I nära ett decennium har Jokkmokks kommunledning väntat på gruvan i Kallak. De har plöjt ner stora summor i skattepengar för lobbying, resor, utredningar, middagar och tid.
Kommunledningen har lagt alla sina ägg i samma korg. Gruvkorgen. Som kommuninnevånare går det knappast se att de gjort några andra satsningar. Jobben som 14 års drift i Kallak förväntas ge, ska tydligen lösa alla problem.
Mycket troligt blir det dock knappt några arbetstillfällen.
När Kallakgruvan står klar om cirka fyra år – om nu regeringen beviljar gruvan – lär teknikutvecklingen tagit såna språng att huvuddelen av alla lasttruckar i dagbrottet kommer köras utan förare.
Bolidens Kankbergsgruva i Västerbotten planeras bli helt automatiserad om cirka 2,5 år. Parallellt med denna pilotgruva kommer självklart andra gruvor att utveckla sin automatisering. Inte bara för att det är häftigt, utan för att de sparar pengar för sin gruvdrift. Förare av kött och blod kostar pengar. Styrutrustningar och datorer sparar pengar.
Om fyra år kommer med all sannolikhet alla nya gruvor att vara automatiserade. Därmed faller jobbargumentet för Kallak.
När Beowulf återigen fick nobben av Länsstyrelsen gick jokkmokkssossarna i taket och kommunalrådet gjorde grundligt bort sig. I teven, i radion och i tidningarna kallade han Länsstyrelsens experters för oprofessionella och att deras utlåtanden höll dålig kvalité.
DET är oprofessionellt.
Kommunalrådet är säker på att regeringen ska köra över Länsstyrelsen i Norrbotten. Tydligen är det politiska och nostalgiska ställningstaganden kommunalrådet vill se också hos Länsstyrelsen. Men regeringen, oavsett hur mycket socialdemokratiskt inflytande den har, är av en annan typ av socialdemokrati än den kommunalrådet i Jokkmokk är van vid.
I Jokkmokk har socialdemokraterna under oerhört lång tid upparbetat en alldeles egen partikultur som har väldigt lite med genuin socialdemokrati att göra. Det lokala sossestyret skräddarsyr fasta tjänster åt kompisar i partiet. Det spelar ingen roll om de har adekvat utbildning eller inte. Eller så tillsätts kamraterna på vakanta chefsposter eller andra tjänster. Socialt ansvar för sina egna är den solidaritet, den rättvisa och det broderskap som gäller.
Om regeringen ändå säger ja till Kallak, väntar miljöprövningen. Men miljölagarna och juridiken blir för svår att vindla sig förbi, så därför väger Beowulfs MKB lätt. Miljöprövningen av Kallak kommer omöjligen att kunna gå igenom.
En verksam väg som finns för att få pengar till Jokkmokk, för att investera, restaurera gammal infrastruktur och ordna jobb, med mera, är att Jokkmokk får återbäring av vattenfallsvinsterna. Gärna av norsk modell. Det har aldrig gjorts några seriösa försök till att få till det. Genom tiderna har kommunledningarna varit nog nöjda med att få bidra till rikets välstånd och mest ägnat sig åt att administrera kommunen med de skattemedel som funnits tillgängliga. Och så har man väntat på att någon flashig entreprenör utifrån ska komma indundrande och frälsa kommunen. Nu senast lycksökaren från England.
För att lyckas bör kommunen anlita en duglig och tjurig förhandlare. Tillsammans med kommunalrådet skulle denne förmåga ägna mycket tid på Rosenbad och Regeringskansliet i Stockholm. Lobba och förhandla med politiker och tjänstemän veckor, månader och kanske år ända tills det ger resultat. Har man väntat på Beowulf i tio är man ju vana. Kanske också göra mer spektakulära manifestationer om man inte röner framgång. Kalla till presskonferenser. Visa korta filmer, hålla föredrag, eller något annat mer fantasifullt och oprövat för att få gehör.
Att sitta still på ett kontor i Jokkmokk och vara bitter ger föga.
Visningar: 10
2 svar på ”Tunnelseende i Jokkmokk”