Statens slapphet med statens egna giftiga gruvor

Min son Anton vid ett gruvhål på Silbbatjåhkkå i Padjelanta nationalpark sprängt på 1660-talet.

I Norrbottens-Kuriren den 27 december 2021 gick att läsa om förorenade områden i Norrbottens län. Ingenting stod dock om gruvorna i Kvikkjokksfjällen vilka fortfarande, efter 400 år, konstant, läcker gifter till Lilla Lule älv. Jag skrev ett brev till Länsstyrelsen i Norrbotten som känner till gruvorna och att de läcker giftiga tungmetaller. Men de två andra förorenade områdena som jag nämnde fanns inte med i länsstyrelsens databas och handläggaren missförstod begreppet försvarsarbeten. I dessa fall har de ingenting med militär verksamhet att göra utan är de malmhögar de dåtida inmutningsägarna staplade upp för att försvara sina inmutningar, visa på aktivitet, att de varit duktiga och inte bara håller på sina inmutningar på spekulation. Idag provborrar mineralprospektörerna, också det som bevis på aktivitet.

Min skrivelse till länsstyrelsen följer här:

Potentiellt förorenade områden från gruvbrytning och provbrytning från 1662 till 1940-talet i Kvikkjokksfjällen, Jokkmokks kommun.

Med anledning av Norrbottens-Kurirens granskning av förorenade områden den 27 december 2021 besökte jag länsstyrelsens och bergsstatens webplatser för att se om de områden som jag känner till som potentiellt förorenade områden fanns med. Det gjorde de märkligt nog inte.

Därför vill jag anmäla att de finns och att de läcker tungmetaller, trots att lång tid har gått sedan de exploaterades.

I gruvorna och i provbrottet har så kallade sulfidmalm brutits, vilken innehåller en lång rad giftiga tungmetaller. Försvarsarbeten (upptravade malmhögar), gruvschakt, varphögar och skärpningar har gjort att metallerna utsätts för syre så att gifter frigörs och med nederbörd och under snösmältning läcker till vattendragen. Samma fenomen som sker från gruvområdet i Nasafjäll, där Länsstyrelsen i Norrbotten placerat varningsskyltar vid bäcken som avvattnar gruvan om att vattnet är farligt att dricka.

Jag vill gärna veta varför de här välkända utsläppskällorna inte finns med på listan över förorenade områden i Norrbottens län och varför ingenting har gjorts för att få utsläppen att upphöra? Silvergruvorna och titanfyndigheten ligger i världsarvet Laponia och borde prioriteras, kan tyckas.

Förgiftade områden med kartbilder och koordinater:

Försvarsarbeten titan- och järnmalm:
https://minkarta.lantmateriet.se/?e=613048.6487905165&n=7438778.651909307&z=10&profile=karta&background=1&boundaries=false&name=Cirka%20200%20st.%20uppbrutna%20malmh%C3%B6gar

Provbrytning, skärpning:
https://minkarta.lantmateriet.se/?e=608647.5106048689&n=7426936.0630441&z=14&profile=flygbild&background=2&boundaries=false&name=Provbrott%20mineraler

Silvergruva Silbbatjåhkkå, Badjelánnda:
https://minkarta.lantmateriet.se/?e=582621.9412376349&n=7453530.796499633&z=13&profile=flygbild&background=2&boundaries=false&name=Silbbatj%C3%A5hkk%C3%A5%20silvergruva

Silvergruva Álggávárre, Sarek:
https://minkarta.lantmateriet.se/?e=595135.6816979506&n=7471381.715110956&z=13&profile=flygbild&background=2&boundaries=false&name=%C3%81lgg%C3%A1v%C3%A1rre%20silvergruva


Med vänlig hälsning

Tor Lennart Tuorda, Randijaur
070-2300955
t@kvikkjokk.nu”

Svar är här:

Av svaret från länsstyrelsen att döma finns endast viss information om en av de fyra giftiga objekten, den på Silbbatjåhkkå. Men denna plats har inte besökts i akt och mening att inventera antalet försvarsarbeten, skärpningar, gruvhål och slagghögar. Inte heller har några prover tagits från gruvan. Ändå känner länsstyrelsen till att malmerna innehåller arsenik, bly och koppar. När det rör sig om en sulfidmalmsgruva bör antalet olika tungmetaller vara många fler. Men “Föroreningarnas farlighet bedöms som Mycket stora…”, i alla fall. Extremt illavarslande.

Tillsynsmyndighet är tydligen Jokkmokks kommun. Staten bollar alltså över ansvaret för sin 40-åriga bruksrörelse på en fattig kommun som ingenting har med gruvbrytningen att göra.

