Här står jag hemma i Ráddnávrre/Randijaur och ser likgrå och förbannad ut. När Åsa Lindstrand tog bilden var det tanken på 1928-års renbeteslag som fanns i mitt huvud. Den sliehppa/barmkläde jag bär har jag fått låna av Östen Nägga i Jokkmokk.
När denna lag, byggd på rasistiska och darwinistiska grunder, blev verklighet, hade prästen redan döpt om de flesta samer till svenska namn och en överväldigande majoritet kastades abrupt ut ur de så kallade lappbyarna. De utstötta förlorade sina möjligheter och rättigheter att leva som samer. Många drog till städerna. Till industrierna, till de svenska jobben. De bodde i lägenheter och blev svenskar. Slutade tala samiska, slutade bära samiska kläder och slutade använda samiska föremål eller visa några andra spår av den kultur de tillhörde. De assimilerades, osynliggjordes och rensades bort.
Det var ett vidrigt övergrepp av Sverige, kolonialmakten. Ett övergrepp vars konsekvenser vi lever med än idag. Ett övergrepp som ingen riksdagspolitiker, inget riksdagsparti, inget EU vill ta tag i och korrigera. Hellre går de ansvariga maktmänniskorna som katten runt het gröt och ser till att splittringen mellan ättlingar till dem som kastades ut och de som fick stanna kvar består.
Kolonialismen av svensk indoktrinerande smidig modell fungerade lika bra – i vissa fall mycket bättre – än den kolonialism som de fysiskt brutalare staterna ägnade sig åt i Nordamerika, Latinamerika och Afrika. Utan att massakrera någon med kulspruta uppnådde Sverige det man ville, att få bort en massa samer från de marker Sverige ville utveckla jordbruk på, skogsavverka eller dämma över.
Sverige lyckades utmärkt både direkt och indirekt. Med fördrivningar och rasistisk/nazistisk skrämselpropaganda. Framför allt blev den mentala koloniseringen väldigt framgångsrik. Sverige torde ha världsrekord av att på djupet få “sitt” urfolk att förstå sin underlägsenhet och värdelösa existens och att ställa samer mot samer. Ett förhållningssätt som gått i arv från generation till generation. I och med detta skapades en enorm skam och rädsla och merparten av samerna fanns kamouflerade i det svenska samhället.
1928 glömdes bort och okunskapens dimma svepte över de allra flesta medborgare i det här landet.
Jag är verkligen chockerad över hur fort minnet av övergreppet förlorats. Och hur folk bemöter sin uppenbara brist på historisk kunskap. Med ilska och arrogans. Senast var det min äldsta förstakusin på min mors sida som på Facebook ondgjorde sig för att jag hade kört i ett skoterförbudsområde norr om Kvikkjokk, att jag använde det samiska som jag präglat mig med för att på något sätt kunna slingra mig ur det åtal som väckts mot mig. Du har bara några droppar samisk blod i dig. DU ÄR INGEN SAME, skrev hon.
På min morfar Rupert Erikssons sida kryllar det av samer i släktboken. Än fler kryllar i min mormor Signes. Ingen av dem hade idag haft minsta problem att bli upptagna till Sametingets röstlängd. Ingen av dem hade dock knappast haft någon viljan att göra det. Riktiga lappar håller på med renar, hade det troligen låtit. Något som Sverige effektivt intutat i befolkningen, då, men även idag. Dessutom bygger röstlängden på att man själv ska känna sig som same, en självindentifikation. För egen del så har jag så gjort och har alltid gjort.
Folk byter efternamn hela tiden. Man kan konstruera namn hej vilt, registrera och sedan heta Drakhufvud, Dexander eller Koltsson. Inga problem. Ingen lyfter på ögonbrynet. Men att ta tillbaks och döpa om sig till ett gammalt samisk släktnamn, vilken skandal…
Om någon i ens bekantskapskrets, även som femtioåring, ville komma ut som homosexuell skulle knappt någon bry sig. Inte heller om någon fick för sig att konvertera från Jesus till Mohammed. Feta rastaflätor skulle inte heller göra något oväsen eller en man med knallrött läppstift.
Vem skulle då säga: DU ÄR INGEN BÖG! DU ÄR INGEN MUSLIM!
Men att “bli” same. Det tar snudd på alla rekord av vidrighet och hemskhet. Lika jävligt som att åka dit för grov ekonomisk brottslighet eller till och med dråp. Så har jag upplevt det, men det är första gången någon kastat ur sig – åtminstone så att jag sett eller hört – att jag inte är same.
Visits: 4592
Bra rutet!
Jag har upptäkt att det finns samer
I mitt släktträd. Jag minns från min barndom att det var svårt att nå fram till de ”riktiga” samerna. Jag gläds åt mitt samiska ursprung och läser på om dess historia. Jag förstår inte varför de renskötande samerna är så rädda för oss som växte upp utan vår egen historia.
fint skrivet
mer hat o sanning behövs!
men jag har allehanda erfarenheter om blods band som jag har, samiska vanor som jag inte haft, lika känsligt som rom som same.
men öppenhet o vänskap räknas högt.
Så bra skrivet min kusin Tor, jag blir tårögd när man vet historien tillbaks, så fint att din fru jobbar med tidningen Samefolket, har läst. Mkt bra jobb av er båda. Vi syns till sommaren om jag inte kommer under vintern. Kram Tor
Tack Lage, jo vi syns 🙂
Gratulerar till återerövrandet!
