För många år sedan hörde jag någon renskötare säga att laven runt Aitik var borta kring en kilometer runt om gruvan. Jag har ju sett hur det bolmar damm från sandmagasinet, speciellt under varma sommardagar, då helikoptrarna kör i skytteltrafik för att vattenbomba, vilket mildrar … Fortsätt läsaGifter sprids miltals från öppna dagbrott
I Norrbottens-Kuriren den 27 december 2021 gick att läsa om förorenade områden i Norrbottens län. Ingenting stod dock om gruvorna i Kvikkjokksfjällen vilka fortfarande, efter 400 år, konstant, läcker gifter till Lilla Lule älv. Jag skrev ett brev till Länsstyrelsen i Norrbotten som känner till … Fortsätt läsaStatens slapphet med statens egna giftiga gruvor
För sina aktieägare, finansiärer och myndigheter gör gruvbranchens prospekteringsföretag sitt yttersta för att tänja på sanningen om sina provresultat, manipulera och direkt ljuga. Man måste få behövliga tillstånd för sin verksamhet och pengar för att kunna provborra. I Sverige är det en enkel sak för … Fortsätt läsaUran i Kallak gör gruvbrytning olaglig
Jag har under en tid sökt information om skälen till varför Skellefteå vid årsskiftet 2019/20 ska byta vattentäkt. Nu har invånarna Skellefteälven som vattentäkt, men folk har fått magproblem av älvvattnet. De nya vattentäkterna baseras på grundvatten och älvvatten som först filtreras i grusåsar. Men varför fick … Fortsätt läsaGruvorna har förgiftat Skellefteås vattentäkt. Kommer Luleälven röna samma öde?
Världens starkaste lok drar 68 malmvagnar i en 750 meter lång rad. Hela ekipaget kan lasta 8 600 ton järnmalm. Varje dygn går tio sådana tågset mellan Kiruna och Narvik. Om några år kanske det blir dubbelt så många, när den svenska staten investerat minst … Fortsätt läsaKiruna och LKAB
I Nása, Nasafjäll, började den svenska staten bryta silvermalm år 1635. Samer tvingades att med sina renar dra malmen i pulkor till smältverket vid Säddvájávrres strand cirka 4,5 mil österut. Bland andra historikern Kenneth Awebro har skildrat denna mörka epok. Gruvprojektet var Sveriges svar på de … Fortsätt läsaNasa, ett nytt Alta?
Astrid, Nils, Åsa och jag bilade för första gången genom Norge för att ta oss till Västkusten. Vi körde genom det urgamla samiska kulturlandskapet – som för övrigt gäller allt landskap i Sápmi, Sábme, Saepmie – på den så kallade “Vildmarksvägen” från Klihmpe/Klimpfjäll och stannade … Fortsätt läsaVildmarksvägen och Stekenjokk
