Samer grundade Suollu/Björkholmen vid Gállok


Främsta fokus för gruvhotet i Gállok gäller idag samiska rättigheter. Men trots att de flesta människor i den till den planerade gruvan närbelägna byn Suollu/Björkholmen har samiska rötter har de blivit gravt nonchalerade och överkörda. Det spelar heller ingen roll att Suollu faktiskt grundades av samer.

Byn Björkholmen, eller kort och gott Suollu på originalspråket lulesamiska, grundades 1794 av nybyggarsamen Isak Persson (1758-1827). Utifrån Jens Lindströms släktforskning genomgick Isak Persson Jokkmokks lappskola 1768 till 1770. Han var gift med Greta Olofsdotter Hedberg från Váhtjer/Gällivare. Tillsammans fick de barnen Per Hans Isaksson, Brita Greta Isaksdotter, Olof Isaksson Holmbom, Magdalena Isaksdotter och Isak Isaksson. Isaks Perssons far hette Per Pålsson, född i Ráddnávrre/Randijaur 1726. Hans mors namn var Brita Isaksdotter, född i Smedsbyn 1727.

I den i Jokkmokk oftast hyllade forskaren vad gäller samiska släkter, byar och boställen Filip Hultblad, benämns Isak Persson dock som finne. Enligt den då rådande normen, också inom forskningen i slutet av 1960-talet och långt dessförinnan, var detta en vanlig kategorisering. Egentligen ansågs inte en same att klara av att vara nybyggare, bonde, bondhustru, präst, prästfru, klockare, resekateket, länsmän eller 12-man i någon Häradsrätt. Lappar höll på med renar, punkt. Något annat gällde inte för samer. Om någon same ändå blev bonde eller något ansvarsfullt i statens tjänst, vilket var vanligt, så blev denne bokförd som finne. Finnar ansågs (nära nog) lika högstående som svenskar och kunde bemästra också allehanda mera komplicerade arbeten. Äldre ord för same är just finne, som i Finnmark i Norge, eller självaste Finland. Hur skulle det se ut att i historiska protokoll eller i kyrkoböcker läsa att en same i något högre ställning sorterades som lapp? Hemska tid! Det funkade inte. Finne fick det bli. Finne hit och finne dit.

I tredje led före Isak Persson börjar först de första icke-svenska namnet visa sig, som hans farfarsfar Erik Jönsson Juto, född 1650 i Juto, Tärendö. Han var bonde han också. Även Isak Perssons farmorsfar Nils Nilsson kallas för finne. Hans släkt kom också från Torne lappmark. Det var denne man som grundade Randijaur by 101 år innan Isak Persson fick Björkholmen godkänd som fastighet.

Nils Nilsson var länsman i Jokkmokks socken. Isak Persons mormorsfar Knut Hansson, född i Smedsbyn 1668 var förutom bonde också tolvman i Häradsrätten. Endast samer var länsmän i Sábme under denna tid. Ett faktum som till största del också gällde för Häradsrätternas ledamöter. Endast samer behärskade inhemska sedvänjor och det vardagsspråk som talades, samiska.

Isak Persons mor Greta Olofsdotter Hedberg föddes i ”Vassare”, Gällivare 1756. Hennes far var länsman, vilket är avslöjande. Också Gretas mor var troligen av samisk härkomst. Då spelar det ingen roll att modern bar namnet Elingia, att hennes far hette Elingius och hennes mor hade Fellenia i efternamn. Det blir komiskt i strävandena efter märkliga konstruktioner av namn. Fint, lärt och högsvenskt skulle det vara. Helst om man var av prästsläkt. Men många samiska pojkar handplockades de facto till prästskolorna. De kunde ju det samiska språket och kände väl till sedvänjorna. Viktiga krafter i missionen. Tydligaste exemplet i Jokkmokks socken är Nils Anderson Lundius (1640-1726), sk. lappredikant, klockare och grundare av byn Vaikijaur, sju kilometer norr om Jokkmokk. Dennes far, Anders Petri Lundius (-1665), var också lappredikant, men även pastor och kyrkoherde. Han var den första samiska prästen i hela Sábme, och följdes av många fler…

