Kvikkjokk och Vállevárre
on 16/10/2014

Morgon från mitt stugufönster i Kvikkjokk
Morgon från mitt stugufönster i Kvikkjokk

_H1A4366

Många harar, rävar, en lekatt, några älgar, en järpe, tjädrar och så förstås smågnagare av alla de sorter. Spår överallt i skogen upp mot Vállenulppe och på Vállevárre.

Korp
Korp
Räv, tjäder och fjällripa
Räv, tjäder och fjällripa
Fjällhare
Tjädern har sökt bär på Vállenulppe
Älgko med kalv
Räv, älgko med kalv

Jag lockade och levde om för att försöka få upp någon brunsttjur på fjället. Och en tjur kom mycket riktigt, men skymd bakom en höjd och i vind – så den blev skrämd.

Att få bilder på älg var dagens mission, men också björn. Högt ställda krav på sista dagen innan min föräldraledighet. Men det hade kunnat blivit jackpot. Men som så ofta i mitt fotograferande värv blir det: “Det hade kunnat…”, eller “Men imorgon, då…”, eller “Därborta är det säkert perfekt…”. Alltid i fantasierna, alltid överoptimistiskt. Man ska ha tur, helst när det är någon dag här och där man kan vara ute på grund av vädret och andra saker man måste göra.

Stig på Vállevárre - Vállespiken i fonden
Stig på Vállevárre – Vállespiken i fonden

I kikaren på nära tre kilometers avstånd syns en älgtjur och ko med kalv som har glömt bort att det är brunst och betar och tar det lugnt i en björkdunge. Högt ovanför dem, mitt på en trädfri grässluttning, står en turist rätt upp och ner. Mycket märkligt. Men turisten sjunker ihop och blir till en björn. Björnen sitter på rumpan ett bra tag och tittar sig omkring. Gör en kort lov runt omkring och sätter sig igen. Tittar åt alla håll. Vädrar. Det är ett mörkt fullvuxet djur, men inte så stor. Jag funderar hur jag ska göra. Hinner jag dit till mörkret, knappast… Måste vara tillbaks i Kvikkjokk vid sju på kvällen. Räknar med att gå i ljuset från pannlampan. Först måste jag klättra ner för en ravin, vada en bäck, klättra upp på andra sidan och börja smyga. Och det är helt slätt, och dålig svag vind som dessutom blåser från fel håll. Måste gå en omväg. Det hinns aldrig. Jag nöjer mig med att studera djuret.

Efter ett tag börjar björnen målmedvetet gå upp i sluttningen. Den går, betar lite grann, går, galopperar, och så går den lugnt igen rakt upp. Det var tur att jag inte fick för mig att närma mig den. Det hade aldrig gått att få den på bild…

Gaskkáivvo
Gaskkáivvo

Björnen är helt klart inställd på att söka sig en plats för sitt ide, det är ju ändå den 14 oktober. Den söker sig förmodligen till kanten av fjället Biernnagájsse över 1800 meter högt, som mest troligt fått sitt namn av att samer sett att de björnar som de spårat sedan långliga tider, haft sitt ide just vid denna höga fjälltopp, Björntoppen.

Dagens sista bild, vid båten på Prästsidan...
Dagens sista bild, vid båten på Prästsidan…

Leave a Comment:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


One Reply to “Kvikkjokk och Vállevárre”



Tor L. Tuorda

Sök! Separera sökorden med komma och mellanslag