Myren/mossen, ett historiskt arkiv som måste bevaras

I långliga tider har myren varit den plats där mina förfäder deponerat bland annat tjurvedsskidor. Den syrefattiga myren bevarar skidorna så att de inte åldras, torkar och hålls spänstiga till nästa gång de ska användas. Ibland lagrades skidorna över sommaren fram till att det började frysa om höstarna. Ibland bevarade myren dem i flera år. Ett annat område visade sig vara bättre lämpat för jakten eller renskötseln och då användes andra skidor som lagrades i andra myrar. Sen återkom hela familjen eller vintergruppen (sijdda) till första myren, där en markering (kanske en nedtryckt käpp eller stenar i linje på myrstranden) visade var skidorna hade stuckits ner i myren. Mannens skidor, kvinnans och barnets/barnens och kanske fler som var medlemmar i områdets sijdda.

Skidorna gjordes framför allt av tall. Från såna tallar som växer sakta och är svagt böjda, med en kam, “muskel”, i veden som hjälper trädet att hålla sig upprätt. Denna kam är själva tjurveden, biŋál på lulesamiska. En ved som är oerhört hård och slitstark. Perfekt för att snickra skidor av som kan användas på skare, som sliter de vanligare björkskidorna brutalt mycket. Biŋál användes också till pilbågar.

De samiska pilbågarna är historiskt väl beskrivna, men endast få finns kvar att beskåda. Bågarna tillverkades ofta av två kombinerade trädslag, björk och biŋál, och sammanfogades med abborlim. Sedan smordes bågen, helst delen med biŋál, med fiskfett som hade förmågan att tränga in i det hårda virket och gjorde det spänstigt. Runt bågen virades näver. Troligen för att hålla fiskfettet intakt. Om bågen inte smordes in, om den drogs upp när den var torr, gick den av direkt. Denna information gav skogssamen Anders Larsson Lussi till författaren Yngve Ryd från Jokkmokk.

Min teori är att också pilbågarna deponerades i myrarna. Skälet till det är samma som för skidorna. De fick inte torka och spricka. Det är troligen också därför som så få fynd finns kvar just av de samiska pilbågarna som var omtalat hårdskjutande. De finns dolda i myrarna. Hundratals. Liksom skidorna. Hundratals, om inte tusentals.

En av de få skidor som hittats i myrar är den över fem tusen år gamla Kalvträskskidan som fanns på 1,5 meters djup.

Några pilbågar har jag aldrig hört att någon hittat i någon myr. Under dikning och torrläggning av myrar kanske bågarna har hackats sönder av spadarna och tagits för vilken torrved som helst och kastats bort. Detsamma med skidorna.


Under förra veckans aktion mot torvindustrin med Återställ Våtmarker glömde jag att titta på den ved som bolaget grävt upp och kastat åt sidan. På ovanstående bild syns en lång rand med torr ved som Neova AB brutit upp från Ekebymossen omedelbart norr om Kumla. Ved som är hundratals och tusentals år gammal. Också här var samer verksamma historiskt, men också andra folk kan ha använt denna mosse som deponi för värdefulla föremål? Kanske också offer? Jag undrar om någon arkeolog har undersökt denna mosse och all ved som bolaget har kastat åt sidan? Rester av skidor, pilbågar, armborstar, människor? Om bolaget hittar ett nytt mosslik, berättar man då det för arkeologerna eller mörkar man fyndet och gräver ner det i någon grop på sidan? Om man hittar ett värdefullt fynd stoppas väl brytningen och bolaget förlorar pengar. Bäst att hålla tyst, eller? Om någon från torvindustrin vill berätta om känsliga saker kan de kontakta mig anonymt på Signal.

Myrar/mossar är otroligt värdefulla tidsdokument som måste få finnas kvar. I framtiden kan det komma bättre teknik än idag för att enklare kunna analysera myrarna på värdefulla fynd. Torvbrytningen är dessutom klimatskadlig och måste stoppas.

Stöd gärna mitt reklamfria och oberoende arbete med denna blogg. Jag är oerhört tacksam om du vill swisha ett valfritt belopp så att jag kan göra fler artiklar. Stora tack på förhand 💚
Swish 0702300955




Visits: 234

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *