Det var på Gotland jag lärde känna den pensionerade barnläkaren och naturmänniskan Björn Mildh.  Detta hos våra vänner på Östergarn, Maria Breineder och Magnus Martinsson som jag besökte med sambo Åsa och Astrid, som då var kring tio månader.

Detta hände sommaren 2004. Året efteråt tillverkade Björn en fågelholk till mig. En holk som var skräddarsydd för en salskrakes skuldermått, vilken jag skulle montera vid en lämplig tjärn i Kvikkjokks delta. Så jag gjorde.

Holken har ett hål mitt mot fågelns inflygningshål där den är tänkt hänga på en torr tallkvist.

Jag hittade en som jag tyckte perfekt plats och täljde till en kvist så att den passade i hålet och spände ett stark lina runt holkens midja så den skulle ligga stumt mot tallstammen. Jag blev instruerad att rensa holken varje år och efter utrensningen svedja holkväggarna för att ta bort ohyra.

Första året hände ingenting. Inte andra eller tredje året heller. Jag antog att holken var felplacerad och tänkte flytta den, men allt föll i glömska. Tills idag. Jag körde förbi med skotern och såg dun vid öppningen. Så roligt!

Plumsade i snön till granen där jag ställt stegen och klättrade upp, lossade linan och lyfte ner holken.

Fullt med dun och äggrester, kunde räkna till tio.

Kan dock inte avgöra om det är salskrake som häckat. Alternativet är knipan, men jag tror inte att den tar sig in. Fotograferade och rensade holken och hängde den på plats. I sommar ska jag verkligen studera vem som bor i Björn Mildhs vackra holk.