Det är bedrövligt att ränderna aldrig går ur en slipad politiker. Att ha lögnen som den ständige följeslagaren. Och lismandet. Att vara husse till lags i alla lägen. Bete sig som en ryggradslös karriärist. Praktexemplet för dagen är pampen Per-Ola Eriksson, landshövding i Luleå. Per-Ola Eriksson har i ett personligt brev till oss delägare för skogsfastigheten Kvikkjokk S:1 lovat, citat: “full kompensation”, för det intrång som staten förorsakat mig och de andra delägarna när de konfiskerade vår skog i Kvikkjokk, som de nu gjort till naturreservat (se mitt blogginlägg från den sjunde juni). Full kompensation för det stormfällda, förstklassiga timret är i herr Erikssons värld en ynka ersättning på 50 kronor per kubikmeter. I min värld är det verkliga värdet 300-500 kronor, som 2002 när skogen var friskoch länsstyrelsen tog den. Då kan man tala om full kompensation. Det borde den gamle bondsonen veta. Men tydligen har dock den nuvarande makten korrumperat honom så illa att han tappat sin grund. Och vad värre är, han blandar ihop sitt beteende under sitt förra liv som politiker med sin nuvarande gärning. Att ljuga och lisma och i alla lägen gå statens ärende, är att begå tjänstefel som landshövding. Det är hemskt att det koloniala arvet fortfarande lever i detta län, och sorgligt nog så kommer att göra under lång tid än. Kolla länk till Nordnytt.
Tor L. Tuorda
3 Replies to “Lögnaktig politruk”
Åsa: Ja, vi har inget att sätta emot om staten bestämmer sig för något. Visst är det så att staten inte behöver föra sig mjukt, utan man bulldozar sig fram som värsta sosserensarna av gamla stadsdelar. Det går fortare, men på lång sikt är det förödande. Utsatta människor tappar förtroendet för makten och blir anarkister (undrar om det sistnämnda ordet triggar FRAs söksystem så att jag får Säpo efter mig – men det har jag väl redan…).
Catharina: Javisst är han ute och cyklar. Bra info om att de höjda anslagen dränerat plånboken med allt vad det innebär. Jag är också reservatsivrare, men ifrågasätter formerna för förvaltningen som den funkar idag. Ja, vi får hoppas på att medias belysning sätter press på hövdingen med anhang i vidare förhandlingar. Förhandling, förresten. Så kallar länsstyrelsen början av en reservatbildningsprocess, men länsstyrelsen lägger fram ett förslag utifrån info från egna konsulter som alla parter ska anamma med hull och hår. Någon dialog blir det inte, och naturligtvis ingen förhandling – i den betydelse ordet har i en någotsånär sund demokrati.
Tor!
Han måste var helt fel ute, men jag har ju hört en hel del om den mannen tidigare så det är väl inte förvånande. Expropriationslagen har ju ändrats och ersättningsnivåerna höjts med 30% i år. Därför tar anslagen till naturreservat slut fortare än planerat. För låg ersättning är också ett problem för naturvården eftersom markägare blir så negativt inställda till reservatsbildning. Jag är för reservat där det behövs, men jag anser samtidigt att markägaren skall ha full kompensation för det man avstår.Stå på dig! Jag har en parallell från våra trakter där det statliga bolaget Svenska Kraftnät planerar en ny stor kraftledning. Markägarna skulle erbjudas ersättning efter bonitet enligt ett visst system, men de hävdade att det borde vara marknadsmässiga priser alternativt ett arrende som man får för mobilmaster. Men njet! Då kontaktade en markägare pressen och när Svenska Kraftnäts företrädare fick nys om det så höjdes priset plötsligt till nästan det dubbla per kubikmeter (runt 600 kr tror jag det blev), så nu verkar det som om de kan få marknadsmässig ersättning.
/Catharina
En viktig fråga är ju faktiskt hur man i framtiden ska få skogsägare att frivilligt avsätta skog, när det går till på det här sättet. Men det kanske är en helt ointressant fråga för statens representanter, eftersom man ändå tar över privatägd mark med tvång, genom konfiskation. Fallet med Gamájåhkå är bara ett praktexempel på att den privata äganderätten är fullständigt värdelös när staten tar vad den vill ha.