När min morfar Rupert Eriksson (1887-1973) gick bort var det någon av hans två söner som skulle ärva hans jaktgevär. Inte morfars äldsta barn Margith och definitivt inte sladdisdottern Maj-Britt, min mor. Morfars två flitigast använda bössor, en Mauser 6,5×55 för storvilt och en enskottssalongare … Fortsätt läsaMorfars skjutvapen: Pinfiringen
Mars 2005. Jag och kamraten Lars-Guttorm Blind far skotrandes upp mot Darrevuobme. Jag stannar vid Slädo, ett stenigt parti där Njunjesjåhkå grenar sig mot Darreädno och där sikten uppmot Gasskájvvo är fri. Här har vi alltid brukat stanna till för att med kikarna kunna upptäcka … Fortsätt läsaMinst 140 renar rasade utför Gasskájvvo
1992 vandrade jag med min son Anton i Darrevuobme, efter Padjelantaleden. Vi skred igenom det prunkande beståndet av stormhatt, strutbräken och tolta strax väster om Njunjes. Bilden ovan finns i Vid vägs ände, en bok jag gjorde tillsammans med jokkmokksförfattaren Hans Anderson 1993 på Arena … Fortsätt läsaAnton vid Njunjes 1992 och 2018
