Det är nu och någon vecka till som det går att återse de arkeologiska fynd som arkeologer hittat och dokumenterat inför Vattenfalls bygge av Parki kraftsstation 1967-1970. Vattnet stiger snabbt i magasinet, så det gäller att ge sig ut och leta direkt som isen smält på kanterna, dämningszonen.
Kvartsavslag vid tillverkning av vassa verktyg, pilspetsar och skrapor alltså. Spännande! Relativt lätt att se, kan tyckas, då kvarsiten ju är vit och avslagen består av karaktäristiska flisor.
Jag har sökt på den troliga platsen för boplatsen längs magasinets nordöstra strand, men inte hittat den. Också utgått för de andra arkeologerna A. Robertssons och J. Norrmans mer noggranna beskrivning från 1973, då utbyggnaden var klar, men ändå gått bet.
De här inventerarna har också, mest troligt, återbesökt Kerstin Bergensgrens förstafynd under samma tid på året som jag själv, dvs. i slutet på maj. Boplatsen är nära 400 meter lång. Kvartsavslag och skörbränd sten torde tydligt synas i vattnet. Från ”sandstranden” i vattenbrynet ligger en jämn tallhed cirka en höjdmeter högre upp. Är det på denna ”mo”, vad nu mo egentligen betyder?, som Bergengren indikerat ”ett antal härdar”?
Nu när jag sammanställer den informations som finns om boplatsen, som på hundra meter när ska ligga på koordinaten N 7409611, E 684473, så kommer man i närheten av Jägarhyddan, där Vattenfall har sin mätningsstation (ett litet rött hus på en stenpir). Struntar man i koordinaten och istället utgår från arkeologernas beskrivning växer en annan möjlig plats fram, närmare dammen. Om stenåldersboplatsen ligger nära Jägarhyddan bör arkeologerna ha nämnt detta faktum. ”Hyddan”, huset med sin lagård stod på sin plats också innan Parki byggdes ut.
Tyckte jag såg delar av en arran i vägkanten där. Måste kolla ikväll. Återkommer 🙂
Views: 142
Ett svar på ”Stenåldersboplatsen i Parki”