Rim skattade för fjäll vid Kvikkjokk

Återigen överraskar mig Filip Hultblad och hans bok Övergång från nomadism till agrar bosättning i Jokkmokks socken utgiven 1968, då jag var sju år. Rimmarna, alltså den lulesamiska släkten Rim, har jag aldrig hört har varit verksamma i Kvikkjokksområdet, mest i bland annat Bårjås/Porjus, Muttos/Muddus och vid Vuolleriebme/Vuollerim. Men de gamla handlingarna visar att två bröder från släkten Rim också brukade och skattade för fjäll, sjöar och skogar nära Huhttán/Kvikkjokk.

Från belägg sid. 369.

Henrik Persson Rim (1757-23) och Nils Persson Rim (Naggenila) gav Anders Nilsson Skubb (1740-86) Lars Andersson Halt (Jålåkis, Tilki) (1720-) sitt ärvda skatteland med bland andra orterna “Nialatj” Njalásj, “Snierack” Sjnjierák och bärbacken “Murjevarats” Muorjevárásj. Fisket nedanför Lastak i “Tjautsajaure”, i det numera enorma vattenkraftsmagasinet Tjaktjajávrre. Häradsrätten i Jokkmokk ansåg att förutom Rim-bröderna också nr. 166 i Hultblads bok, Amund Finsson (1722-89) hade rätt att fiska i Tjaktjajávrre. Däremot inte Anders Nilsson Skubb, eller 348 Olof Andersson Kukkuk (1738-84) dennes söner eller 479 Erik Nilsson Grufvisare (1739-1807). Anders Nilsson Skubb fick fiska i Tjaktjajávrre när inte hans söner Amund Finsson och Per Nilsson (inget årtal) fiskade i denna sjö. Tala om detaljstyrning…


Det är faschinerande att få hintar om gamla tiders samiska bruk av markerna. Ett ägande som forskare vill kategorisera de så kallade lappskattelanden. Spännande att hitta information om att delar av Kabla/Gábllá och hela Sjnijerák har tillhört Rim-släkten. Hur länge vet jag inte, men eftersom skattelanden gått i arv kan det röra sig om hundratals år. Innan dess var indelningen av renbetesland, fiskevatten och jaktmarker en intern samisk angelägenhet.

Fiskesjön som det i Häradsrätten var rabalder om på 1700-talet är idag dränkt under det regleringsmagasin som försörjer Vattenfalls turbiner i Seitevare kraftstation. Den svenska staten stal skattelanden och bidrog bland annat till framväxten av konstgjorda miljöer som kallas städer. Idag benämns den så kallade utvecklingen som grön omställning, grönt folkhem, mm. Men att dränka hela dalgångar, kalhugga miljontals hektar gammelskog, i en hysterisk takt verka för att spränga upp nya gruvor och placera otaliga vindkraftsparker på berglanden är inte grönt.

Stöd gärna mitt arbete med denna blogg med en swish till 070 2300955
Tack på förhand 🙂


Träffar: 193

Ett svar på ”Rim skattade för fjäll vid Kvikkjokk”

  1. Basalt för kolonialherrarna var ju att betrakta människorna som var “i vägen” på uppfinningsrika sätt,
    kalla dem för olika saker.
    Nomadism är ju det allra smartaste, eftersom en nomad “inte har någon fast boplats”.
    Perfekt, då är ju marken någon annans, kronans, visade det sig, efter att man i sthlm funderat efter klokaste lösningen för utvinning av gratis naturresurser.
    Senare skänkte kronan, kungen, staten, bitar av detta stöldgods till sina polare för olika former av rovdrift.
    Det vi kan se dagligen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.