Min mor Maj-Britt står 1970 vid en eldstad vid sjön Tjårokjávrre i det som den svenska staten långt senare beslutat bli världsarv, regleringsområde, Natura 2000-område och naturreservat. Viktigt och bra att natur skyddas. Ju mer desto bättre. Jag skulle dock
Urminne som inte gills
21/02/2020
Aktivism, Historia, Kolonialism, Kultur, Samer
Tagged: brott, culture, folkrätt, förbud, ilo169, kolonial, kolonialism, kolonialmakt, kultur, lag, lagar, lagen, laponia, maj-britt lundberg, same, samer, sápmi, sedvana, sedvanerätt, sverige, sweden, terrängkörning, tjårok, tjårokjávrre, urminneshävd
Vid mors grav i Kvikkjokk
01/11/2017
Tagged: eriksson, grav, kvikkjokk, kyrkogård, ljus, maj-britt lundberg
Var med sonen Nils till mor May-Britts grav på Kvikkjokks kyrkogård. Den 17 mars för 28 år sedan tog cancern henne. Ännu idag är saknaden efter henne enorm. Hemskt att hon inte fick uppleva Astrid och Nils, och förstås Åsa.
Kvinnor som gett mitt liv
08/03/2017
Tagged: eriksson, kvinna, kvinnor, maj-britt lundberg, mamma, mor, mormor, signe eriksson, stenman
Idag på den Internationella kvinnodagen vill jag lyfta fram de kvinnor som mer än några andra format mig till den jag är. Min mor Maj-Britt och mormor Signe. Min tacksamhet och kärlek till er har inga gränser.
Min mor i Hoting
04/04/2016
Tagged: eriksson, fröken, haparanda, hoting, lärare, maj-britt lundberg, maya-lisa karlsson, seminarium, skola, småskola
1953 och två år framåt var min mor Maj-Britt småskolärare i Hoting, Jämtland. Jag och familjen passerade här igår och jag passade på att fotografera Centralskolan. Om det var just här moderskapet tjänstgjorde, vet jag dock inte. Jag ringde upp
Lundberg blev Tuorda
16/04/2013
Tagged: byte, jokkmokk, koloni, kolonialism, kolonisering, kvikkjokk, länsstyrelsen, lappland, lennart lundmark, luleå, maj-britt lundberg, namn, njavve, norrbotten, patrik lantto, sábme, same, sameland, samer, samisk, samiskhet, sápmi, signe eriksson, svante isaksson, sverige, thomas cramér, tor lennart tuorda, tor lundberg tuorda, tor tuorda, tuorda
Mitt samiska arv har jag alltid känt till men hållit för mig själv. Med min mor Maj-Britt talade jag om det då och då, men inte med min mormor Signe. Där var det locket på. För trettio år sen fanns inte
Vilande renar
