I tinget klassad som brottsling
on 31/10/2019

Stora delar av nedanstående text lämnade jag till till de tre nämdemän och den notarie som förde ordet på tingsrättsförhandlingen jag blev kallad till igår, mål nr. B 703-19, Gällivare tingsrätt.

Jag anser mig oskyldig till brott mot terrängkörningslagen. Enligt Sveriges lagparagrafer är jag dock redan dömd i det här målet.

Den 16 april 2019 använde jag skotern för att med tung tung foto-och filmutrustning kunna ta mig till och dokumentera, den tusenåriga tall som står i Vállásj. ( se blogginlägg https://kvikkjokk.nu/ska-stortallen-i-vallasj-stagas-upp-som-the-major-oak/ ). Jag övernattade i tält.

Att jag inte sökte dispens för min skotertransport beror på att jag aldrig tidigare fått några dispenser för att underlätta mitt arbete, vare sig om det gällt SVT-filmer eller dokumentationer av sällsynta växter. Se blogginlägg: https://kvikkjokk.nu/portad-fran-kulturlandskap-vid-kvikkjokk-och-kriminell/

För 51 år sedan åkte jag för första gången på en skoter till den sjö, Tjårokjávrre, där jag blev anmäld i vårvintras. 1968 pimplade jag röding här med mina föräldrar och några kvikkjokksbor. En av byborna hade sin kåta vid stranden av sjön. Många andra bybor hade kojor och timringar i området för att kunna jaga och fiska. Också min morfar och min morbror. Området har alltid varit betydelsefullt för kvikkjokksbornas naturbruk, för jakt och fiske, och har på senare tid tjänat som en plats för rekreation. Mina bofasta förfäder, både samer och ickesamer, har funnits här sedan 1600-talet. Otaliga är de jakt- och fiskehistorier som jag redan från tidiga år hört berättas från detta område.

Världsarvet Laponia bildades 1996 och några år därefter tillkom Tjuoltadalens skoterregleringsområde, ett så kallat A-område med starka restriktioner. Området gränsar till Sareks nationalpark och inryms också i Kvikkjokk-Kabla fjällurskogs naturreservat, i världsarvet Laponia och har också status som Natura2000-område.

Ett bärande och vällovligt syfte med A-området var att det skulle tjäna som en tyst frizon för faunan. Det hindrar inte ripjägare med hundar att landa med helikopter var som helst inom regleringsområdet/naturreservatet/världsarvet/natura2000-området redan från den 25 augusti. En tid då det finns betydligt fler störningskänsliga djur i dalgångarna än i april.

Trots det till synes tunga skyddet, med fyra skyddsklassningar på varann, är mineralprospekteringar, gruvbrytningar och torvtäkter tillåtna. Dessutom vattenkraft. Sedan 1903 finns här planer på lokaliseringar av fyra vattenkraftsverk med tillhörande dammar.

Tunga exploateringar och nöjesjakt på ripkycklingar är således tillåtna i A-området medan ortsbor och samer utan medlemsskap i någon sameby är utestängda. Man kan kanske tycka att detta mål inte har något i tingsrätten att göra. Att det handlar om politik. Och visst är det politik. Men eftersom riksdagspolitikerna helt struntar i denna typ av frågor måste man tydligen föra talan i domstol.

Inför tillkomsten av A-området gavs ingen information om vad som komma skulle till vare sig kvikkjokksbor eller samer utan något medlemskap i en sameby. Det hölls heller inga samråd.

Alla, förutom samer med medlemsskap i en sameby, blev därmed över en natt utestängda från området. Ett faktum som också gällde bybor som ägde mark inne i regleringsområdet.

Jag hjälpte kvikkjokksbon och länsstyrelsens tidigare naturbevakare Sture Danielsson att få dispens för att kunna köra skoter här. Jag styrde kosan till lantmäteriet i Luleå, grävde i arkivet och hittade handlingar som styrkte att Sture ägde en ströäng i området och därför erhöll dispens mot skoterförbudet. Det är anmärkningsvärt att beslutande myndigheter inte brytt sig om att undersöka eventuellt privat ägande i A-området.


Jag tillhör urfolket samerna. Mina samiska släktingar har levt och verkat i det här landskapet långt innan Sverige blev Sverige.

Jag anser att åtalet mot mig är felaktigt och att jag av gammal hävd har rätt att på ett för naturen hänsynsfullt sätt vistas och färdas i regleringsområdet på det sätt jag finner lämpligt.

(Eftersom nöjesåkningen med skoter har ökat dramatiskt under senare år tycker jag av princip att skoterförbud är bra. Det räcker att turister kan köra efter skoterleder, som tyvärr inte finns i denna del av Norrbotten).


Leave a Comment:

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Be the first to comment



Hermelin

Sök! Separera sökorden med komma och mellanslag