Det kryllar av samer i Isak Perssons släktträd. Jag skulle tro att nästan alla av dem var samer. Spelar ingen roll att de hade svenska namn som ofta prästen hade givit dem, eller att de själva sytt ihop de finaste svenskklingande namn. En samisk präst kunde ju inte heta typ Tjedda, Huljo, eller ens Pålsson på den tiden.
Nila Huljo, pastor 1643-1704 i Jokkmokk, lapp. Alltså…

Många som ser de här släkturedningarna förleds av alla svenska namn och av det näringsfång vederbörande har. Men de kan avslöjas ändå som samer mer eller mindre subtilt. Någon har gått i lappskola, en annan härstammar från en ort som endast bebos av samer, eller så skymtar exempelvis någon tvist om fiskerätt eller rätt till del av lappskatteland fram i något bevarat protokoll, någon var länsman. Nära nog samtliga nybyggare i Jokkmokk under 1600-talet var samer och merparten av de som startade nybyggen fram till mitten av 1700-talet var också de samer. Skälen till varför de lämnade sina traditionella liv skiftade. Det gick inte att leva som man önskade allenast på renskötsel. Renarna kan ha decimerats av ett alltför högt rovdjurstryck eller slagits ut av dåliga betesvintrar eller sjukdomar. Jaken kan ha fallerat, för den som helt eller delvis levde som jägare. Fisket ansågs kanske ge för lite. Då lockade statens utlovade 10-20 års skattefrihet för den som startade nybyggen och så slapp man skrivas ut i krigstjänst och undgick tvånget med transporterna av silvermalm, eller hålltjänsten. Sverige ansåg att jordbruk, odling och boskapsskötsel var det bästa och klokaste man kunde ägna sig åt. Framför allt i ”outnyttjade” delar av Sábme. Också i Suollu. Som en brittisk kolonialherre vid namn Clive Sinclair Poulton 2011 ansåg vara folktomt. Rena vildmarken. What Local People?

Snudd på alla som bor i, eller härstammar från Suollu, är av samisk börd. Jag är släkt med de allra flesta av dem. Genom Isak Persson, med flera.

Suollu och dess befolkning är de som utan tvekan drabbas värst om gruvan i Gállok blir verklighet. De endast cirka två kilometrarna till kanten av dagbrottet gör livet outhärdligt med ett grundvatten som blir allvarligt påverkat, ständigt buller, sprängningar och i östlig vind en massiv dammning. Flertalet av björkholmsborna måste tvångsevakueras och deras gårdar och hemman tvångsinlösas. Skälet till denna brutala åtgärd är att byn ligger inom riskzonen för sprängningarna i dagbrottet.

Byn Björkholmen på stranden av regleringsmagasinet Skálkká, Lilla Lule älv, döpt efter Suollu, ön en bit ut från stranden.
I bakgrunden sarekfjällen t.h.

Om Suollo och björkholmsbornas situation talas det knappt någonting. Ett par, tre mesiga mediainslag har det blivit under alla de snart 17 år det här gruvhotet har legat som ett mörkt moln över nejden. Det är riktigt, riktigt dåligt. Det finns ingen organisation som står upp för det här folket, endast det lilla nätverket Gruvfritt Jokkmokk. Inte Jokkmokks kommun eller Jokkmokks allmänning. Inte länsstyrelsen eller Bergsstaten. Inte regeringen. Aldrig regeringen/regeringarna.

I maj-juni i år ska det firas tioårsjubileum av protesterna i Gállok 2013. En sommar då björkholmsborna var rejält engagerade i kampen och hjälpte till med mat- och vattentransporter, ordnade boenden för aktivister, tjänade som terapeuter, bjöd på mat och mycket mer. Vi är befolkningen i Suollo stora tack skyldiga. Utan er otroligt värdefulla support hade motståndet mot vansinnesplanerna varit betydligt svårare att genomföra. Motståndet lever. Och växer! Hela tiden.
70 000 namnunderskrifter på Gruvfritt Jokkmokks och Skiftets namninsamling. Hundratals aktivister som lär komma om det blir skarpt läge. Som 2013, men x 100.

Leo Holmberg och Anna Wedin från bluesbandet Ramblin’ Minds uppträder för aktivister och björkholmsbor i Gallok augusti 2013. Anna Wedin har sina rötter i Björkholmen.

Stöd gärna denna oberoende blogg med en swish till 0702300955. Stora tack för din donation 🙂
/Tor




Träffar: 317

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *