Idag har det mest blivit rekognosering för vimmelbilder och omslag till Samefolket som jag tänker plåta imorgon. Lite slöjd hanns med,

annars mest filmning av det samiska köket. Ångande suovas bierrgo på murikkahäll – och mannen som skötte stekningen berättade lyriskt att han hade haft min mor som fröken i årskurs 1-3. Märkligt sammanträffande och otroligt roligt att höra. Kvällen veks åt Smakverksta på Ája, biblioteket på Ájtte-museet. Gourmémat på renkött, med väl anpassade viner. Samisk köttproducent, kock, vinkännare och en näringsexpert berättade utförligt om sina gebit.

Matgästerna förde anteckningar och satt betyg. Alla marknader innebär jäkt och ståhej och det går sällan att skaffa sig fullödig information om allt som händer. Det ska hinnas med så mycket, och dotter Astrid mitt i allt detta. Astrid fick lite plåster på såren i alla fall. Den njálmmefáhta, oväderskrage, som vi beställt blev klar idag. Lycka mitt i marknan!  Jag tycker att den största behållningen av Jokkmokks marknad är konsten, slöjden, föredragen, musiken, maten. Och så förstås alla mer eller mindre bekanta som man inte sett på länge.