Folkhemmets pris

1965 till 1973 hade Sverige världsrekord i ekonomisk tillväxt. Det är en era som många nostagiskt bär i sina hjärtan. Folkhemmet byggdes upp. Socialdemokraten Tage Erlander var statsminister. Han efterträddes 1969 av Olof Palme.

Under perioden fram till oljekrisen revs gamla stadsdelar i hysterisk takt och det byggdes miljonprogram och infrastruktur i de stora städerna. Elintensiv industri hade god tillgång till billig elström och det fanns hur många jobb som helst.

Sápmi dränerades på människor. Folk strömmade till fabrikerna påhejade av utvecklingsvurm och flyttningsbidrag. Jordbrukssektorn rationaliserades successivt och blev till djurfabriker. Mängder av småbruk konkurrerades ut och på deras på nedlagda odlingarna bredde slyet ut sig.

Det var den hyllade svenska modellen. Den socialdemokratiska modellen.

När den åttaåriga perioden startade hade Stora Lule älv, Lilla Lule älv och Lule älv som vattendraget heter när älvarna förenas vid Vuollerim blivit utbyggda med Porjus kraftstation (1915) och Suorvadammen (1923). Under socialdemoktraternas Tage Erlander byggdes Harsprångets kraftstation (1951), Ligga kraftstation (1954), Porsi kraftstation (1961), Laxede kraftstation (1962), Messaure kraftstation (1963), Seitevare och Letsi kraftstationer (1967).

Efter 1969 med Olof Palme som statsminister fortsatte älven/älvarna att förintas med Parki kraftstation (1970), Vietas och Bodens kraftstationer (1971), Akkatj kraftstation (1973), Vittjärvs kraftstation (1974) och Randi kraftstation (1976). Ritsems kraftstation var under uppbyggnad och öppnades av Fälldin-regeringen 1977.

Parallellt med vattenkraftsutbyggnaderna pågick det så kallade trakthyggesbruket med allt större frenesi. Gigantiska kalhyggen bredde ut sig på löpande band i Sápmi. Det största av dem nådde Abraur söder om Pite älvs som till slut var cirka 20 mil långt och två mil brett. Det plöjdes, hormoslyrbesprutades och gödslades. Den kanadensiska snabbväxande contortatallen planterades i stor skala. Skogen omvandlades till en fabrik, också den.

Gruvorna i Kiruna och Malmberget producerade malm på högvarv. Koppargruvan Aitik gick i produktion 1968.

All den elström och alla de pengar som den skövlade naturen genererade gick till statskassan för att finansiera folkhemmets miljonprogram, skapa jobb och städernas utveckling och infrastruktur med vägar och järnvägar förstörde möjligheterna för andra till att leva och bo, som samer, svenska-, finska- och samiska nybyggarättlingar, med flera.

Norra Sverige försörjde den södra delen till en extremt hög kostnad. Visst blev det jobb för exempelvis vattenrallarna under vattenkraftens byggnadsfaser och i skogen för skogsarbetarna, men det var jobb bara under några decennier. En form av konstgjord andning för att upprätthålla den västerländska ekonomiska doktrinen.

Idag fortsätter parasiterandet med många och enorma vindkraftsparker och ett skogsbruk som förfinat trakthyggesbruket och som fortsätter kalavverka sig fram i högre takt än någonsin.

Urfolket samerna har betalat dyrt för den så kallade välfärden. Det är vi samer som har fått våra marker stulna, skövlade och utnyttjade. Ett folks så kallade utveckling har skett på bekostnad av ett annat folks liv och kultur.

Träffar: 318