Idag, på samernas nationaldag, vad passar väl inte bättre än att på denna blogg lägga ut en förträfflig text av jojkaren och renskötaren Jörgen Stenberg från Malå skogssameby:
Förfäder tog steg emot förtryck och orättvisor denna dag, det tycker jag att vi ska fortsätta med. Staters ansvarstagande i urfolksfrågor, ligger inte i våra händers makt att besluta och styra. Samma frågor som lyftes 1917 ligger till stor del olösta än. Mycket har till och med blivit värre. Utan att tappa fokus på frågorna som ligger utanför vår direkta makt, måste det som ligger i våra händers makt att ta itu med, tas itu med. Här i mina ord till dagen, har jag tagit upp en del av det.
Fördömanden av varandra. Inom det samiska är vi experter på att döma varandra. Detta utifrån vad vi kan, vilka våra föräldrar är, om ens ”raslinje” är ren. Renskötsel, rättigheter eller inte. Exempel kan radas upp i det oändliga på orsaker till varför ens broder eller syster ska tryckas ner och förminskas. Detta måste upp till ytan och sparkas åt helvete.
Mobbing och härskarstrukturer. Inom renskötseln finns det i varierande omfattning väldigt destruktiva inslag, som får människor att må dåligt. Att näringen är satt under stor press av samhället i sin helhet, lyfts ofta som orsak till att renskötare mår dåligt psykiskt och ligger högt i självmordsstatistiken. Det är helt sant, men inte hela bilden. Det som vi själva gör mot varandra, är många gånger värre, går djupare och att det är tabubelagt gör att det är svårare att lyfta och därmed svårare att bearbeta. Psykiskt våld och fysiskt våld, hot och trakasserier. Etiska oskrivna regler glöms, tappar sin funktion. Renar stjäls av kollegor, av andra. Den som trycks ner, inte orkar, tappar sin roll i kollektivet och blir då dubbelt bestraffad. Detta förekommer inte överallt, många samebyar är helt förskonade, likafullt vet jag med säkerhet att destruktivitet är spritt inom hela renskötselområdet. Detta måste upp till ytan och sparkas åt helvete.
Andlighet och helighet. Vi är ett andligt folk, men att bara skriva den meningen uppfattas av många samer som konstigt och suspekt. Vi är ett andligt folk, men många människor har mist det andliga. Det ligger förvisso i tidens anda att så är fallet, inte desto mindre orsak att prata om det. Andlighet kopplar många ihop med religion, och det kan det förvisso ha, men är inte liktydigt med. Samisk andlighet och helighet är skambelagt och bespottat genom sekler, genom generationers generationer. Vi har både genom det och genom olyckliga lagar, blivit ett folk som hävdar vår rätt till land och vatten genom ett djurs rätt att äta och skita. Vi är det enda urfolket i hela världen som i stor utsträckning bygger vårt rättstänkande utifrån ett djurs behov. Hade Nordamerikanska urfolk endast relaterat folkets rättigheter utifrån buffelns existens, hade deras kamp för länge sedan varit över.
Idag när exploateringar ska göras är medlet att möta det, genom forskningens siffror på renens uppvisade avvikelsemönster från tidigare byggda vindparker, eller gruvor. Detta är bra, men diskussionen måste bli djupare och bredare än att bara handla om funktionalitet i betesmarkerna. Vi måste våga lyfta det andliga perspektivet och markens helighet. Det pratas om sociala konsekvensstudier hit och dit, men som aldrig genomförs. Människans behov av hela marker är minst lika viktiga som renens och alla andra djurs behov.
Äldre människor med insikt i både högt och lågt, har uttryckt sin sorg till mig över att heligheten i olika platser dött, efter att skogsmaskiner härjat och marken blivit till plantage. Det är samtal som aldrig är, eller var avsedda för allmän kännedom. Men även om just de inte ville stå i ljuset utifrån dessa perspektiv, måste vi ha modet att göra det. Andligheten och heligheten är inte bara vad vi kan luta oss mot när det gäller markens bevarande och läkande. De är lika viktiga när det gäller läkande och helande från de interna destruktiva mönster, som finns inom det samiska på så många olika plan.
De interna och samhälleliga skuggorna, må jaga ens egen skugga. Men just idag hinns den då inte upp. Hoppas att ni också får bära er egen skugga.
Allt gott.
Jörgen Stenberg,
den 6 februari 2019
Views: 71
För några år sedan gick en dokumentär om småviltjakten i fjällen.
I vinjetten satt de två kombattanterna från respentive renskötsel och jägarhåll vid en eldstad och samtalde på samiska, de var bröder…
Så funkar det, som i Rwanda men utan dödande än så länge.
Sofia Jannok stod på en utonhusscen i Skellefteå för ett par år sedan och spydde galla över oss ”svenskar”.
Hon som år härifrån, Arvidsjaur, en del av Skelleftebygden.
…..
Norrlänningars/samers andlighet hittas inte i seitar eller annat från forntiden.
Storsvenskars andlighet hittas på samma sätt inte i fornnordiska gudasagan.
Samers/norrlänningars andlighet hittas i Läseriet, Læstadianismen, EFS mm.
Striderna mellan oss och staten var desamma för 200 år sedan som nu.
Det är därför så många ställdes inför rätta av den vidriga statskyrkan.
Två kvinnor dömdes t ex till döden 1817 i Skellefteå, en av dem halshöggs på prästens egen tomt.
Prästerna hatades djupt, ett berättigat hat, de användes som statens och kronans förlängda arm i den koloniala.
Så man gör sig själv en björntjänst om man menar att samers liv borde bestå av jojk och sietar.
Det är vår historia, liksom vikingaskepp och bärsärkagång för sörlänningar.
Vi ska inte låta oss luras av dom som vill få oss till att vara ett efterblivt folk som ska visas upp jojkandes för turister.
Vi lever här och nu.
Nu kommer Girjasrättegåmgen, extremt viktig eftersom den berör själva basen i det koloniala helvetet svenska staten varit världsbäst på att hålla fast vid.
Sverige är fakriskt det enda land i västvärlden som har rasismen kvar som en del i näringslivet.
I Finland och andra länder är inte renskötsel kopplat till ”ras” som i sverige.
Bara göra om och göra rätt.