Premiär av filmen Sjumilaskogen

Lars-Ture Lindholm, Thomas Öberg och publiken i Hörsalen på Ájtte just efter premiärvisningen av filmen Sjumilaskogen.

Så över till något helt annat. Någonting positivt 🙂 För nära nog tre år sedan kastade jag fram en idé på ett styrelsemöte i Naturskyddsföreningen i Jokkmokk. Hur vore det att göra en film om Pärlälvens fjällurskogs naturreservat, med NSF som typ huvudman? Hur reservatet tursamt nog blev till, vikten av skyddade områden för den biologiska mångfalden och för människor, den samiska historian, hot, möjligheter.

Så blev det. Lars-Ture Lindholm tog på sig rollen projektledare, sökte pengar, råddade med intervjuer och reportageresor och tyckte att vi också borde baka in skyddade gammelskogar i Arjeplog i filmen, vilka gränsar till pärlälvsreservatet. Tillsammans utgör de ett sammanhängande område på cirka 30 kvadratmil.

Thomas Öberg, välkänd röst som fältreporter i Naturmorgon på P1, tillfrågades om att bli speaker i filmen. Ett uppdrag han tog på sig med glädje, men också viss nervositet. Hur skulle det här bli egentligen? Vi tre träffades fysiskt endast en gång innan pandemin, sedan byggde vi successivt upp stommen för filmen. Thomas skrev speakertext som han talade in rakt upp och ner i sitt hem. Jag bildsatte, filmade, spelade in ljud, bildsatte. Gjorde en grov första version som vi tittade på tillsammans via Teams. Vi resonerade om upplägget, vad som kunde tas bort och kompletteras. Filmade, spelade in ljud, intervjuade, gjorde änne en version som jag länkade till på min drive. Nya diskussioner.

Så kom frågan upp om vilken filmmusik vi skulle använda. Min tanke var att vi själva skulle stå för den. På gitarr gjorde Lars-Ture en cover på en dylanlåt, men jag blev nervös för att den var för alltför lik originalet. Då sa Thomas att Jarŋŋa ju hade gett ut en ny skiva, att den var mycket välproducerad och kanske kunde vara passande. Javisst ja, jag känner ju till skivan, men tänkte inte på att Mandy Sengers kompositioner och Katarina Rimpis sång och jojk skulle kunna funka (igen, har ju samarbetat med dem förr…). Lyssnade på skivan med andra öron och visst, och visst skulle det fungera 🙂 Nämnde vårt intresse för Mandy som jobbar som musiklärare på Sameskolan, och hon nappade på idén.

Ännu en version på Drive. Resonemang. Ännu en. Så skarpt inläst speaker. Jag for till ensamheten i min stuga i Huhttán och klippte som ett jehu. Gjorde också egen musik på Garageband, Sorghygge hette en av dem, som skulle tjäna som bakgrund och intro till nya vindlingar i berättelsen. Tittade igenom hela filmen som nu närmade sig en timme. Färgkorrigerade så gott det gick. Vissa klipp var så omöjliga så jag var tvungen byta ut dem. Gjorde en ny trudilutt. Letade upp nya passande bilder till intervjuer. Bytte ljud i intervjuer från kamerans egna sämre sämre ljud till inspelarens, som jag använt parallellt. Grejade på som bara den. Finns nog ingenting så krävande som att jobba med videoredigering. Helst när man till största del har lärt sig det mesta själv.
Tittade igenom hela filmen. Stannade upp, färgkorrigerade, fixade till en ljudövertoning som inte var bra. Tittade vidare. Så höll det på timme ut och timme in. Dag efter dag. Kanon att kunna sitta här i tystnaden i snölandet (åtminstone innan skotrarna börjar yla senare på vintern).

Det är roligt och givande att kunna göra filmredigeringen själv. Det man inte kan eller begriper finns oftast som tutorial på YouTube. Och när det verkligen kör ihop sig kan jag alltid ringa min vän klipparen och procucenten Tell Aulin. Han tar sig alltid tid. Ber mig skärmdumpa inställningar så han kan se och kanske förstå vad som strular, trots att vi jobbar med olika redigeringsprogram.

