År 1605 beslutades att Lycksele, Arvidsjaur, Jokkmokk, Jukkasjärvi och Enotekis skulle bli marknadsplatser med egna kyrkor. Läs mera här.
Tre årtionden därefter startade den svenska staten Piteå silververk och knappt tre decennier därefter Luleå silververk.
Innan marknaderna, kyrkorna, gruvorna och smälthyttorna var Sábme, Sápmi, Saepmie endast befolkat av samer. Det var ett landområde som för den svenska staten var tämligen okänt.
Efter att Luleå silververk lades ned 1702 fanns endast prästfamiljen Alstadius-Groth kvar några år i Huhttán/Kvikkjokk. I Jokkmokk, på marknadsplatsen, fanns då ännu ingen bofast präst.
De statlig exploateringarna bidrog till att mängder av samer kom att mista sina liv genom tvång, bestraffningar, giftig blyrök, massmord, med mera. Ett ämne som knappt har beforskats, men som grundligt måste utredas till den stundande och nödvändiga sanningskommissionen.
På den gravplats som anlades vid det första silversmältverket vid Sädvvájávrre i Skellefteälven har arkeologerna hittat 160 gravar, där de flesta kvarlevor härrör från anonyma samer. Men gravar och skelettdelar eroderar ut i sjön, som numera är ett uppdämt regleringsmagasin. Ett magasin som successivt höjts genom åren för att vattenregleringsföretaget ska kunna tjäna så mycket pengar som möjligt. Frågan är hur många gravar som försvunnit i vattnet?
Platsen för silverhyttan kallas idag Silbojokk, eller Silbbajåhkå, på pitesamiska. Andra namn i området som minner om bruksperioden (1635–1659 och 1770–1810) är Huhttángielas, Silbbavárátj, Silbbatjåhkkå, Vuolep Silbbajávrre och Alep Silbbajávrre. Vad tallheden, det lilla berget, toppen och sjöarna hette innan de svenska exploatörerna kom dundrande är det ingen som vet.
Märkligt nog finns inga bäckar, hedar eller berg namngivna efter Luleå silververks 40-åriga historia. Bara själva byn, Huhttán, Kvikkjokk. Vad denna plats hade för samiskt namn innan svenskarnas intåg är det heller ingen som vet.
Gravplatsen i Huhttán ligger på västra sidan av Gamájåhkå, kallad Prästsidan. Här ligger ett tjugotal, framför allt troligen samiska gravar. Också på denna kyrkogård saknar de döda namn i prästens rullor. Det var inte så noga.
Värsta exemplet hittades dock centralt i Jåhkåmåhkke/Jokkmokk. Vid en utgrävning för sjukstugan på 1930-talet fann man mängder med kranier och andra skelettdelar på flera olika platser där det skulle byggas. Prästen Harald Grundström gjorde dock en skiss där alla fynd markerades. Alla skelettdelar från närmare ett hundra anonyma samer stoppades ner i en stor trälår vilken grävdes ner i den lilla remsa av oexploaterad tallskog som växer mellan Östra skolan och Hälsocentralen.
Massgraven har ingen som helst markering, ingen gravsten eller minnessten, ingenting. Förutom prästens kryss på sin kartskiss vet ingen vart graven ligger. Kartan var för övrigt nära att kastas bort när Harald Grundström hade flyttat och hans boning städades. Den låg ihopknövlad på golvet och liknade skräp…
Se inlägg som jag skrivit om massgraven i Jokkmokk. Spekulerade då om att samerna hade dött i en pandemi, men så fick jag för inte så länge sedan höra en annan eventuell förklaring från en gammal jokkmokkssame:
Det var på 1600-talet någon gång som det hölls gudstjänst i Jokkmokks första kyrka. Det rådde kyrkoplikt, så kyrkan var full med samer. Mitt under gudstjänsten kom en rövarhop och reglade kyrkan utifrån. Sedan satte de eld på byggnaden och alla där inne dog.
Tänk om några galningar faktiskt massmördade samerna där i kyrkan för att, när röken lagt sig, i lugn och ro kunna plundra liken på silversmycken och mynt. Rövarhopen kanske ägnade sig åt att ta för sig allt vad de kunde från alla kyrkstugor medan kyrkan brann. Funderar om det finns sotiga kranier i massgraven?
Tydligen brann också prästen inne. Dock finns händelsen ändå inte nedtecknad i någon kyrkobok vad jag vet. Men det kanske den ändå gör? Måhända har ingen grävt djupt nog i arkiven?
Prästen kanske inte var någon präst, eller också var prästen sábme, och då var det inte så noga.
Någon respekt för de begravda vid Sädvvájávrre har den svenska staten eller senare tiders exploatörer aldrig visats de som dog. Viktigast var Sveriges strävanden av att göra sig pengar på silvret från Nása (vilket inte skedde, hela alltet blev en förlust).
