Lyssnade på Mia Blomgrens reportage om tystnadskultur på P1. Mycket intressant.
Folk i det här landet är marinerade i Jantelagen och alltför många är livrädda för att sticka ut, sticka upp och ifrågasätta.
Parat med en naiv tro på att myndigheterna kommer att lösa allt så blir det väldigt tyst.
I Norrbottens län är det ännu värre. Här tar övertron på auktoriteter alla rekord. Lydighet inför makten i vilken form den än visar sig – saknar motstycke. Mössa-i-hand-syndromet är cementerat. Folk är rädda för att bli betraktade som förmer än någon annan om de kritiserar något, allra helst när det gäller tunga exploateringar och industriprojekt. Rädslan för att anses som märkvärdig, att tappa vänner och sociala sammanhang, eller jobbet, är stor.
När till och med länsrådet Johan Antti sparkades bara för att han gjort ett seriöst jobb med att granska Beowulf Minings undermåliga miljökonsekvensbeskrivning, går ingen säker.
I det röda norrbotten anses alla exploateringar av naturen vara av godo. Ingen eller inget ska få hämma detta faktum.
Många jobbar i de gruvor som länet har att erbjuda. Lönerna är höga. Betalar för tystnad och lojalitet.
– Man mutar folk, sa en bekant.
– Man biter inte den hand som föder en, sa en annan.
Med den så kallade gröna omställningen lär det blir ännu tystare i vårt län.
Träffar: 161
