Insatt jurist analyserar Girjasdomen
on 31/01/2020

Malin Brännström, fd. jurist på Svenska samernas riksförbund SSR, gör en klok analys av domen i Girjasmålet (från Fb den 24 januari 2020). En text som alla borde läsa 🙂

“Igår fastställde Högsta domstolen att Girjas sameby har rätt att upplåta småviltsjakt och fiske på mark ovan odlingsgränsen och att staten inte får göra sådana upplåtelser. Domen väcker känslor. Det förstår jag. Jag arbetade på Svenska Samernas Riksförbund, SSR, som jurist när stämningen lämnades in och jag arbetar nu dagligen med markanvändningsfrågor och markrättigheter. Utifrån det vill jag förklara hur jag ser på situationen. Inlägget blir tyvärr långt.

Det politiska misslyckandet. Samiska representanter har under väldigt lång tid (över 100 år!) framfört att det finns starka rättigheter till marken som staten inte erkänner. Staten har inte godtagit detta. Under lång tid pågick ett politiskt arbete för att försöka lösa markanvändningsfrågorna. Det politiska arbetet misslyckades helt i mitten av 2000-talet. Ingen trodde längre att frågorna kunde lösas politiskt. I jakt- och fiskerättsutredningen hade flera jurister kommit fram till att samerna nog har en ensamrätt till jakten och fisket ovan odlingsgränsen. Europadomstolen hade efter småviltsjaktsbeslutet 1993 uttalat att frågan kunde prövas i domstol, men att det i första hand var svenska domstolar som måste pröva detta. Tiden för att få frågan prövad började rinna ut. Bara en sameby är erkänd som juridisk person som kan föra en sådan talan. Därför bestämde SSR:s landsmöte att man ville utreda om det gick att pröva jakt- och fiskerätten i domstol och vi kom fram till att det gick. Innan stämningsansökan lämnades in fick regeringen återigen möjligheten att lösa frågan politiskt. Regeringen tackade nej och sade att det var positivt om rättsläget skulle klargöras i domstol. Svenska politiker har alltså haft chansen att lösa frågorna politiskt, men inte tagit detta ansvar. Intressekonflikterna till trots.

Domstolsprövningen. Prövningen har tagit lång tid. Staten har krånglat på alla möjliga sätt. I tre år krävde staten att stämningsansökan skulle avvisas eftersom samebyn inte fick föra talan i domstol. Staten har invänt mot samebyns alla påståenden så samebyn (och staten) har processat om alla frågor som varit upp och bevisningen har varit otroligt omfattande. Det har gjort att processen har varit otroligt tuff för alla inblandade. Det har inte varit någon enkel match.

Domen. Högsta domstolen har skrivit en genomarbetad dom som helt klart klargör rättsläget. Domstolen går igenom alla frågor från grunden. Domstolen kommer fram till att Girjas sameby och dess medlemmar hade upparbetade markrättigheter i mitten av 1750-talet. Det har inneburit att staten inte har kunnat få egna sådana rättigheter. Det spelar ingen roll att staten agerat och skrivit rennäringslagar. Bedömningen är att urminnes hävd leder till en rätt för samebyn att använda marken och fatta beslut om hur den ska användas, alltså göra upplåtelser. Staten har ingen sådan rätt som markägare. På denna punkt är domen glasklar. Vi kan tycka olika om det, men nu är rättsläget klarlagt, precis som staten och andra sagt att de vill.

ILO 169. I domen uttalar domstolen att ILO 169 inte ratificerats, men att den ändå i delar är bindande för staten då den blivit internationell sedvanerätt. Detta gör att även politiker måste förhålla sig till ILO 169 och andra internationella konventioner.

Framtida förvaltning. Jag var med i diskussionerna om SSR skulle gå till domstol från början. Det SSR och samebyarna var tydliga med redan då var att målet inte handlar om att exkludera jägare och fiskare utan att få rättsläget klarlagt och få till en hållbar förvaltning med renen och naturen i fokus. Även igår när jag pratade med representanter för SSR och samebyarna var detta tydligt. Det ska finnas upplåtelser i framtiden och lokala jägare och fiskare ska prioriteras. Precis som systemet såg ut innan 1993 när samebyarna hade större inflytande över upplåtelserna. Samebyn behöver inte upplåta jakt till EU-medborgare, men skulle kunna göra det med guidetvång och höga priser (detta är inte bestämt och kräver mycket diskussioner givetvis, men som ett exempel). Vem vet, det kanske till och med kommer att gynna entreprenörerna i området? Lokal förvaltning utifrån lokala förhållanden är hållbarast. Om vilja finns hos alla att åstadkomma det så går det att få till något riktigt bra, för nu är beslutanderätten på lokal nivå igen.

Samer utanför samebyarna. Det finns otroligt många rättighetsfrågor som politikerna inte velat lösa. Förslaget om öppna samebyar gick inte igenom. Frågan har inte lösts på annat sätt heller. I och med Girjas-domen är det uppenbart att samiska markrättigheter är starkare än vad staten erkänt. Det innebär enligt mig att man måste ta andra samers anspråk på allvar. Min bild är att Girjas-målet kan vara en språngbräda för många andra frågor och att det inte leder framåt att ställa samer mot varandra. För det är med stor sannolikhet så att det finns samer med upparbetade rättigheter som inte erkänts än av staten. Nu måste detta hanteras. Högsta domstolen skriver tydligt att den inte tagit ställning till andra samers rättigheter, utan bara prövat frågan om förhållandet mellan staten och Girjas sameby.

