Vindkraftspark beslutas av inkompetent delegation

^{Inte ens transporten av vindkraftverkens torn får tillfalla norrbottniska åkare. Här en transport från Nederländerna från hamnen i Haraholmen utanför Piteå.}

Jag slutar aldrig förvånas över antalet märkliga och mäktiga myndigheter som statsmakten skapat på löpande band. Alla verklighetsfrånvända lagar, all inkompetens som frodas, det tydliga koloniala stuket på många myndigheters utövande av sin makt. Det arroganta småpåveväldet. Det är förskräckligt hur det har blivit, tydligast i Sveriges nordligaste län. Här går ju allting ut på att tömma naturresurserna så mycket och så fort som det bara går och någon utifrån drar iväg med vinsterna. Bara ett fåtal regionala jobb skapas. Författaren och journalisten Arne Müller beskriver för övrigt fenomenet mycket väl i sin bok Norrlandsparadoxen.

Ett upplägg av rotorer till vindkraftverk i Norrbotten ligger vid hamnen i Haraholmen, Piteå, i väntan på att köras ut. Brytningen av de enorma mängder metaller som går åt till vindkraften, raffineringen, transporterna, med mera, skapar stora utsläpp av växthusgaser. Så länge inte alla komponenter till kraftverken återvinns går det inte att säga att vindkraften är en grön satsning på förnyelsebar energi.

Senaste exemplet som jag nu förkovrat mig i gäller miljöprövningsdelegationen på Länsstyrelsen i Norrbotten. En mäktig sammanslutning som beslutar i ärenden som bland annat rör vindkraftsetableringar. På länsstyrelsen hemsida finns dock ingenting att läsa om MPD, annat än att de beslutat i en massa tillståndsärenden, men ingenting om vem som sitter i delegationen, vilken kompetens alla har, osv. En allvarlig demokratisk brist. Jag har läst det beslut som MPD tog den 12 december, som gäller en vindkraftspark med 56 turbiner på Hällberget väster om Överkalix som företaget Vasa Vind nu får uppföra.

När man tänker delegation ser man minst tio kloka, lite grånade män och kvinnor framför sig, som med pannorna i djupa veck sammanträder runt ett bord. Jag frågade länsstyrelsen random om MPD och vilka som sitter i delegationen. Fick snabbt svar av chefsjuristen. MPD Norrbotten består av två jurister och tre så kallade sakkunniga. Ansvariga för de beslut som MPD tar är en jurist och en sakkunnig. Två pers alltså. Och inte lär de sitta vid något runt bord. När jag frågade chefsjuristen om någon av de sakkunniga var biolog och/eller ekolog blev det tyst. Men nu, efter en vecka har jag fått svar från MPD:s chef:

“De miljösakkunniga är utsedda av regeringen och det står i förordning (2011:1237) om miljöprövningsdelegationer, att de miljösakkunniga ska ha en teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och särskild erfarenhet av frågor om skydd för människors hälsa och miljön. Ingen av de sakkunniga är biolog eller ekolog. De har dock bedömts av regeringen att ha relevant utbildning och kompetens för att bli utsedda till miljösakkunniga.
Hälsningar
/Anna-Carin Ohlsson

____________________________________

Anna-Carin Ohlsson, enhetschef
Miljöskyddsenheten
Länsstyrelsen i Norrbottens län
971 86 Luleå
Tel 010-225 53 91″

Trots att MKD tar beslut som berör tunga miljöfrågor och miljökonsekvensbeskrivningar har de alltså ingen utbildad biolog eller ekolog i sitt led. Det vore också klädsamt om MPD inrymde någon person med relevant kunskap om skogsrenskötsel. Det borde vara ett krav eftersom de flesta exploateringar mest drabbar just skogsrenskötseln, som är verksam i skogslandet året runt. Men någon sådan finns inte heller.

På länsstyrelsen i Norrbotten finns dock en kompetens naturskyddsenhet, men denna rådfrågas inte inför beslut. Tidigare samarbetade enheterna på länsstyrelsen, men nu är det som vattentäta skott dem emellan. Kanske en statlig drive för att exploateringsintressena ska ges en snabbare handläggning, vilket självklart innebär ännu sämre naturvård och sämre möjligheter för att bland andra samer att bedriva renskötsel. Snabbare handläggningstider kan dock också uppnås genom att samarbeta bättre eller anlita en biolog och en ekolog till MKD.

Jag blev så glad när Länsstyrelsen samlade expertkrafter vid två tillfällen avvisade prospekteringsbolaget Beowulf Minings ansökan om gruvtillstånd i Gállok för snart sju år sedan. Det var en hel drös med undertecknare, från alla möjliga enheter. Då sammanförde de sin kompetens, men efter det har det hänt något. Det finns MPD:er på landets alla länsstyrelser. Jag har ingen kännedom om det bara är Norrbottens MPD som dras med inkompetens.

Exempel från det tillstånd om vindkraftspark på Hällberget som MPD beviljat –

Om vindkraftsparkens 56 aggregat vilka omringar två naturreservat/Natura 2000-områden:
Miljöprövningsdelegationen bedömer att de villkor som föreskrivs i detta beslut innebär att sökt verksamhet inte påverkar Hällbergets Natura 2000-område på ett betydande sätt. Kommentar: Det naturliga rörelsemönstren för fåglar och fyrfotadjur kommer självklart dramatiskt att försämras. Dessutom kommer flygande djur att dödas av vindkraftverkens rotorer, vilket mängder av studier visat framför allt i Norge. Människor kommer störas både av kraftverkens ljud och att landskapsbilden förfulas. På nätterna kommer varselljusen från de 56 kraftverken simuntant att blinka över 100 meter upp från trädtopparna. Påverkan kommer, tvärtemot vad MPD anser, att bli betydande.

Om störningar för kungsörnar:
Miljöprövningsdelegationen anser att det underlag som har givits in i ärendet beträffande hur kungsörnarna rör sig i landskapet kan ligga till grund för att fastställa vilka skyddsavstånd som ska upprätthållas mot boplatser, potentiella boplatser samt de områden där kungsörnarna söker föda. Kommentar: Som om kungsörnar rör sig i förutbestämda stråk, kanske planerade av bolaget Vasa Vind? Här märks det tydligt är det är teknokrater utan adekvat naturkunskap som uttalar sig. Det finns andra allvarliga störningar vilket MKD inte alls har nämnt, dvs. att örnarna dödas av rotorerna.

Om störningar för övriga rovfåglar:
Miljöprövningsdelegationen bedömer att sökt verksamhet inte medför en negativ påverkan på upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus för gruppen övriga rovfåglar. Kommentar: I tillståndet nämns att häckningar av pilgrimsfalk konstaterats på myrlandet nedanför den planerade etableringen. Dessa falkar har vingar och kan flyga överallt i sin jakt på vadare, ripor mfl. bytesfåglar Också in i kraftverkens rotorer. Dessutom existerar också andra rovfåglar i området, som havsörn, ugglor, andra falkar och vråkar, mfl. som på jakt på sina vingar också kan dödas av kraftverken. 

Om störningar för tjäder:
Miljöprövningsdelegationen bedömer att de åtaganden som bolaget har gjort till skydd för tjäder är förenligt med Skogsstyrelsens rekommendationer och att erforderlig hänsyn därmed tas till tjäder. Kommentar: Också tjädrar har vingar och kan dödas av kraftverken. Något skydd för att det finns inte. MPD:s tugg om erforderlig hänsyn är därmed tomma ord, och varför lyfts Skogsstyrelsen rekommendationer i detta fall, och vad säger de? 

Om störningar för orre:
Miljöprövningsdelegationen bedömer att de åtaganden som bolaget har gjort till skydd för orre är förenligt med Skogsstyrelsens rekommendationer och att erforderlig hänsyn därmed tas till orre. Kommentar: Också orrar har vingar och kan dödas av kraftverken. Något skydd för att detta kan ske finns inte. MPD:s tugg om erforderlig hänsyn är därmed också bara tomma ord. 

Om fladdermöss:
Miljöprövningsdelegationen bedömer att de försiktighetsmått som föreskrivs i detta beslut för storlom, rennäring och naturreservat även innebär att de vindkraftverk som får uppföras är belägna på behörigt avstånd från de stråk där fladdermöss rör sig. Miljöprövningsdelegationen bedömer att sökt verksamhet inte äventyrar bevarandestatusen för fladdermöss. Kommentar: Det är som om bolaget Vasa Vind, eller MPD:s fem individer, ägnat en massa nätter åt att medelst infraröda hjälpmedel och ljudutrustningar  lokalisera efter vilka stråk fladdermössen jagar.  Någon sådan undersökninga har inte skett. Också fladdermössen kommer att allvarligt störas och dödas av de 56 vindkraftverken.

Om påverkan på de skogliga värdena inom naturreservaten:
Bolaget har föreslagit att vindkraftverk inte får uppföras inom 100 meters avstånd från naturreservaten på Hällberget och Muggträsk. Miljöprövningsdelegationen bedömer att ett skyddsavstånd om 100 meter innebär att erforderlig hänsyn tas till de skogliga värdena inom ovan nämnda naturreservat. Kommentar: 100 meter är alltså erfordelig hänsyn också till de skogliga arter som har tassar, klövar och vingar? Alltså hur galet kan man få uttala sig?

Miljöprövningsdelegationen anser att en ljudnivå som är lägre än 40 dBA innebär att det ges möjlighet till naturupplevelser, friluftsliv och vetenskaplig forskning i orörd natur, i de ovan nämnda naturreservaten.
Kommentar: MPD:s jurister och sakkunniga kanske inte blir störda, men jag blir störd av det konstanta lågfrekventa mullrandet, och jag vet att många andra människor och djur också blir det.

Om direkt påverkan på renskötseln i Gällivare skogssameby:
Miljöprövningsdelegationen bedömer att det direkta bortfallet av renbete endast får en marginell inverkan på betestillgången.
Kommentar: Så uttalar sig de som är okunniga om de villkor skogsrenskötseln har att rätta sig efter. Vissa år är ett område bättre än ett annat. Andra år är vissa områden låsta av is medan renarna kan beta på andra håll. För renskötsel krävs stora arealer som man kan växla mellan.

Om indirekt påverkan:
Mot bakgrund av att det är många variabler som kan inverka samt att förutsättningarna skiljer sig åt mellan olika platser där det bedrivs renskötsel, så är det inte möjligt att med en hög grad av sannolikhet direkt överföra resultat från studier på en specifik plats till de förhållanden och förutsättningar som råder på Hällberget och dess omgivningar. Därav följer att det inte är möjligt att dra alltför långtgående slutsatser från den forskning och de undersökningar som hitintills har presenterats eftersom att det är förutsättningarna i det enskilda fallet som styr det slutliga utfallet. Det som dock är klarlagt är att det sker en större påverkan på renar under anläggningsfasen jämfört med driftsfasen samt att det inte med säkerhet går att exakt fastställa inom vilket avstånd påverkan sker under driftsfasen.
Kommentar: Återigen en okunnig kommentar som helt utesluter den omfattande mångåriga forskningen om vilka störning vindkraftverken förorsakar för renarna. Det verkar inte som att MPD läst denna forskning utan bara godtagit bolagets egna vinklade propaganda.

Miljöprövningsdelegationen bedömer att fastställande av under vilken tidsperiod anläggningsarbeten får utföras samt fastställande av skyddsavstånd mellan vindkraftverk och områden med goda hänglavsbeten är de försiktighetsmått som kan komma i fråga för att ge rennäringen det grundskydd som eftersträvas i 3 kap. 5 § MB.
Kommentar: Bra hänglavsskogar finns i de av kraftverk kringgärdade naturreservaten. Därmed kan inte renarna söka efter denna viktiga nödproviant när nöden kräver. Återigen en sagolikt okunnig kommentar från MPD.

Om avvägning:
I den bedömning som ska göras av lokaliseringens lämplighet ska det göras en avvägning mellan å ena sidan rennärings behov och å andra sidan samhällets behov av förnyelsebar energi. Miljöprövningsdelegationen anser att sökt verksamhet bör utformas och bedrivas i sådan form att det inte uppstår en påtaglig påverkan på de ovan nämnda reservbetesområdenas funktion. Det har i detta beslut inte bedömts vara möjligt att föreskriva att bortfall av renbete ska ersättas genom stödutfodring. Vidare bedömer miljöprövningsdelegationen att det inte heller är möjligt att ersätta förlust av renbete med ny betesmark. Kommentar: MPD ägnar sig här åt egna åsikter och politik. Åsikter som också bolaget torgför, om att det till skillnad mot södra Sverige inte finns någon befolkning i området. Därför kan man bygga vindkraftsparker som inte stör folk. Det för elkonsumenterna i stort, för naturen, djuren och renskötselns allra bästa alternativ vore att bygga parkerna på jordbruksmark nära tätorterna. Mark utan naturvärden, som redan är omgjorda för matproduktion, där överföringsförlusterna till elförbrukarna minimeras. 

Om skyddsavstånd:
Miljöprövningsdelegationen bedömer att ett skyddsavstånd om 1000 meter mellan vindkraftverken och de områden, inom och utanför ansökningsområdet, som benämns ”Betesområde vår” på kartan i bilaga 1 till detta beslut, utgör en rimlig avvägning mellan rennäringsintresset och intresset av att bygga ut förnyelsebar energi. Miljöprövningsdelegationen anser att det skyddsavstånd som föreskrivs ovan utgör ett tillräckligt försiktighetsmått och att det därför inte är motiverat att föreskriva i detta beslut att bolaget ska åläggas att: – kompensera samebyarna med renfoder på grund av betesförlust, – bistå samebyarna med resursförstärkning för merarbete.
Kommentar: När man besitter makt är det lätt att kasta ur sig siffror, göra så kallade rimliga avvägningar, sprida kolonial propaganda i sken av att man vurmar om förnyelsebar energi medan man i själva verket mest värnar om bolaget och dess intressen. 1000 meter, hur vet MPD det? Varför inte 850 meter, eller 1600? 