Ensam är inte stark när du, ni, vi, hen ska möta maktens män och kvinnor, samer med andra folk… Stå på barrikaderna s.a.s.
Idag ser vi konsekvensen av seklers tvång och förtryck mot det samiska folket. Samer har luras, lovats, språket har utarmas, tagit ifrån oss, vår identitet hos många, man har inte fått uttrycka sig på modersmålet. Ännu idag, trots svenskskriven lagtext ska det i svenska domstolar avgöras på svenska när det berör grundläggande rättigheter för det samiska folket. Detta som tillhör mänsklig rättighet och från det sunda förnuftet i folkbildningens tjänst.
Numera försöker även samefolket bejaka den vetenskapliga akademiska ordvalens språkbruk, före eget språkbruk med erfarenhet av det de kan, vet och förstår – på svenska! Från min livshorisont måste vi börja luta oss emot modersmålet, om än knaggligt!
Bejaka livskunskaper generationer tillbaka och bevisa, förtydliga sanningen: ORSAKEN till dagens galenskaper, nämligen sorgens händelse, Samer mot Samer… Staten Sveriges makters män och kvinnor har lyckas kan man tycka -OM- inte vi samer går samman enade och tar tillbaka det vi förlorat av värdighet med saklighet, djupare förståelse, inflytande med delaktighet till vetorätt om det som samefolket kan och vet sedan urminnes hävd – Då kommer vi att lyckas tillsammans återerövra det vi förlorat…
DU med fler måste kunna vara ledargestalter och samla den lilla spillra som finns kvar av urfolket i Sverige Europa – Buorre Vuorbbe
Hur gör du för att skilja på den som tillhör “det samiska folket” och den som inte hör till?
Det undrar jag och nog många med mej.
Inser du risken i att du förstärker det sämsta i det svenska samhället.
Jag utgår från de kriterier som Sametinget tagit fram för att registrera sig som same till röstlängden 🙂
Tack själv, och för dina ord 🙂 Ja det gäller att vi enar oss och dekoloniseras.
Exakt!
Hur man än vänder och vrider sig i denna fråga så kommer man att fastna.
Att acceptera sig själs som same inner ju att man i praktiken accepterat den rasistiska klyvningen som Statens Rasbiologiska Institut införde just för att förgöra och nervärdera.
Att förneka sin tillhörighet är också att acceptera kolonialismen.
Så det man bör göra är att tala sanning.
Att det inte finns två folkgrupper här uppe utan en, som delats upp sv våra fiender.
Att läsa på allt som finns hur detta gjordes hjälper till att reda ut begreppen.
Jag kan ömsom hata ömsom älska det “samiska”.
Bra är det när det samiska används för att bekämpa kolonialism, som nu i Girjasmålet.
Eländigt är det när samer ger sig på alla andra norrlänningar och kallar oss för rasister och delaktiga i förloppet.
Man kan i alla fall inte bara svälja nuvarande ordnkng utan att själv bli en del av utsugning och avfolkning.
Givetvis var det ju bäst för svearna om vi alla försvann så de fick kalhugga alltihop eller göra gruvhål överallt och vindkraftssnurror åt sörlänningarna.
Vi är bara i vägen numera.
När vi inte behövs som slavar längre.
Tack för detta! Det här är något jag tänkt mycket på de senaste veckorna. Det är också min historia. Statens agerande har varit brutalt och genialt. Nu bråkar samer med varandra istället för att gå samman. Och för individer och familjer har det gett stora sår att bli fråntagen sitt ursprung och sin tillhörighet. Jag har brukat säga att jag har samiska rötter på min pappas sida, men nu säger jag att jag är same. Det är viktigt. Jag är same.
Tack du också 🙂
Exakt. Det har varit ett övergrepp utan dess like, men smidigt och smart och väldigt svenskt. I exempelvis Nordamerika behövde man kulor och krut för att åstadkomma markstölden och assimileringen. Här räckte det med nitiska tjänstemän utrustade med papper och penna och så en samling okunniga nickedockor i riksdagen som stiftade lagar… Det är sannolikt väldigt många samer som mår dåligt, men ännu värre hade det varit om inte Sametinget blivit till.
Viktig fråga! Tack för att du lyfte den!😍
Tack till dig också 🙂
Sanna ord Tor.
Själv blev man itutad att dela upp släkten i halvor och fjärdedelar av människor. Ändå var det lappar vi kallades om än det var för att kunna särskilja oss som fattiglappar.
Jag är inte halv, fjärdedel, åttondel, droppe eller annat.. Jag är.
Bra Raymond 🙂
Tack!
Tack själv 🙂
Tack för att du sätter ord på mångas situation, hoppas det leder till att fler tar upp flaggan och klappar sig på bröstet med orden “Jag är SAME”
Tack för din boost! Ja det vore trevligt om dekoloniseringen tog riktiga språng framåt nu 🙂
Stark skrivet av dig Tor! Sviterna av rennäringslagens uppdelning i ‘ riktiga’ samer och andra marginalare var ett genialt kolonialgrepp. Det är sorgligt att inte även dagens ‘sameelit’ insett det självdestruktiva i denna politik, som för övrigt har paraleller i andra koloniala situationer, i andra delar av världen.
Mången tack 🙂 Ja det var genialt. De har varit smarta under hela kolonisationsprocessen, fram till idag. Nu är de motsatsen till smarta.