Intressekonflikter. Dom har tyvärr funnits länge och blir värre av att politikerna inte tar sitt ansvar för att hitta hållbara lösningar där alla intressen vägs in. Statens representanter har betett sig dåligt mot både samer och andra genom att inte bidra till lösningar. Istället har statens agerande ofta lett till fler intressemotsättningar. Känslorna är nu upprörda på vissa håll vilket är förståeligt. Förhoppningsvis kan ett tydligt rättsläge leda till mindre intressekonflikter i längden. Men det kräver givetvis att alla accepterar rättsläget och jobbar för att hitta lösningar utifrån det. Det är i alla fall det jag vill verka för.
Hat och hot. Igår var det otroligt många som uttryckte glädje över domen och gratulerade SSR/Girjas och samerna i allmänhet. Det var en fröjd att gå genom Stockholm och se hur folk kom fram och kramade om samebymedlemmar. Men redan under gårdagen kom även hatet och hotet mot Girjas sameby, andra samer och mot renarna. Detta är inte acceptabelt och ska polisanmälas! Det som är positivt är att numer är det fler och fler som går in och bemöter sådana inlägg. Det inger hopp! Jag vill ändå uppmana alla att ta sitt ansvar. Offentliga personer, tänk på hur ni uttalar er. Sätt er in i frågorna innan ni säger något som underblåser konflikterna. Och till alla andra – våga stå upp mot fördomar, hot och hat. Det är vårt gemensamma ansvar.

Till slut. Som jurist analyserar jag nu domen och vilka konsekvenser den kan få. För SSR och samebyn återstår mycket arbete för att hitta förvaltningslösningar. Jag är helt övertygad om att det går att få till något riktigt riktigt bra utifrån lokala förhållanden. Om alla bjuder till.”

Mina kommentarer:

Regeringen Reinfeldt struntade i frågan och ville den skulle lösas i domstol. Ville väl inte stöta sig med vad Bildt, hans företrädare, hade ställt till med.

“Det spelar ingen roll att staten agerat och skrivit rennäringslagar.”
Smidigt och smart parerade HD förbi de otidsenliga och rasistiska lagarna som ingen modern regering velat röra i. Det har varit lättare att kritisera andra länder om hur illa de bahandlar sina urfolk. Urminnes hävd blev vägledande. Det tackar vi för.

Svenska regeringar måste ta hänsyn till ILO 169, eftersom den blivit internationell sedvanerätt 🙂

Det blir en återgång till förhållandena innan 1993 med bättre lokal förvalning som också kan komma gynna turismföretag utanför samebyarna. Definitivt gynnar det också mig, om de samebyar jag vistas inom också går Girjas väg, eftersom störningarna av nöjesjägares hundar och dån från hagelsprutor minskar på mina foto- och jaktturer. De italienska vansinnesjakterna där gäng med 60 hundar dammsuger skogar och fjäll och skadskjuter en massa ripor, tjädrar, orrar, järpar och allt annat som går att skjuta på, blir ett minne blott.

Malin Brännström tror att domen kan bidra till att “man måste ta andra samers anspråk på allvar.” Att domen också kan blir en “språngbräda för många andra frågor och att det inte leder framåt att ställa samer mot varandra.”


Leave a Comment:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


5 Replies to “Insatt jurist analyserar Girjasdomen”

  • Talade idag med en bybo från en av byarna i kirunatrakten.
    När i talade om Girjasprocessen så var det “fingret” som visade hur denne såg på domen.
    Som sagt.
    Staten vinner alltid.
    Vem har vunnit över staten?
    Jo, ingen.

  • Det blir som om många här i norr själva skulle önska att allt gick åt h…e.
    För det är ju följden av acceptans av tvåraspolitiken.

  • Jag har vid ett flertal tillfällen försökt skriva om saken.
    Men alltid blivit refuserad.
    Det är ett tabuämne att den koloniala klyvningen saboterar allt i norra Sverige.
    Att det inte får sägas här uppe heller är bara gåtfullt.
    Som om självskadebeteendet var ett lagstadgat krav.
    Tragiskt.
    Att Girjas renskötselbolad använder det är smart
    Att ingen fattar mackdelen med det är obegripligt

  • Det enda man inte får säga i media är att de allra flesta samer lämnas utanför.
    Känner kanske inte ens till sin bakgrund.
    Eller förnekar den.
    Varför får man inte säga det.
    Och att det som kallas “rasism” egentligen är befogad ilska över sitiationen.

  • Domen inger visst hopp.
    Men den berör få personer och en i sammanjanget ganska oviktig fråga för norra Sverige.
    Att de allra flesta lämnas utanför skapar givetvis konflikter inom gruppen.
    Så staten har förlorat målet, men vunnit på att konflikterna ökar, det kolonialism går ut på, att bryta sönder samarbete.
    Det innebär alltid osämja att skilja på folk och folk.
    Ge vissa allt och andra ingenting.
    Men just nu är det här den enda metoden att vinna.



Tor L. Tuorda

Sök! Separera sökorden med komma och mellanslag