Min pappa och jag
on 21/02/2020

Har skannat några gamla bilder som självterapi. De flesta har min älskade far Lennart Lundberg tagit, men det finns också några av honom själv, också med mig.
Jag har många ljusa minnen av honom, men också mörka. De ljusa minns jag bättre än de mörka. De mörka minns jag egentligen knappt alls – när han var sjuk som värst.

Mysstund 1964. Då fanns inga tecken på någon cancer.
Jag och min far 1966 på Åkervägen i Öjebyn. Markarbeten, krattning och gräsmattssådd varhelst vi flyttade. 
Efter att pappa målat detta hus vi bodde i på Åkervägen i Öjebyn föll huden av på hans händer och blev extremt tunn och känslig. Här började cancerhelvetet få grepp om honom. Min mor Maj-Britt syns på bron bakom Renaulten. Renault var pappas favoritmärke.
1970. Gärdesgatan, Djupviken, Piteå. Pappa instruerar mig med någonting? Här hade sjukdomen blommat ut mer tydligt.
Jag och pappa 1973. Rejält sjuk med ständiga bilresor ensam till Umeå för strålbehandling. Han hade också operaret bort en tumör mellan lungorna som var stor som en melon, vilken läkarna missat. Ärret syns svagt…
Lennart Lundberg hösten 1973. Nu hade han kring ett år kvar att leva. Metastaserna spred sig i hela kroppen. Det är stor sorg att inse att han troligen hade levt om cancern upptäckts i tid och om han fått skiten några år senare. Idag överlever nära nog alla som fått diagnosen Hodgkins lymfom.

 


Leave a Comment:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


4 Replies to “Min pappa och jag”