Thomas som gammal radioman tyckte att vi borde anlita Ljudbang för slutmixning av ljudet. En bra idé! Trots att filmen är en lågbudgetproduktion sa Lars-Ture, “Jo det finns pengar till det”. Ringde Tony på Ljudbang och han sa att ljudet skulle sparas som separerade aiff-filer. Nu körde jag fast. Ringde Tell och han hittade lösning på problemet. Final Cut Pro X har frångått sin tidigare modell där det gick att exportera spår hur lätt som helst. Därför behöver man egentligen ännu ett program som kostar pengar… Fixade till det skapligt ändå och fick tillbaks en suveränt bra mixad ljudfil. Det enda jag hängde upp mig på var blocket med exploateringar, med ljud från vindkraftverk, gruvor, stidsflygsövningar och mer vattenkraft. När drönaren flyger lågt över Letsis torrfåra skulle det abrupt bli knäpptyst, nu var det en uttoning av flygbullret. Får återställa tystnaden.

Det har varit suveränt lättsamt och roligt att samarbeta med de andra två gubbarna. Ingen prestige, inget tjorv, utan ett konstuktivt flyt hela tiden. Thomas har också transkriberat allt tal i filmen. Bra insats när den blir översatt till olika språk.

Den 30 mars, i förrgår, var det premiärvisning av Sjumilaskogen i Hörsalen på Ájtte. Mer än fullsatt! Det kändes så skönt och roligt att få alla fina vitsord. Att filmen kunde skapa känslor av kärlek, sorg och vrede är det som film handlar om. Det är en indikation på att den håller måttet och kanske kan skapa ringar på vattnet.
– Den här måste SVT visa nu, det är bråttom innan alla gammelskogar faller, sa en från publiken.
– Stort grattis till en suverän film, den var fängslande hela tiden, sa en annan.

Eftersom det var så stort intresse i Jåhkåmåhkke, eller som Thomas uttryckte det, lika stort som om det kommit 30 000 i Stockholm, kommer vi ha en visning till här i vårvinter. Återkommer om tid för denna.

Stora varma tack till alla som har medverkat i filmen! Tack till sponsorerna! Men största tacket måste riktas till de ideellt arbetande naturmänniskor som i början på 1980-talet såg till att skogarna i det som nu kallas Pärlälvens fjällurskogs naturreservat kom att skyddas från skogsmissbruket: Lars-Ture Lindholm, Hans Anderson, Ingvar Segerström och Thomas Öberg. Utan er hade det inte blivit någon film. Då hade vi, hemska tid, tvingats uppleva ännu fler kalhyggen, men nu väster och söder om Huhttán/Kvikkjokk, vid Bievrávrre, Vuoskun, Jiervas, Jarre, Hárrevárddo…

Visningsrätter till Sjumilaskogen ska primärt försöka säljas in till SVT, NRK och YLE. Filmen kommer mest troligt också att tjäna som undervisningsmaterial till skolorna och senare läggas upp på VOD-tjänsten Vimeo, där det går att köpa eller hyra filmen.
.

.

Den som vill donera en summa för marknadsföring av filmen, för resor, fortsatt redigering med textning till andra språk, med mera, får gärna swisha: 070 2300955 Tack på förhand 🙂




Visits: 372

9 svar på ”Premiär av filmen Sjumilaskogen”

  1. En mycket fin film. Hoppas nu bara “meningsmotståndarna” också sätter sej och ser den med öppet sinne,för “vi naturmuppar” vet ju redan värdena av riktig skogar och biologisk mångfald.

  2. Tor, så fint beskrivet hur vi arbetat för att komma i mål med det här. Och så roligt det varit. Onsdag kväll var en belöning nog!

  3. Fantastisk skog! Håper filmen kan bli vist på NRK! Har dere kontakter der? Jeg har et par kontakter i naturredaksjonen der som kanskje kunne være nyttig. Kan man i mellomtiden få se filmen på internett mot betaling?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *