Jag tillhör den grupp samer som förlorat sina rättigheter och möjligheter att leva på de marker som den svenska staten säger sig äga.
Mina möjligheter att förvalta mitt samiska arv, verka på mina förfäders land eller till fullo bejaka min kultur och överföra kunskaper och berättelser till mina barn har kraftigt beskurits.
Jag kan inte bygga en kåta på de skatteland som mina förfäder har ägt (enligt den svenska normen för ägande) och betalat skatt för i hundratals år. Inte ta slöjdmaterial eller ved till husbehov. Inte jaga, inte fiska på områden som var tillgängliga till för bara ett par generationer sedan. Alla inskränkningar som har genomförts, har gjorts till förfång för samer utanför samebyarna.
På den svenska statens så kallade kronoöverloppsmark har jag samma möjligheter och rättigheter till att bruka naturen som en nyinflyttad person från Düsseldorf, Tomelilla eller Stockholm. Jag är som en turist på mina marker. På våra traditionella samiska skogs- och fjällandskap. En turist som dock har en lika stark koppling till markerna, och på många vis lika stora behov av dem, som andra samer som ännu lever och verkar i renskötselområdet.
På den här vallen har mina förfäder mjölkat sina vajor. I den här fångstgropen har de fångat feta vildrenar. I den där sjön har de fiskat. På den här platsen har de bejakat sin andlighet. Runt denna arran har kåtans duk varit svept, eller var det kanske runt den där, eller den?
I den där kokgropen har de tillrett sitt kött. På de där åsarna har de spanat på betande björnar. I det här idet har släktingarna tagit björnar med spjut.
Här har de plockat ängssyra, tolta, kvanne.
Under den där tallen har de trampat i sina skinnskor i tusen år.
På den tallen har de skurit bark med sina hornknivar, och i den, och den, och den.
Jag är kanske släkt med den döde vars stensättning eroderat ut i tjärnen?
Är den stensatta gömman under stenblocket använd av de mina?
Vem av dem namngav den myren som inte står med på kartan, Rárkavjiegge?
Bievkkeguojkka, vem av dem tyckte att forsen typ skrattade?
Enamus, mest av vad? Kan någon av mina släktingar gett skogen sitt namn?
Lappviken. Hur många i min släkt har väl inte bestraffats där. Blivit dragna under isen. Kanske dött. Dömda av den svenska jävulens Bergmästare, i Diggehájkka.
Det spelar ingen roll vilka berättelser jag berättar, vilken kunskap jag besitter om det gamla, vilka värderingar jag lever med och för vidare, hur bra jägare eller fiskare jag är, hur fenomenal jag är på att kasta lasso, hur vänfast och tillitsfull jag är. Mitt släktskap, min kompetens, eller någon av mina personliga egenskaper spelar inte någon roll. Om jag inte är nära släkt med någon same vilken statens tjänsteman ansåg på heltid ägna sig åt renskötsel, eller att jag själv ägnar mig åt renskötsel, så är jag körd.
Merparten av mina samiska förfäder och förmödrar som 1928 fanns i Sirkas och Tuorpon kastades ut ur lappbyarna. Flyttade, assimilerades. Blev småbrukare med ett par kor att livnära sig på. Renskötare eller bönder. Mellantinget skulle försvenskas. Så sa ju den lag som svenskarna påtvingat mitt folk. Ett rättesnöre som mitt folk också, tyvärr, alldeles för fort, rättade sig efter.
Så ser kolonialismen ut. Kolonialisterna präglar de koloniserade om vad som är rätt och äkta. Vad som är rätt och fel. En prägling som finns kvar än idag.
95 år sedan den senaste renbeteslagen kan samiska företrädare, ättlingar, till de samer som inte kastades ut ur de forna lappbyarna inte ens ge en tumme tillbaka till de utkastades ättlingarna ifråga om möjligheter och rättigheter som samer.
Man pratar om ett folk, man framhåller att felet är statens. När frågan ställs på sin spets är det ändå lika viktigt att hålla oss andra utanför: Det framhålls att samebyn måste vara för renskötseln i första hand. Gärna för mig. Men det som präglat mycket av min samiska identitet, de äldsta näringsfången av dem alla, nämligen jakten och fisket, den vill jag kunna ta del av som same, inte bara för att jag har turen att ha en svensk lagfart på ett litet ärvt hemman. Vi är många som stöttar renskötselns rätt till existens, som förfasas över de ständiga övergrepp som renskötare och renar utsätts för.
Men är stödet inom gruppen ömsesidigt?
Hur ska vi samer någonsin kunna bli till ett enat starkt folk på egen hand. Måste staten på nytt tjäna som förmyndare medelst lappfogdar för att korrigera den fabulösa renbetelagen från 1928, och rennäringslagen 1971?
Detta inlägg står endast jag själv för. Skriver inte för någon förening, politiskt parti eller annan sammanslutning och det berör endast samer i och utanför Sábme. Inga andra.
Stöd gärna mitt bloggande med en swish 0702300955
Varma tack 💚
Träffar: 411
