Från det jag var liten har jag hört den otroliga berättelsen om Spöktåget från Bidtja/Nautijaur – fågelvägen 43 kilometer nordväst om Jokkmokk. Allt utspelades år 1933. Nedan återges berättelsen från ett nyårsnummer av Stockholms-tidningen anno 1938:
Spöktåget i Jokkmokk
Det som nedan återges, har berättats sign. av en varmt religiös och i övrigt fullt trovärdig person där händelsen timade för 5 år sedan. Det var befolkningen i byn Njautijaur i Jokkmokks socken som då fick uppleva det oförklarliga artikeln handlar om. Ett sällskap var, åkande efter häst, på hemväg från en danstillställning i en grannby. Utan anmaning av någon av de åkande stannade hästen plötsligt strax innan man nått hembyn, varvid det var nära den fallit bakåt över de åkande i släden. Till sin häpnad fingo samtliga i sällskapet samtidigt se ett järnvägståg, med resande synliga i fönstren, passera över vägen strax framför hästen. (Närmaste vägen till järnväg från byn är 3 mil.) Förvåningen och häpnaden byttes till fasa hos de åkande då de upptäkte att resenärerna på tåget saknade huvuden. Då kusken efter flera maningar och kraftiga piskrapp äntligen fick hästen i gång, satte den iväg i fullt sken och farten gick varken att hejda eller stoppa förrän efter framkomsten till hemgården, där hästen ännu i fullt sken måste styras mot en uthusvägg. Ett par av sällskapets kvinnliga medlemmar fingo som följd av av upplevelsen allvarliga nervchocker, som de hade känning av under flera veckor framåt.
Endast någon dag efter det här ovan omtalade, förtäljde min sagesman, upplevde en lappfamilj i byns närhet en lika oförklarlig händelse. Lappfamiljen, bestående av far och mor och en dotter, mötte strax intill byn en underlig figur, som ställde till villervalla med både folk och renrajden. Mitt på vägen fingo de nämligen se en figur, vilken fick håret att resa sig på huvudena på sällskapet och renarna., inte minst hos de senare, där håret reste sig längs hela ryggraden och svansen pekade så långt den nådde rakt upp i luften.
Renarna kastade sig blixtsnabbt tillbaka, sleto sig lösa från ledarna och satte iväg i vildaste fart tillbaka inåt skogen. Den i sista pulkan åkande kvinnan hann ej så fort kasta sig ur, utan följde med till närmaste öppna myr, där hon lyckades kasta sig ur pulkan. En i samma pulka medföljande hundvalp följde med till skogs och blev aldrig sedan återfunnen. Spöket eller synen, huru man vill kalla den, bestod denna gång av en i övrigt människoliknande figur men den saknade huvud, den med. Figuren försvann lika gåtfullt som den kommit för att visa sig.
Ännu en händelse, där något övernaturligt tros ha varit med, hade min sagesman att berätta från samma by. Endast någon dag före senast omtalade syn fick en lappkvinna, som var på väg till byn, på samma ställe sin körren av osynliga händer avselad. Seldonen hade formligen kastats av renen och denne hade, till synes skrämd av någonting osynligt, skenat iväg i vildaste fart in i skogen. Att märka är att allt detta här omtalade oförklarliga upplevts på samma ställe i byns omedelbara närhet.
V-r B-r.”
Det finns de idag som ser spöktåget som en föraning om att en tågräls kommer byggas förbi Bidtja/Nautijaur för att inte bara fraktar malmen från den planerade gruvan i Gállok/Kallak, utan från många fler planerade gruvor längs Lilla Lule älv.
Visningar: 151
Svenska staten har alltid förlagt otrevliga smutsiga verksamheter långt bort från Stockholm.
Gruvor kan man ha i hela riket, mineraler finns inte bara i sapmi.
Men att öppna en gruva i t ex Sörmland finns aldrig ens på tankestadiet.
Samma gäller vindkrafg eller annat som stör priset på tomtmark.
Mark i sapmi anses fortfarande vara värdelös av statsmakten som bara tog över Gustav Vasas modell.
Kan vi se i statliga sveaskogs skövling av sapmi som sker dagligen.
Den lokala sossemaffian i norr deltar detta med sina värdelösa argument från palmeeran.
Sverige har aldrig haft några folkliga uppror.
Därför finns det medeltida stasskicket kvar i vissa grundläggande frågor, som t ez mänskliga rättigheter och geografisk jämlikhet.
Ännu har en människa född på östermalm flera gånger högre värden en norrlänning.
Det ”Samiska* som de vurnar om används fortfarande som ett sätt att stigmatidsera och särbehandla oss i norr.
På samma sätt som sedan medeltiden.
Men detta görs så bra att många uppfattar det som att det är tvärtom.
Makten är väl cementerad och marknadsförd.
Att starta en gruva i Gallok måste ju ändå anses som tämligen huvudlöst av de beslutsfattare som bistår detta…