Inte heller har de gravsatta i Huhttán har visats någon aktning. Trots att de döda på Prästsidan placerades i anonyma gravar fanns i alla fall en timrad inhängnad runt gravplatsen som hade en öppning med ett tak över. Men allt är nedruttnat. Idag finns ingenting, förutom vaga fördjupningar i marken som visar vart de döda ligger. Ingen markering av gravplatsen, ingen minnessten, ingenting. Det var inte så noga.
Massgraven i Jåhkåmåhkke bryr sig heller ingen om. Inte ens kyrkan. Det är svagt.
Nära låren med de samiska kvarlevorna grävdes det ner en kabel i somras. När den långa halvmeterdjupa grävningen var klar och innan kabeln skulle läggas ner så gick jag efter grävningen och var nervös över vad jag skulle finna. Men inga krossade döskallar, bara några skärvor keramik var allt det jag såg.
Också detta område, tallskogen mellan Hälsocentralen och Östra skolan med dess sportplan* borde vara skyddat som fornminnesområde. Förvisso behöver skyddet av ett dylikt område inte innebära något skydd, vilket kabelgrävningen 2015 rakt genom det drygt 400 år gamla marknadsområdet visade.
Ett annat nutida exempel på när gravfriden kan bli satt ur spel kommer från Rönnbäck, 25 kilometer söder om Tärnaby. I omedelbar närhet av Voitjajaure lappkapell har den förra svenska regeringen beviljat gruvdrift av tre jättelika dagbrott på och vid det intilliggande Dahksnjuana/ Rönnbäcksnäset där allt gruvavfall är tänkt dumpas i regleringsmagasinet Gardiken, vattentäkt för Umeå stad.
Vibrationerna från sprängsalvorna i dagbrotten kommer påverka kvarlevorna från alla de samer som ligger begravda här. Anhöriga som jag har talat med befinner sig i en psykisk stress över tanken på att de begravda anförvanterna vid en gruvstart inte får någon gravfrid.
Nonchalansen, osynliggörandet och respektlösheten lever än idag. När det gäller samer är det inte så noga…
*Den hårdgjorda yta med fotbollsplan, med mera, som finns mellan Östra skolan och Bagge bygg var tidigare en liten sjö som kallades Dötjärn. I tjärnen, nämner den muntliga berättartraditionen, doppades liken ner i vattnet när det var kallt. Gång på gång doppades kropparna så att det skulle frysa ett ispansar runt dem för att de skulle bevaras bättre tills tjälen gått ur jorden på vårsommaren. När liken var färdigbehandlade förvarades de i det utrymme som fanns i den timrade inhängnaden runt kyrkan i väntan på gravsättning.
Om du vill stödja fortsatta skildringar från denna ofta vita fläck av Sverige kan du swisha ett belopp till 0702300955
Mången tack för ditt stöd 🙂
Hälsningar Tor L. Tuorda
Rádnávrre den 22 december 2020.
Historisk källa: Luleå silververk. Ett norrländskt silververks historia (Kenneth Awebro 1983).
Om du har mer information om bland annat massgraven i Jokkmokk, eller om du har andra exempel av det som artikeln belyser, får du väldigt gärna kontakta mig. Mejla gärna t(at)kvikkjokk.nu
Vi hörs 🙂
Views: 200
Bra research Tor.
Problemet är hur ämnet ska få den respons det förtjänar?
Låt mig ta ett exempel, repatrieringen av huvudena i Lycksele, för något år sedan (jag var själv där) Det togs upp som en intern angelägenhet för Lycksele sameförening…
Så fullständigt fel det är.
Efter 1928 års renbeteslag, med rasistisk bakgrund givetvis, så är nästan ingen ättling till de vars huvuden återbördades same idag.
De är ”svenskar” till 99%, skulle jag tro.
Så de som berördes av detta insåg inte att det var deras släktingars kroppsdelar som kom hem.
Så går det när man låter statens fortfarande lika rasistiska skitpolitik styra över ens liv.
Det blir fullständigt galet alltihop.
Samer, jovisst, men, den uppdelningen bygger ju på rasism, till och med kolten var rasistisk, den tvingades de som stämplats som ”lägre stående” ha på sig, som ett stigma, på samma sätt som davidsstjärnan i samma tid och under samma rasistiska politik.
Sverige var föregångare på dåtidens modegrej, rasism.
Tyskland förfinande skiten.
Så länge man inte här uppe säger som de är, att alla här har samisk historia.
Så har man gjort fel.
Om man nu skulle råka inte ha det, så bor man i Sapmi,
och kommer bli en del av vår region, som vilken annan region i världen som helst.
Den samiska regionen i norr.
Även om jag tvekar när jag säger det.
Eftersom jag då återigen ger efter för att jag skulle tillhöra en sämre ras.
Hur man än gör här så kommer rasisterna vinna.
”Make you an offer you cant refuse”.
Är inte det från Gudfadernfilmen eller nåt.
Blir så ledsen och arg! Det är visst viktigt och både staten och kyrkan måste börja behandla samer enligt alla mänskliga rättigheter. Det var inte okej för 400 år sedan och det är fortfarande inte så mycket bättre mtp alla gruvor och all exploatering som fortfarande sker i Sápmi.