Vad gäller Álggávárre/Alkavare som ligger i Sareks nationalpark vet länsstyrelsen ingenting annat är att gruvan också här är av sulfidmalmstyp, alltså av värst tänkbara sort, vilken brukar hysa en lång radda av olika giftiga tungmetaller. Gruvan i Álggávárre startade några år efter Silbbatjåhkkå. Också den ett statligt projekt. Staten behövde pengar från det silver de trodde sig finna här för att finansiera krigen landet var inblandade i, men bruksrörelsen blev en flopp. Endast drygt 300 kilo silver kunde utvinnas under alla de 40 åren.

Ruotevare järnmalmsfält fanns tydligen inte heller med i länsstyrelsens rullor. Detta trots fältets cirka 200 försvarsarbeten (fyrkantiga staplade malmhögar) från slutet av 1800-talet och början på 1900. Under denna tid ansågs Ruotevare järnmalmsfält vara rikare än gruvan i Malmberget. 2006 mutade det brittiska prospekteringsbolaget Beowulf Mining in hela berget. De fick Bergsstatens tillstånd för provborrning trots att fyndigheten av järnmalm- och titalmalm ligger inne i världsarvet Laponia, en dryg mil NNV om Kvikkjokk. Också denna fyndighet består av tungmetaller som giftiga biprodukter, också denna torde läcka gifter till Lille Lule älv.

Försvarsarbete på berget Ruovddevárre, 12 kilometer NNV Kvikkjokk, inne i Laponia, gränsande till Sareks nationalpark som syns i bakgrunden.

Det fjärde objektet som jag larmade länsstyrelsen om är en provbrytning i Tarradalen en dryg mil väster om Kvikkjokk. Man ser tydligt att också denna fyndighet är av sulfidmalmstyp. Mest troligt sprängd på 1940-talet där frilagda tungmetaller läckt ut i en myr och där dödad växtligheten. Jorden är svart.

Provbrott vid Ridnut väster om Kvikkjokk.



Det är sjukt dåligt att länsstyrelsen/staten inte har bättre koll på gamla gruvor och provbrott, inte ens de som ligger i nationalparker och världsarv. Det är horribelt att länsstyrelsen/staten inte tar ansvar för sina egna försyndelser. Att staten inte agerar för att återställa och neutralisera gamla gruvor och provbrott är sjukt dåligt.

I nuvarande Norrbottens län startade den första gruvan i Nása/Nasafjäll 1635. Idag läcker detta gruvområde så mycket gifter att bäcken som avvattnar gruvan är otjänligt att dricka. Här har i alla fall länsstyrelsen satt upp varningsskyltar om det otjänliga vattnet. I övrigt har inga insatser gjorts för att minska eller stoppa flödena av gifter.

Varningsskylt i Nása. Foto: Thomas Öberg.


Statens slapphet och nonchalans för gamla gruvor säger väl allt om det engagemang som finns för nya gruvor. Staten struntar i konsekvenserna av det som minerallagen ställer till med. Det är så fabulöst inkompetent och bedrövligt.

Gruvor och stat har ställt till med nog myckeelände i Jokkmokks nuvarande kommun. Tortyr av samer, tvång, djurplågeri, tvångskristnande, assimilering, omfattande miljöförstöring, förgiftning av vattnet. Det är nog nu!

Ett Gruvfritt Jokkmokk är den enda hållbara framtiden!

Lämna gärna ett valfritt belopp för att stödja denna oberoende blogg. Swish 0702300955
Varma tack 🙂 Hälsningar Tor Tuorda







Träffar: 414

3 svar på ”Statens slapphet med statens egna giftiga gruvor”

  1. När kungen skulle “tala med lapparna” på 1600-talet åkte han till Lövånger.
    En centralort på den tiden.
    Så alla här var “lappar” i deras ögon.
    Så ska den stigmatiseringen tolkas om den ska tolkas korrekt.
    Om det var så, då hade dagsaktuella ämnen i norr kunnat lösas.
    Men, okunskapen är monumental om vår egen historia.
    Okunnigheten blir vårt fall.
    Som för alla andra.
    Kunskap är makt.

  2. Jag tror man kan säga nu att gruvan bli av.
    Finns inget politiskt övertag för att avslå det.
    Politiker och bolag är överens.
    Den här marginella “samiska prylen” kommer inte ge så mycket.
    Annat än i media.
    Men det kanske räcker för att göra de samiska organisationerna nöjda?
    Verkligheten styrs inte av särintressen.
    Tråkigt, men sant.
    Om man hållit sig till sanningen hade det kanske gått göra något.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *