Efter en 43 års lång naturvårdskamp kunde den 26 augusti 2023 äntligen naturreservatet Jielkká-Rijmagåbbå blir verklighet och drygt fem kvadratmil med kontinuitetsskog har fått ett varaktigt skydd.
Det var i slutet på 1970-talet som Lars Ture Lindholm med fru Märit flyttade från Västerbottens inland till Jokkmokk. Båda led av skövlingarna som förstört deras barndoms skogar med kalhyggen och tallplantager. De förväntade sig att få se samma förödelse i Jokkmokk. Och visst var mycket skövlat, men det fanns ändå kvar stora intakta skogsområden. Lars Ture och Märit, som delar samma kärlek för den riktiga skogen, for flitiga på turer i skogar som de inte trodde fanns. De insåg snart att den här fantastiska naturen saknade skydd. Bland annat skogen väster om Porjus, i Jielkká och Rijmagåbbå. Att det bara var en tidsfråga innan också den torde skövlas.
Lars Ture ritade linjer på kartor om vad som var finast och som borde bli naturreservat. Han kontaktade skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen, men med dåligt gehör. Så kom skogsbiologen Mats Karström till Vuollerim där han fått en lärartjänst. Också Mats trodde att de mesta var skövlat och att de skogar som ändå fanns knappt innehöll några arter, för så såg det ut i florornas utbredningskartor. Det var vitt. Hela övre Norrland var vitt. Här fanns ingenting. Men ju fler skogar Mats Karström besökte desto fler arter hittade han. Det var inte alls artfattigt, tvärt om. Det var här som många arter fått en livskraftig fristad från det moderna vansinnesskogsbruket, det var också här Mats med tiden hittade arter som inte fanns på andra ställen i Sverige, eller i världen.
I Naturskyddsföreningen Jokkmokk bildade Mats, tillsammans med andra dedikerade skogsmänniskor, en skogsgrupp som fick namnet Steget Före. Gruppens ambition var att inventera och uppmärksamma värdefulla skogar innan skogsmaskinerna drog in. Mats Karström utarbetade en enkel metodik som byggde på arter i en värdepyramid. Ju ovanligare och mer krävande en art var för sin växtmiljö desto högre upp i pyramiden hamnade den. I pyramidens bas fanns bland andra arterna knottrig blåslav och rosenticka. I toppen tronade trådbrosklav och ostticka. Hittade man någon av topparterna kunde man förvänta sig att övriga arter längre ner i pyramiden också fanns i samma skog. Smart, enkelt och effektivt. Vem som helst kunde lära sig denna metodik. Hur de så kallade indikatorarterna såg ut och vilken växtmiljö de kunde hittas i. Mats höll stegetförekurser och också skogsbruket kom att använda hans värderingsmetodik.
Lars Ture tog hjälp av Mats som snart, tillsammans med Steget Före, kunde konstatera att skogen i Jielkká-Rijmagåbbå kryllade av sällsynta och hotade skogslevande arter. Och Sonja Kuoljok hittade Europas rikaste lokaler av ringlav och och grenlav. En verklig sensation! Allt långvarigt odeellt arbete bidrog till att området nu är skyddat som naturreservat, men det har suttit långt inne.
Lars Ture Lindholm, och Naturskyddsföreningen Jokkmokk, var också upphov till Pärlälvens fjällurskogs naturreservat. En sjumilaskog som blev reservat 1988, med en rejäl utvidgning år 2000. Han, Thomas Öberg och jag har gjort en 61 minuter lång film primärt om pärlälvsreservatet vilken ni kan beställa länkar för att kunna se på dator eller tv på mejl t(at)kvikkjokk.nu.
Det är otroligt glädjande att Jielkká Rijmagåbbå nu äntligen har blivit skyddat och det var suveränt roligt att vara med på invigningsceremonien med jojk och tal av Katarina Rimpi, tal av Frederic Forsmark från Länsstyrelsen i Norrbotten och av Lars Ture Lindholm och Mats Karström. Kommunalrådet Henrik Blind höll ett känslomättat och fint invigningstal innan reservatsskylten avtäcktes. Sen blev det mingel med varmkorv, kaffe och bullar, med en mängd gamla och nya bekanta. Hela sessionen avslutades med en guidad med Mats Karström och Frederic Forsmark. Vilken skogsfest det blev!
I bakgrunden går Peter Steggo, Per Angelstam och Ludvig Wästfeldt.
Ett naturreservat är ett naturreservat och det ger ett starkt skydd. Men det är relativt. Politiska strömningar kan abrupt upphäva skyddet så något varaktigt skydd, som jag skrev i inledningen av detta inlägg, kan inte garanteras. Ledamöter i Sveriges riksdag tycker för övrigt att avverkningar ska kunna ske också i naturreservaten. Detta för att gynna den så kallade gröna omställningen. Fd. statsministern Göran Persson är av samma åsikt, plus ett flertal exemplar inom LRF. ”Vad är det för nytta att ha gammal skog som bara står och dör”, är en åsikt jag har hört från det hållet.
Dessutom är gruvprospekteringar tillåtna i naturreservaten. Bolag kan larva sig fram med skogsmaskin, med pålastat borraggregat och avverka träd som står i vägen. Idag finns ett australieniskt bolag som fått undersökningstillstånd i det nya Jielkká-Rijmagåbbå naturreservatet. Att de här hoten vilar över det här fantastiska skogsområdet, trots att det är ett naturreservat, men även ett Natura 2000-område, ger onekligen smolk i glädjebägaren.
Stöd denna oberoende och reklamfria blogg med en Swish 0702300955
Varma tack på förhand! /Tor
Views: 359
Stort tack till de som gjorde detta möjligt!