Vasas förlisning, europeiska krigen, Nasafjäll, Kedkevare, Alkavare, lappmarksplakaten, nybyggarskolonisationen i Sápmi, Odlingsgränsen, renbeteslagarna, Avvittringen, Vattenfall, LKAB, renbeteslagen, Sveriges Rasbiologiska institut, trakthyggesmissbruket, aluminiumsmältverken, plastcykeln Itera, Stålverk 80, den fria småviltsjakten, Blaiken, Noun, Hybrit och H2 Green Steel är exempel på några historiska, nutida och kommande svenska floppar, vansinnigheter, övergrepp och kommande storslagna fiaskon som staten Sverige gjort, gör och kommer att göra sig skyldiga till, med tyngdpunkt Sápmi.
Jag läser artikeln Det “gröna” stålet i Norrland – ett nytt stålverk 80? på bloggen Ekonomistas skriven av Magnus Henrekson, professor och senior forskare vid Institutet för Näringslivsforskning (IFN) och Christian Sandström, teknologie doktor och biträdande professor vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping,
docent vid Chalmers och knuten till Ratio.
Skribenterna är minst sagt förvånade över den avsaknad av kritik som finns från ansvariga politiker, tjänstemän och från en samlad journalistkår om de enorma industrisatsningar som planeras i framför allt Norrbotten och Västerbotten, som bara i sina planeringsstadier redan kostat många miljarder: “Projekten framstår alltmer som ännu en grön bubbla, som ett nytt Stålverk 80 fast i större skala.”
Magnus Henrekson och Christian Sandström summerar sin artikel:
“Gröna bubblor har uppstått under 2000-talet som en följd av att det offentliga har givit riktade stöd till specifika teknologier såsom biogas, etanolbilar och etanolproduktion. Detta har snedvridit incitamenten, skapat en konsensuskultur och i det tysta givit intressegrupper ett oproportionerligt stort inflytande.
Satsningarna på vätgasbaserat stål i norra Norrland har stora likheter med de insatser som givit upphov till tidigare gröna bubblor. Massiva offentliga stödinsatser i kombination med överdrivet optimistiska beskrivningar från politiker och intressegrupper skapar en hajp som inte står i proportion vare sig till
projektens tekniska, företagsekonomiska och samhällsekonomiska potential eller till deras miljönytta. En så massiv utbyggnad av elbehovet i norr är knappast förenlig med behoven i södra Sverige där 90 procent av befolkningen och jobben finns. Den är heller inte förenlig med en långsiktigt hållbar utveckling och ett differentierat näringsliv i norr. Till de största förlorarna ska läggas de som i dag bedriver verksamheter i den
nordligaste delen av Sverige.”
Jag konstaterar krasst att hela den så kallade gröna omstållningen är en hallelujabubbla, som saknar förankring i verkligheten och som inte är någon genuin hållbar utveckling, vare sig på miljöområdet eller pengaekonomiskt.
Men omställningen rullar på som en gigantisk kolonial parasit kamofluerad av gröna floskler. Det är grön kolonialism det handlar om. Den enda journalist i hela Sverige som på riktigt beskriver detta faktum heter Åsa Lindstrand. Hon jobbar på tidningen Samefolket och borde få alla pris som finns.
Träffar: 102
