograferad! jag blir därför glad över de mycket fina bilderna du tagit av honom.
En hälsning från kamraten Lars-Guttorm Blind
” Korta blev åren men kortare blev orden som
aldrig blev sagda”
Tack Tor. Först Hans Anderson och nu Yngve. Vänner och kolleger och medmänniskor som inte får försvinna. De behöver alltid finnas som referenser att söka sig tillbaka till. Deras böcker är fina och viktiga, men det är som levande människor de verkar på ens själ och släpper in ljus när allt mörknar runtomkring. Att Yngve hann ge så mycket som han gjorde är en stor gåva till oss att förvalta. Yngve fungerade alltid som föredöme i skrivandet. Ofta behövde jag inte ens lyfta luren för att diskutera nånting, det räckte med att släppa fram hans röst inombords. Det var sällan någon tvekan om var han stod. Och nu krävs återhållsamhet, just för att hans bitande motvilja mot sentimentalitet och överord hejdar mig. Tack Tor för att du orkade och tack Yngve. Din röst tystnar inte.
Precis, man behövde inte ens lyfta luren…
En fantastisk människa har nu lämnat detta jordeliv. Otroligt fina bilder Tor och fint skrivet. Mina tankar går till familjen.
Det var oerhört tråkigt att höra. Jag tycker Yngve förtjänar någon sorts nobelpris för sitt skrivande: han har grävt djupare än någon grävande journalist och skrivit så att sagesmännens röster hörs rakt genom texten. Det är stort.
Ja det är stort, hoppas hans gärning bildar skola för fler författare i den genren.
Det var mycket ledsamt att höra! En härlig människa vars livsgärning är helt enkelt ovärderlig för både nuvarande och kommande generationer
Du kan verkligen uttrycka det man känner en sån här gång. Ofattbart är det att han också är borta. Jag har haft kontakt med honom genom Giella förskola. Han hade kurs med oss om Vildgäss, Stjärnor, Eld och om fågelnamn på samiska. Du må tro att det var intressant. Tack Tor för det du skrivi om honom!
Förfärligt ledsamt att få veta. Jag träffade honom personligen bara en gång, på en författarförbundsstämma i Stockholm, men han var ju en sådan människa som man omedelbart fick respekt för. Och jag kan föreställa mig vilket tomrum han lämnar efter sig.
Det är så oerhört sorgligt och samtidigt ofattbart att Yngve har dött. Du skriver så bra, precis som Yngve säger. Du talar för oss alla. Bilderna på den leende Yngve får oss att känna närhet. Tack Tor!
Hej Tor !
Jag har aldrig mött Yngve Ryd – tyvärr – men jag har med stort intresse läst Yngves böcker – och genom det kändes det som jag på något sätt kände honom även om vi aldrig mötts in persona. När jag läser dom vackra ord du skrivit har jag därför inget svårt att förstå den tunga känsla av sorg och förlust som Yngves närmsta vänner och anhöriga nu känner när Yngve plötsligt är borta. Jag tänker att sånna sällsynta och goda människor som Yngve behövs väldigt i våran moderna tidsålder, i en allt känslokallare värld och ett samhällssystem som förklarat krig mot naturen är det människor som Yngve som bär med sig hoppet, och sånna människor borde inte dö! Ändå så gör dom just det – Yngve också… Jag känner därför väldigt med er och skickar er mina vänligaste tankar och min djupaste medkänsla!!
Sen är det nu oss som lever kvar som får bära Yngves fackla vidare – vi får inte ge oss! Jag hoppas fågelboken blir av även om Yngve inte sitter med vid skrivmaskinen numera. Själv tänker jag gå ut i skogen i natt och tända en eld för Yngve. Jag sörjer med er…
Ja Espen, fågelboken kommer att ges ut, och troligen inte bara den. Tack för dina ord och tack för allas kommentarer som jag vet ger stor tröst för Yngves anhöriga och alla vänner.
Tack Tor
Jag är chockad. Säg den elev på Samernas som inte älskade hans föreläsningar. Varför anade man ingenting? Den humorn får man leta efter. Och klokskapen. Det blev kallt.
Samma chock här. Han kunde verkligen entusiasmera. Jag visste heller inte att det var så allvarligt. Ja det blev kallt…
Åh vad fint skrivet Tor! Jag kommer alltid att sakna Yngve och våra samtal vid elden. Cancern är en riktig jävel, precis som du skriver!
Jag saknar honom också, oerhört.
Tor! Så fina bilder på Yngve och så fina ord du skrivit om honom, det är en så stor förlust för nuvarande och efterkommande generationer han fick gå bort alldeles för tidigt och med så mycket material ej utgivet, men vi får glädjas åt de fina böcker han har skrivit som vi och generationer efter oss får ta del av.
Tack ElliKari. Ja det är en stor förlust, men böckerna är odödliga. Han visste att hans gärning skulle glädja många generationer.
Tack, Tor för de orden. Jag kände inte Yngve lika väl, med jag hade stor respekt för honom. Mina tankar går till familjen.
Det är en tröst i bedrövelsen att höra av dig Wolfgang…
Ofattbart bud i dag! Tor, du finner orden som jag saknar. En sån vän var han!
Tankar till familjen och alla nära. / Gunnar Edholm och Ingela
Ja det är riktigt tungt nu. Tack för dina ord Gunnar. Som tröst kan sägas att du i alla fall har haft förmånen att göra en bok tillsammans med Yngve, Jägarliv – en mycket värdefull redogörelse av en flydd tid. Idag finns ingen som kan berätta om det ni lyckades dokumentera. Också den boken tillkom i grevens tid. Visst var det så att alla fyra sagesmännen vad döda bara något år efter att den utgivits?