Naturvårdsombudets rapport del 1

På dämningszonen till Parki kraftverksmagasin i Lilla Lule älv finns mycket skrot att hitta i maj, när vattenståndet är lågt. Det mesta torde härröra från Vattenfalls utbyggnad vilken här upphörde 1970 när Parki var färdigbyggt. Däck, hydraulslangar, rör, vajrar, elkablar, mätutrustning, plast.



Antagligen ser det ut likadant vid alla tolv kraftverksdammar efter Lilla Lule älv och Stora Lule älv i Jokkmokks kommun. Folk som har jobbat vid kraftverksbyggena berättar om hur utrangerade fordon och annan utrustning plattats ihop med grävmaskin och begravts i bergtipparna. Och maskinolja och hydraulolja dumpades hej vilt. Det var den kulturen som rådde under Vattenfalls uppbyggnadstid. Ingen hänsyn togs till hur naturen och vattnet påverkades.

I över ett sekel har Vattenfalls kraftstationer i Jokkmokks kommun pumpat hundratals miljarder kronor in till statskassan. Därför torde bolaget ha råd att städa upp efter sig. Att ingen brytt sig om att ta upp frågan om sanering ända från år 1915 då Vattenfalls första kraftverk i Porjus stod klart, är anmärkningsvärt.

Jokkmokks kommun kan därför verka för att Vattenfall AB anställer ett antal ungdomar under en månad i maj-juni för att med fyrhjulingar städa bort skrotet som vattenkraftsbolaget lämnat efter sig på och vid dämningszonerna.

Med vänlig hälsning

Tor Lennart Tuorda, naturvårdsombud Jokkmokks kommun.






Views: 112

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *