Samisk representation på Nordiska, Historiska - och Västerlånggatan

Bilden: Infoskärm på Historiska museet.

När jag rest till Stockholm har jag aldrig besökt vare sig Nordiska museet eller Historiska museet. Har tänkt att de här museerna besudlas av unken svensk nationalism från fornstora dar, typ, och därför är ointressanta.

Men jag betade ändå först av Nordiska, där regnbågsflaggan stolt vajar utanför den tunga mörka byggnaden.

Monterar ner mina fördomar, men när jag går in genom porten och betalar inträdet dominerar en enorm skulptur av Gustav Vasa hela entrén, var det inga fördomar. Vad har väl den här despoten och massmördaren bidragit till för mitt folk?

Efter att jag pliktskyldigast dokumenterar den dammiga skulpturen börjar jag en tvåtimmars rundvandring i museet. Först en utställning om arkis och klimatförändringarna. Kanon! Allvarliga ting som händer här och nu. Sant och skräckinjagande och inte alls unket. Så träder jag in i en avdelning som handlar om arktiska folk, som ju är först och värst drabbade av klimatförändringarna. Massor av samiska föremål. Mäktigt och roligt!

Lulesamisk pälskolt med tennbroderier i kragen. 1600- eller 1700-tal.

Pannbindel, gerak, från det lulesamiska området. Kanske någon av mina släktingar burit den? Troligt 1600-tal.

Besöker också utställningen Nordens Paris på övre plan. Mängder av Haute couture, franskt mode med klänningar i parti och minut. Tänker på min mor, som älskade klänningar. Här hade hon fått sitt lystmäte stillat. Kreationer finns också som Greta Garbo och Ingrid Bergman burit i sina filmer. Konstaterar att Nordiska inte alls är gammeldags, förutom kungen då, utan uppvisar en spännande och salig blandning av gammalt och nytt. Så travar jag iväg efter Narvavägen till Historiska museet.

Samiska föremål på Historiska museet utgrävda i Birka.

Efter den brunblå regeringens sjuka giv kostar det 150 kronor i inträde för att kunna träda in i Historiska museet. Här dominerar vikingatiden, men också enorma utställningar med silver- och guldskatter. Mängder av rum med altarskåp från den katolska tiden och avdelningar som bland annat visar hur man dukat genom tiderna och hur det svenska samhället har utvecklats. Det samiska skymtar fram här och där i många avdelningar. Spännande! Här finns också den plundrade samiska offerplatsen från Gråträsk, med frågetecken om den verkligen är samisk. En rejäl plump i de annars oftast seriösa presentationerna. Visst kunde det samiska ha haft ett ännu större utrymme, med historia om samer i Mälardalen, sockenlappar, kustsamer med mera, men jag är ändå rätt så nöjd.

Av samer offrade föremål i den plundrade offerplatsen i Gråträsk, Piteå kommun.

Så flanerar jag iväg från museet med huvudet fullt av intryck. Går sent omsider efter Västerlånggatan i Gamla stan och ser mängder av souvernirbutiker. Jag tänker på filmaren Glenn Ellis ord, som jag hjälpte filma för Aljazeera till filmen Under Norhern Lights från senhösten 2013.

Innan han kom till Jokkmokk ville han köpa någon souvernir i Stockholm för att ta med sig hem till England. Helst ville han ha något om Sápmi med samer. Men han fann ingenting, tyckte det var mycket märkligt. Däremot hittade han föremål som föreställde Native Americans från USA.

Jag vill själv undersöka hur det låg till tio år senare. Går in i ett tiotal av nära det dubbla antalet souvernirbutiker efter Västerlånggaten. Dalahästar, vikingasegel och svenska flaggor till förbannelse. Inte tillstymmelse till något samiskt. Inte nåt! Han hade rätt Glenn Ellis. Det är förskräckligt dåligt och en bedrövligt fattig och urschlig presentation av Sverige som turisterna tvingas matas med.