Tjuveri av regalier, Jokkmokks marknad och samiska reflektioner

Kung Karl IX regalier stals och återfanns i en soptunna. Vilken tur.

Sáme ednam/Sameland stals av svenska staten och har dämts över, kalavverkats och försetts med gruvor, vindkraftsparker, järnvägar, vägar, samhällen och militära övningsområden och går aldrig att få igen. Inte heller alla de trummor – samiska regalier – som bränts upp. Vilken otur.

Det är som om kungens regalier hittats sönderslagna där i soptunnan. Fast mycket värre. Finns inga ord för att beskriva den irreparabla förstörelse som Sverige utsatt Sábme för, både folket, landen och vattnet. Om detta berättas det föga.

Kåtabränningen utanför Sorsele inträffade ungefär samtidigt som skandalen i den svenska akademin. Bränningen överskuggades tyvärr av Kulturprofilen. Tänk om medierna ägnat lika mycket tid åt samisk historia och samisk folkrätt. Då hade troligen Vattenfall tvingats på en ny vattendom för Luleälvarna, Sveaskog och Fastighetsverket hade getts nya ägardirektiv, inga nya gruvor i Sameland finns i reviderad mineralstrategi och inga fler vindkraftsparker. En rad lagar hade stöpts om och respekten för oss, för urfolket samerna, hade på allvar blivit stärkt.

Kronprinsessan Viktoria i glatt samspråk med renskötaren Rickard Länta från Jåhkågasska tjiellde. Också relationen mellan kungligheter och samer har radikalt förändrats genom tiderna.

Imorgon drar Jokkmokks marknad igång igen. Plastprylar, suovaskebab, ölkåtor och dans. Kontrasten mot när Karl IX tvingade på mina förfäder en extrem skattehöjning, kyrkoplikt och rättsskipning är enorm. Skälen till att Jokkmokks marknad startade 1605 nämns knappt. Det talas inte heller om Sveriges största ouppklarade brott – landstölden av Sábme – eller att samerna tvingades ge ifrån sig mängder med samiska trummor, ibland under tortyr, ibland med dödsstraff för dem som vägrade.

Trummorna, samiska regalier. Bilden visar del av en skåltrumma gjord av slöjdaren Fredrik Prost.

Jokkmokks marknad av idag är så mycket mer än tvång och förtryck eller tjo och tjim. Numera uppvisar marknaden mängder av högkvalitativa utställningar, mäktiga konserter och intressanta föredrag och de samiska inslagen dominerar. Marknaden används alltmer som ett forum för dekolonisering, kunskapsspridning och politisk plattform.

Jokkmokks marknad har från sin begynnelse bytt skepnad. Jag hoppas det fortsätter så. Att vår världsunika marknad kan utvecklas till någonting som vi i alla dess delar kan känna oss stolta över, där vi har lagt historien bakom oss.

I år råkar marknaden invigas på samernas nationaldag. Det hade varit en utmärkt tillfälle att återlämna samiska regalier och andra föremål från museer och institutioner till Sáme ednam och kanske Ájtte museum. Det sker inte i år heller. Men vi får fira att vi ännu finns, att de urgamla näringarna och kulturuttrycken lever, och att vi är segare än fjällets enerot. Och nationaldag eller inte – låt varje Jokkmokks vintermarknad vara ett tillfälle till kompromisslös kulturell manifestation för vårt liv och våra rättigheter.