På fredag den 11/8 får jag se henne igen, fantastiska skådespelaren, musikern och aktivisten Ella Marie Hætta Isaksen. Inte som allra sist, då jag fotograferade henne i Jåhkåmåhkke för ett omslag till tidningen Samefolket, men på vita duken på Långban miljöfilmfestival.
Jag har hedrande nog blivit inbjuden till festivalen för att presentera filmen Ellos Eatnu – Låt älven leva, där Ella Marie Hætta Isaksen bär huvudrollen.
Filmen skildrar Ester, en nybakad lärare som i slutet på 1970-talet fått lärarvik på sin födelseort Alta i Finnmark. Ester har sjösamiskt ursprung vilket hon gör sitt yttersta för att dölja för att lättare kunna smälta in i det norska kollegiet.
Ester gör stora ögon av att en kusin till henne är med i motståndsrörelsen mot den enorma utbyggnaden av vattenkraft i regionen. Kusinens engagemang smittar av sig och gör en personlig resa, lär sig förstå, dekoloniseras. När Ester låter mormodern sy upp en kofte (gábdde/kolt) som hon börjar bära får hon möta rasismen av det norska samhället.
Till slut står Ester på barrikaden tillsammans med andra samiska och ickesamiska aktivister. Successivt blir hon allt tryggare i sin samiska identitet och fredliga civila olydnad. Hungerstrejkar utanför Stortinget och med sin kropp blockerar anläggningsvägen för kraftverksbygget.
”Den 14 januari 1981 sattes den ditintills största polisstyrkan i Norges historia (600 poliser, en tiondedel av landets polisstyrka) in för att avlägsna aktivister från ”nollpunkten” på anläggningsvägen i Stilla i Tvärälvsdalen.” Citat Wikipedia.
Filmen innehåller mycket djup och outsagda trauman. Den visar den psykologi som präglar merparten av samerna i Sápmi, de assimilerade.
Det ska bli spännande att diskutera Ellos Eatnu efter visningen och roligt att återse Långban 💚
Views: 78