Om samexistens vindkraftspark-renskötsel:
Miljöprövningsdelegationen bedömer att de begränsningar och villkor som föreskrivs i detta beslut innebär att den del av den sökta verksamheten som erhåller tillstånd och den renskötsel som bedrivs av Gällivare Skogssameby inom och i anslutning till ansökningsområdet kan samexistera.
Kommentar: Utifrån all forskning som bedrivits, all historia, alla rättsfall och alla erfarenheter från andra samebyar är det totalt verklighetsfrånvänt att fastslå att vindkraftsparken kan samexistera med renskötseln – på lika villkor, utan förluster och allvarliga störningar för den svagare parten. Återigen går MPD bolagets ärenden.

Om internationell rätt:
Miljöprövningsdelegationen bedömer att sökt verksamhet inte får till följd att förutsättningarna att bedriva rennäring blir ohållbara. Det innebär att samebyn inte förnekas rätten till sitt kulturliv och att sökt verksamhet därmed varken kommer i konflikt med 2 § 1 kap. RF eller artikel 27 i ICCPR. Miljöprövningsdelegationen bedömer därför att varken nationell eller internationell rätt utgör ett hinder för att tillåta sökt verksamhet.
Kommentar: När samebyns Flakabergsgrupp förlorar möjligheterna till det hänglavsbete naturreservaten i vindkraftsparken ger, i kalvningområden och ett landskap som samer nyttjat långt innan Sverige blev Sverige, är det självklart att samebyns kulturliv förnekas och att satsningen därför blir ohållbar. Sverige har vid upprepade tillfällen fått kritik från FN för att landet inte skyddar samernas rättigheter. Varför tillgodogör sig MPD inte den informationen?

Om nyckelbiotoper och naturvårdsskog:
Miljöprövningsdelegationen anser att ett skyddsavstånd om 20 meter ska upprätthållas mot nyckelbiotoper och naturvårdsskog för att undvika kanteffekter samt påverkan på mikroklimat och hydrologi. Inom den skyddszonen får vindkraftverk och därtill hörande infrastruktur därför inte uppföras. 20 meters skyddszon har bland annat tillämpats som försiktighetsmått mot nyckelbiotoper och biotoper i samtliga etapper i Markbygdenprojektet och även i andra vindkraftsprojekt inom länet.
Kommentar: Varför lyssnar inte MPD på naturvårdsverket kritik som de framför i tillståndet? Bland annat: “De skyddszoner och restriktionsområden som bolaget föreslår är inte tillräckliga för att garantera att negativ påverkan på känsliga arter och naturtyper inte uppstår. Markarbeten för uppförande av vindkraftverk, vägar och tillhörande installationer i närheten av vattendrag och våtmarker är sådant som generellt kan riskera att påverka hydrologi och hydrokemi negativt.
För att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område krävs enligt 7 kap. 28 a § MB tillstånd. Det vidare begreppet miljön, innefattar inte bara förtecknade naturtyper och arter utan även miljön i en vidare bemärkelse, naturmiljön. Tillståndskravet kan aktualiseras även om en verksamhet är förlagd utanför ett Natura 2000-område. Det behöver inte heller finnas en vetskap om att påverkan blir betydande, utan risken räcker för att aktualisera tillståndskravet (Naturvårdsverkets handbok 2003:9 s. 41 ff).”

Om samlad bedömning av naturvärden:
Miljöprövningsdelegationen anser att de villkor som föreskrivs i detta beslut och de av bolaget gjorda åtagandena medför att erforderlig hänsyn tas till de naturvärden i form av skogliga värden, våtmarker och geologiska värden som finns inom och i anslutning till ansökningsområdet.
Kommentar: Se förra kommentaren.

Det är tyvärr uppenbart att miljöprövningsdelegationen inte besitter erforderlig kompetens för att kunna ta seriösa beslut i såna här viktiga frågor. Det är också tydligt att MPD tar för stor hänsyn vid bolaget Vasa Vinds beskrivningar, men struntar i vad många tunga remissinstanser anför och även i vilka argument Gällivare skogssameby lägger fram. Man får lätt intrycket att MPD går bolagets ärenden. Varför presterar Norrbotten inte bättre än så här? Är inte denna landsända nog utnyttjad vid det här laget? Tillför nödvändig kompetens i MPD eller börja samarbeta med naturskyddsenheten.

Källa: Forskning från SLU, Renar och vindkraft II – Vindkraft i drift och effekter på renar och renskötsel av Anna Skarin, Per Sandström, Moudud Alam, Yann Buhot & Christian Nellemann. Länk till resultaten från forskningen vid vindkraftsparker i Malå och Lögdeålandet so länsstyrelsens miljöprövningsdelagion måste läsa.

Träffar: 1303